Användandet av klusterbomber i dagens väpnade konflikter, i till exempel Irak, Afghanistan och Libanon, är oroande. Som så ofta när det gäller krig är barn speciellt utsatta. Barn dödas och blir lemlästade av klusterbomber, de får ingen rehabiliterande vård, och de blir övergivna av sina familjer när föräldrarna inte klarar av att ta hand om dem.

Användandet av klustervapen världen över utgör ett stort humanitärt problem, dels för att de sprider ut småbomber över ett så stort område att det i praktiken har visat sig omöjligt att undvika civila offer, dels för att de efterlämnar oexploderade småbomber, s k blindgångare, som i krigets spår skadar och dödar civilbefolkningen. 98 procent av de människor som dött av klustervapen beräknas ha varit civila.

Rädda Barnen har tidigare varit mycket engagerad i kampanjen för att stoppa användandet av landminor och s.k. unexploaded ordonance UXO:s genom the International Campaign to Ban Landmines (ICBL) som startades 1992 av bland andra Save the Children. 1997 signerade Sverige, tillsammans med 134 länder, Mine Ban Treaty som drivits av just International Campaign to Ban Landmines. Tio år senare har antalet anslutna länder ökat till 153. Kampanjens framgång ledde bland annat till att Rädda Barnen fick ta emot Nobels Fredspris 1997 tillsammans med ICBL.

Frågan om klustervapen har många likheter med den internationella minkampanjen. Vapnens effekter för barn är liknande och användandet av klusterbomber strider på en rad punkter mot FN:s konvention om barnets rättigheter. Därför har Rädda Barnen valt att vara en av organisationerna bakom uppropet. Tillsammans har vi också skickat ett brev till utrikesutskottet inför deras sammanträde den 9 maj, där de ska ta ställning till om Sverige ska stödja ett internationellt förbud eller inte. Sveriges regering har hittills motsatt sig ett förbud eftersom man vill behålla det svenska klustervapnet Bombkapsel 90.

Läs mer
Pressmeddelandet

Brevet till utrikesutskottet