Tusentals barn i Sverige lever i olika former av utsatthet. Barn som inte har vuxna omkring sig som förmår stötta dem när det av någon anledning är kris i familjen, måste kunna få stöd hos kompetenta vuxna i individuella krissamtal eller tillsammans med andra barn i en stödgrupp.

Rädda Barnen har i rapporten ”Stöd till barn i utsatta situationer – en fråga om bostadsort” kartlagt vilket stöd Sveriges kommuner och landsting ger till barn i olika slags utsatthet. Den grupp som erbjuds minst stöd när det gäller gruppstöd, är barn som förlorat en nära anhörig genom dödsfall. Stödet för dessa barn är så gott som obefintligt. Inte ens fem procent av kommunerna och inget utav landstingen har svarat att de erbjuder stödsamtal i grupp.

Endast 38 procent av kommunerna som deltagit i kartläggningen erbjuder gruppstöd till barn med psykiskt sjuka föräldrar, 37 procent till barn som bevittnat våld, 29 procent till barn i skilsmässa, 22 procent till barn som själva utsatts för våld, 13 procent till barn som utsatts för sexuella övergrepp.

– Det är ett svek mot de barn som är särskilt utsatta som behöver samhällets stöd. Variationer mellan kommunernas stöd är stor, vilket innebär att det är bostadsorten som avgör om ett barn får hjälp eller ej. Efterlevnaden av Barnkonventionen får inte vara en lokal resursfråga, säger Anna Frenning, programhandläggare på Rädda Barnen.

Barn till föräldrar som missbrukar är den grupp som flest kommuner/stadsdelsförvaltningar satsar på när det gäller gruppverksamheter, men det har minskat; 79 procent 2006, men bara 68 procent i den nya undersökningen.