Alla länder som ratificierat Barnkonventionen måste vart femte år lämna in en rapport till FN:s kommitté för barnets rättigheter där man beskriver barns situation i landet och vad som har gjorts för att artiklarna i konventionen ska förverkligas. Kommittén samlar också in synpunkter från ideella organisationer och barn och ställer kompletterande frågor till landets styrande. Sverige lämnade in sin senaste rapport 2007 och det är den som nu ska försvaras muntligt inför kommittén i Genève av representanter för regeringen.

Rädda Barnen är en av de organisationer som har uttalat sig för kommittén och under utfrågningen finns en delegation av medlemmar på plats i Genève. En av dem är Åsa Ekman, aktiv i Halmstads lokalförening.

Vad har du för förväntningar på Genève-resan?
− Jag har ofantligt höga förväntningar. Det ska bli jätteintressant att se hur FN-kommitténs arbete går till och att få möta andra medlemmar och höra om hur de jobbar. Sådana här saker är en så viktig påfyllning, man blir inspirerad och får en energikick.

Vad betyder resan för ditt Rädda Barnen-arbete?
− Det viktigaste kommer att vara hur vi kan använda den här informationen för att påverka politikerna på det lokala planet i det fortsatta barnrättsarbetet. Det är det som är det häftiga, att barnrättskommitténs uttalanden kan få verkan både på EU-nivå, nationellt och lokalt. I Kungsbacka kommun, där jag arbetar, har vi till exempel ett policydokument om hur vi ska arbeta med barnrätt och nästa år kommer vi att revidera det utifrån den kritik som Sverige får av kommittén.

Hur kan Rädda Barnen påverka samhället?
− Många gånger handlar det om att vara en pådrivare. I många kommuner kanske man inte har resurser eller den kunskap som behövs, och då kan vi visa på de bristerna, men också komma med lösningar, ”så här skulle man kunna göra”. Bara för några veckor sedan ordnade vi till exempel ett seminariekafé med barnrättsdiskussion som vi bjöd in politiker till. Och någon vecka senare fick jag ett mejl från en politiker som inte kunnat komma, som frågade hur det hade gått och beklagade att hon inte varit där. Det är intressant att man ser oss som en resurs och inte bara som jobbiga människor som tjatar.

I samband med Genéve-resan kommer du också att starta en blogg för Rädda Barnen. Vad kommer du att skriva om där?
− Först blir det ju inlägg angående det som händer i Genève med barnrättskommissionens och regeringens uttalanden. Efter det kommer jag att fortsätta skriva med en lokal förankring och med exempel från vad vi gör i Halmstad, men även om frågor som är viktiga ur ett barnrättsperspektiv med Rädda Barnen-prägel.