-Vi gör ett bra jobb. Ett mycket bra jobb. Det är bara det att omfattningen ibland är överväldigande. Om man tar en av de små byar vi arbetar i som exempel, med 65 000 invånare. Du skulle kunna sätta in alla som jobbar för alla Rädda Barnen över hela jorden, och låta dem jobba i tio år, och det skulle fortfarande vara massor kvar att göra. Vatten, elektricitet, avlopp, skolor är bara början. Omfattningen är så enorm, säger Jonathan Cunliffe.

Svårt hitta personal
En av de största utmaningarna är att få tag på personal. I ett så farligt och korrumperat område är det inte lätt att hitta rätt personer.
- Den största utmaningen ligger i säkerhetstänket. Vi behöver vår internationella personal för att kunna låta de som arbetar ute i fält få arbetsro, utan att bli utsatta för hot eller påtryckningar. Vi måste skydda dem så att de kan koncentrera sig på att jobbet blir gjort och inte blir kidnappade eller skadade. Vi har aldrig vapen med oss, men vi lägger ner mycket tid, arbete och pengar, på att samla och analysera information så att vi skickar ut våra medarbetare så säkert som möjligt.

Långvarig kris
Jonathan Cunliffe påminner om att krisen inte börjat nu, med kriget, eller ens innan dess med sanktionerna mellan 1990 och 2005. Den går tillbaka till 80-talet och kriget mellan Iran och Irak, då Irak, med västvärldens stöd, plöjde ner sina resurser i kemiska vapen istället för att bygga upp landets infrastruktur.
- Vi glömmer ofta att kriget mellan Iran och Irak resulterade i död och lidande av rent bibliska mått. 600 000 dog. Och sen kom Kuwaitkriget, och sanktionerna under 90-talet som resulterade i att hundratusentals barn dog.  
Därefter kom den amerikanska invasionen. Och sen följde inrikespolitisk oro och uppror.
- Den sista tiden har situationen blivit bättre. Nu handlar det om 300 dödsfall i månaden, istället för 2 000-3 000 som det var under de värsta oroligheterna.

Saknar vatten och el
Men det är stora problem med återuppbyggnaden av samhället. Framförallt landsbygden är mycket eftersatt.
- Allt är 30 år efter sin tid. Och standarden är låg, bara 12,5 procent i hela landet har tillräckligt med vatten, i de södra delarna är siffran bara 1,5 procent. Elektriciteten fungerar mindre än fem timmar om dagen i genomsnitt. Ibland är man utan el i veckor.
Det är också stor brist på experter inom sjukvården. Trots att man sökt igenom hela landet har Rädda Barnen i Irak fortfarande inte funnit en enda irakisk barnpsykolog.  Och barnens utbildning får lida av att skolorna inte reparerats under många år. De skolor som finns kör trippel eller fyrdubbla skift, barnen kommer några timmar per dag, innan det är dags för nästa grupp att få sin undervisning, och sen nästa och nästa.
- Barnen får i bästa fall 3-4 timmar undervisning om dagen, eller 160 timmar om året.  

Minor hindrar skolgång
Irak är ett ungt land i befolkningshänseende. 60 procent av de 26 miljonerna irakierna är under 25 år. Det är ett land med stora familjer och hög barnadödlighet: 42 av 1 000 barn dör i späd ålder. I de södra delarna av landet är siffran troligen närmare 60 av 1 000 barn. Jonathan Cunliffe berättar om en by som ligger nära gränsen till Iran där barnen inte längre får gå till skolan efter att tio av dem dött i fjol då de trampat på minor på sin skolväg.
 - Ett annat stort problem är uran och kemiska vapen som gett upphov till genetiska skador och funktionshinder som vi aldrig sett tidigare, som till exempel total avsaknad av nackmuskler. Många lider självklart av stressymptom och trauman, och våld i hemmet är också mycket utbrett. Kvinnlig könstympning är utbrett i de kurdiska delarna. Inne i städerna blir 70 procent av flickorna omskurna innan fyra års ålder, ute på landet är siffran 100 procent.

Försämrade rättigheter för kvinnor
Kvinnors rättigheter har försvunnit de senaste åren. Före 2003, när Saddam Hussein fortfarande var vid makten, hade kvinnor rätt till körkort, kunde umgås öppet med män, och behövde inte bära huvudbonad. Nu finns det nästan inga jobb eller utbildningar som är öppna för kvinnor, och den som går utan huvudbonad offentligt är en måltavla. Bara i år har 85 kvinnor dödats för att de gått ut utan täckta huvuden. Och det är den typen av orättvisor som Rädda Barnen i Irak nu vill rikta in sig på:
 -  Vi kommer att fokusera på rättigheter och inte behov. Vi måste lägga målet längre fram än fungerande avloppssystem och titta på vilka rättigheter som barn har i ett land där både amerikanska och irakiska trupper placerar barn tillsammans med vuxna fångar i fängelserna.  

Viktigt inte försvinna
Vad kan man då göra för att stödja arbetet?
- Låt inte Irak försvinna från agendan. Amerikanerna försöker lämna landet nu, vilket betyder att det är i deras intresse att måla upp en solskensbild av läget. Tro inte på det. Det är fortfarande kaos. 100 000 människor har dött som en direkt följd av den här konflikten och gud vet hur många indirekt, avslutar Jonathan Cunliffe.