Den 20 juli arrangerar den Afghanska regeringen en internationell konferens i Kabul om Afghanistans som skall fokusera på att ta fram konkreta planer för att bistå den Afghanska befolkningen, med särskilt fokus på att uppnå demokratisk ansvarighet, likvärdighet, mänskliga rättigheter, jämställdhet, effektiv samhällstyrning och fred.

Kvinnors svåra situation i Afghanistan har fått världens uppmärksamhet, men få känner till hur allvarlig situationen är för barnen i Afghanistan. Barnadödligheten är högst i världen. Ett av fyra barn dör innan fem års ålder och 50 procent av barnen under fem års ålder lider av undernäring. Mer än fem miljoner barn i skolålder får ingen utbildning och många barn måste arbeta för att försörja sig själva och sina familjer. Bara i Kabul finns det ca 60 000 flickor och pojkar som lever och arbetar på gatorna.
 
Attacker mot skolor
Afghanistan var det land i världen där utbildningsväsendet drabbades hårdast i form av väpnade attacker mot skolor, elever—framförallt flickor—och lärare under 2009. Under 2009 dödades mer än 1000 barn i Afghanistan i flygattacker, självmordsattacker, av landminor och andra explosioner. Barn har i strid med internationella konventioner lemlästats, våldtagits och rekryterats som barnsoldater. Många afghanska barn befinner sig på flykt: mer än 161 000 barn lever som internflyktingar i undermåliga förhållanden med brist på rent vatten och förnödenheter, och därtill är mer är 1.1 miljon barn från Afghanistan flyktingar i Pakistan och över 300 000 i Iran.1 

Den diskriminering mot kvinnor som fortfarande förekommer i många delar av landet drabbar i realiteten ofta flickor under 18 år t.ex. genom tvångsäktenskap i tidig ålder, den höga mödradödligheten, och den extremt låga läskunnigheten. Flickor utgör endast en tredjedel av all barn i skolan, vilket i och för sig är en enorm förbättring, men visar på den diskriminering som flickor möter.  I vissa landsbygdsområden får uppåt 90 procent av flickorna ingen utbildning och andelen flickor som hoppar av skolan är mycket högre än pojkar. Mer än halva Afghanistans befolkning är barn under 18 år.

Framsteg
Men bilden är inte helt svart; det finns ljuspunkter. Under talibantiden gick endast ca 600 000 barn i skola – idag är siffran uppe i över sex miljoner. De senaste åren har regeringen antagit en lag om våld mot kvinnor och en handlingsplan för att förbättra kvinnors situation. En nationell strategi för särskilt utsatta barn har antagits liksom en utbildningsplan.

Konferensen är en i en serie av internationella möten där Afghanistans framtid, säkerhet och utveckling behandlas av den afghanska regeringe och det internationella samfundet. All tilltro kan inte fästas till konferensen som sådan men vi ser bekymmersamt på att slutsatserna från den tidigare Afghanistankonferensen in London inte ens nämnde barn.

Vad vill Rädda Barnen?
Regeringen, givare och internationella organisationer måste investera i Afghanistans barn och ge dem hopp och möjligheter. Vid den tidigare London-konferensen om Afghanistan den 28 januari i år nämndes inte ens barn i slutsatserna vilket är ytterst oroande. Risken är överhängande att barn kommer att ignoreras också vid konferensen i Kabul. Vi uppmanar Carl Bildt att vid konferensen i Kabul sätta barn i centrum och kräva att FN:s barnkonvention följs och att barns rätt till liv, skydd, utbildning och överlevnad respekteras.

Se även internationella Rädda Barnens policy brief om Afghanistan som också innehåller rekommendationer om civil-militär samverkan och om att stödja utvecklingen i hela Afghanistan.

Fotnot:“Setting the Right Priorities: Protecting Children Affected by Armed Conflict in Afghanistan”, Report by Watchlist on children in armed conflict, June 2010