Rädda Barnen bjöd in ensamkommande flyktingbarn att medverka i Mötesplats 2011. Ett tjogotal ungdomar reste från olika delar av södra Sverige till Göteborg för att diskutera hur ett bra boende ska vara.
Lokalen på Högskolan för Design och Konsthantverk i Göteborg fylldes snabbt när ensamkommande flyktingbarn kom dit för att säga sin mening om boende. Rädda Barnens Linus Torgeby hälsade alla välkomna:
– Det är ni som ska säga er mening och inte bara vuxna, förklarade Linus. Därför ordnar vi Mötesplats i år igen. I år för att diskutera boende.
Bland ungdomarna på Mötesplats 2011 fanns de några som bor på grupphem. Andra bor i familjehem och ett par i egna lägenheter. De har varit i Sverige i mellan ett och sju år. Flera har testat olika former av boenden och har både negativa och positiva erfarenheter. I några inledande övningar talades det om vad de tycker är viktigast att tänka på.
Personalen måste vara snäll
Personalen ska ge mycket information om hur man får ett bra liv i Sverige. Personalen ska gärna berätta om Sverige och den svenska kulturen, hur man pratar och umgås med varandra. Det allra viktigaste är att personalen ska lyssna och förstå, fråga om de behöver hjälp med något, prata med dem och ta dem på allvar.
Närhet till föreningar
Det är en stor fördel om boendet ligger nära föreningar, till exempel en fotbollsklubb, så att det är lätt att gå dit på fritiden.
Personalen viktig först
Under den första tiden är det personalen som spelar allra störst roll. Kamrater är också betydelsefulla, men alla får inte vänner direkt. Den som är alldeles ny känner ju ingen ännu och kan inte tala svenska.
Bästa sättet att ändra på något som inte är bra på boendet
Är att vända sig till sin kontaktperson – det är ju den person som ska hjälpa till. Man kan också ha husmöte, som på en del gruppboenden då alla får vara med och bestämma och rösta.
Tyvärr vittnade många om anställda som inte verkar bry sig, som enbart sitter på kontoret och inte umgås med barnen, som bara följer sitt arbetsschema och skyndar sig hem så fort skiftet är slut:
– Kanske vill de egentligen inte jobba med ensamkommande flyktingbarn, men de har inte fått något annat jobb, som en kille uttryckte det.
Flera kan emellertid också berätta om fantastiska människor de mött, både personal på boenden, socialtjänstens kontaktpersoner och godemän.
Innan dagen var slut skrev flera ungdomar ner sina tankar i Rädda Barnens blogg, ”
Rakt från hjärtat”.
– Barnens berättelser visar framför allt på vikten av att de själva får vara med och bestämma hur de vill bo, säger Linus Torgeby, verksamhetsutvecklare med ansvar för flyktingfrågan på Rädda Barnens regionkontor i Göteborg. Liksom att det måste finnas många olika alternativa former att välja mellan – precis som med andra barn måste man utgå från individens egen situation och behov.
Text: Cajsa Malmström