Inför valet kräver Rädda Barnen att de politiska partierna ska ställa sig bakom en enkel princip: Ge alla ensamkommande flyktingbarn en god man inom 24 timmar och låt ingen stanna mer än 7 dagar i transitboende.

Det är rimliga krav, tycker partierna, men ändå vill ingen av dem under alla de samtal vi haft här i Almedalen ställa sig bakom en absolut tidsgräns.

Vi menar att det handlar om politisk vilja. Det ser vi ju i andra sammanhang. Vårdgarantin inom sjukvården till exempel, som uppfanns av den socialdemokratiska regeringen och sedan vidareutvecklats till lag av alliansen, innehåller flera absoluta tidsgränser.

I år väntas cirka 3 000 barn och ungdomar komma ensamma till Sverige. I juni månad hade 141 kommuner, det vill säga mindre än hälften av landets kommuner avtal om att ta emot ensamkommande flyktingbarn. I Skåne län har elva kommuner av 33 ett sådant avtal.

Den kommunala tveksamheten och ibland uttalade oviljan, har lett till att ungefär 450 barn och unga nu sitter fast i transitboenden. Den genomsnittliga väntetiden där är tre till fyra månader. Det är inte ett värdigt mottagande.

Barn under 18 är inte myndiga. De kan inte föra sin talan inför myndigheter. Därför ska ensamkommande flyktingbarn ha en god man. Utan honom eller henne kan de inte ansöka om klädbidrag till en varm vinterjacka. De har ingen som kan gå på föräldramöten i skolan, följa med till sjukhuset eller se till att de får en tolk som verkligen talar deras språk. Det är inte ett rättsäkert mottagande.

-Den gode mannen är det allra viktigaste. Det och att få gå i skola, säger till exempel Aicha från Guinea som kom hit som 17-åring, och som berättar om sitt liv på Rädda Barnens hemsida.

Migrationsminister Tobias Billström sade i en intervju med SR International att han är orolig över att kvalitén skulle bli lidande av ett krav på god man inom 24 timmar. Han sade också att Rädda Barnen inte har visat hur man ska kunna rekrytera bra gode män.

Det är förvånande. Rädda Barnen har upprepat samma sak så många gånger att vi känner oss tjatiga, men vi tar det en gång till:

Hela uppdraget behöver utvärderas, och det behövs nationella riktlinjer och en uppdragsbeskrivning, så att man vet vad det är för jobb man tar på sig som god man. Detta finns inte idag.  Det behövs kriterier som säger vem som är lämplig för uppdraget. Och det behövs aktiv rekrytering, utbildning, fortbildning och stöd för de gode männen.

Det är staten som har det yttersta ansvaret för att ge alla ensamkommande flyktingbarn ett värdigt mottagande, det säger FN:s konvention om barnets rättigheter! Men hittills har regeringen i allt för hög grad skjutit över ansvaret på andra.

Nu är det hög tid att omsätta den politiska välviljan i handling. Rädda Barnen väntar med spänning på vad det ska stå om ensamkommande flyktingbarn i alliansens och de rödgrönas valmanifest.

Inger Ashing
Rädda Barnens ordförande

Elisabeth Dahlin
Rädda Barnens generalsekreterare

Publicerad i Sydsvenskan 9 juli 2010