Sammanfattning
Rädda Barnen välkomnar att den grupp barn utan uppehållstillstånd som omfattas av betänkandet ges en reglerad rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. Däremot är Rädda Barnen starkt kritiska till att förslaget inte omfattar alla barn som lever i Sverige utan uppehållstillstånd och föreslår en omedelbar översyn för att se till att även dessa barn ges rätt till skolgång m.m.

Rädda Barnen anser att frågorna om skolplikt, tillgång till utbildning utöver den i offentlig regi och huruvida regleringen ska ske genom lag eller förordning bör ses över för samtliga barn utan permanent uppehållstillstånd.

Rädda Barnen tillstyrker att barn i familjer som håller sig undan verkställighet ska ha rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet på huvudsakligen samma villkor som barn som är bosatta i Sverige och att barnen ska få delta i offentligt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnomsorg på samma villkor som barn som är bosatta i Sverige.

Rädda Barnen tillstyrker att kommunerna inte ska ha skyldighet att söka upp barnen för att anvisa dem plats i förskoleklass eller för att informera om de olika verksamheterna. Däremot anser Rädda Barnen att stat och kommun måste ha ett ansvar för att ha tillgång till korrekt information och i största möjliga utsträckning sprida denna.

Rädda Barnen avstyrker att kommunerna inte ska vara skyldiga att anordna skolskjuts för barn i familjer som håller sig undan verkställighet.

Rädda Barnen delar inte bedömningen att sekretessreglerna inte behöver ändras. Sekretessreglerna bör ändras så att det tydligt framgår att skolor, skolbarnomsorg och förskoleverksamhet inte får lämna ut uppgifter om huruvida barn befinner sig i verksamheten eller deras personuppgifter på ett sådant sätt att barnen och deras familjer därigenom kan identifieras av verkställande myndigheter.

Rädda Barnen delar inte bedömningen att regleringen om tystnadsplikt för personal i fristående skolor m.fl. inte behöver ändras.

Rädda Barnen instämmer inte i bedömningen att frågan om underrättelse¬skyldigheten för skolans styrelse enligt 7 kap. 1 § utlänningsförordningen behöver utredas ytterligare utan anser att denna skyldighet omedelbart bör tas bort. Rädda Barnen anser även att socialnämndens underrättelse- och uppgiftsskyldighet bör ses över omgående.

Rädda Barnen delar inte bedömningen att det inte bör införas något förbud för polisen att hämta barn som ska avvisas eller utvisas i skolor eller förskolor, utan anser att ett sådant förbud bör införas. Förbudet ska inkludera skolbarnomsorgen, vägen till och från skolan och omfatta även närstående till barnet.

Allmänt
Rädda Barnens arbete grundar sig i FN:s konvention om barnets rättigheter. Vid framtagandet av detta remissvar har vi utgått från Barnkonventionen och då framför allt utifrån konventionens artikel 2 angående icke-diskriminering och artikel 28 angående barnets rätt till utbildning.

Rädda Barnen inser att uppdragets utformning satt upp gränser för vilka grupper av barn utredningen omfattat. Det ankommer nu på regeringen att snarast se till att övriga grupper av barn utan uppehållstillstånd ges samma reglerade rätt.

Utredningen omfattar flera stora frågor som rör alla barns rätt till utbildning på lika villkor; frågor om skolplikt, rätt till utbildning utöver den i offentlig regi och huruvida regleringen ska ske genom lag eller förordning. Dessa frågor berör i allra högsta grad inte bara de barn som omfattas av utredningen och andra barn utan papper, utan även de barn som idag har rätt till utbildning m.m. enligt förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg för asylsökande barn m.fl.

Rädda Barnen anser att en snar och enhetlig översyn av dessa regler bör göras för samtliga barn utan permanent uppehållstillstånd. Utgångspunkten vid en sådan översyn måste vara att alla barn ska ha tillgång till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg på lika villkor. Några skillnader i fråga om huvudmannaskap för utbildningen, skolplikt eller annat som är motiverat av andra skäl än barnets bästa ska inte få förekomma. En sådan reglering bör återfinnas i lag.

De invändningar som kan riktas mot förslaget och behovet av en fortsatt översyn får inte leda till att de föreslagna förändringarna förskjuts i tiden – förslaget ger trots allt en stor grupp av barn en reglerad tillgång till den utbildning de har rätt till enligt Barnkonventionen. Detta kan inte vänta.

Kapitel 5. Förutsättningarna för en reglerad rätt till utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg

5.5 Överväganden och förslag

Rädda Barnen välkomnar att barn i familjer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning ska ha rätt till skolgång. Rädda Barnen anser dock att detta ska gälla för alla barn, dvs. även barn som befinner sig i landet utan att ha ansökt om uppehållstillstånd, barn som haft ett tillfälligt uppehållstillstånd som löpt ut och barn vars beslut om avvisning eller utvisning har upphört att gälla på grund av preskription. Rädda Barnen föreslår att regelverket omgående ses över för att se till att även de barn som fallit utanför detta utredningsuppdrag får sin rätt till utbildning rättsligt reglerad.

Med den föreslagna regleringen ställs fortfarande barn som lever i Sverige utanför den reglerade rätten till utbildning på grund av sin legala status. Enligt Barnkonventionen gäller barnets rätt till utbildning för varje barn i Sverige, utan åtskillnad av något slag. Utredaren påtalar själv att det inte är givet att regleringen är tillräcklig för att upprätthålla Barnkonventionens krav och att det inte kan uteslutas att Sverige även fortsättningsvis kommer att få kritik av FN:s kommitté för barnets rättigheter, men att detta varit en konsekvens av uppdragets utformning. Enligt Rädda Barnen är frågan tydligare än så – det är givet att regleringen inte är tillräcklig för att upprätthålla Barnkonventionens krav.

Kapitel 6. Den närmare regleringen av rätten till utbildning m.m.

6.3. Skolplikt eller rätt till utbildning?

Rädda Barnen anser att frågan om skolplikt behöver ses över för samtliga barn utan permanent uppehållstillstånd, dvs. för asylsökande m.fl. barn, de barn som omfattas av utredningen och övriga barn utan papper. Utgångspunkten vid en sådan översyn måste vara att alla barn ska ha tillgång till utbildning på lika villkor.

6.4.1. Det offentliga skolväsendet för barn och ungdom

Rädda Barnen tillstyrker att barn i familjer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning ska ha rätt till utbildning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom på huvudsakligen samma villkor som barn som är bosatta i Sverige.

Rädda Barnen tillstyrker att kommunerna inte ska ha någon skyldighet att söka upp barnen för att anvisa dem plats i förskoleklass eller för att informera föräldrarna om verksamheten i förskoleklassen eller syftet med denna. En sådan skyldighet för kommunerna skulle rimligtvis i många fall vara omöjlig att fullgöra. För familjerna måste det också i många fall vara svårt att särskilja vilken myndighet som eftersöker dem och i vilket syfte. Ett krav på uppsökande åtgärder från kommunerna skulle därmed också kunna leda till obehag för barnen och deras familjer.

Rädda Barnen anser däremot inte att skyldigheten att informera om barnens rätt att gå i skolan kan lämnas helt öppen. I utredningens kapitel 9 framhålls bland annat Rädda Barnens hjälplinje för barn utan uppehållstillstånd (”Utanpapper.nu”) som en möjlig väg till information. Rädda Barnen vill påpeka att denna hjälplinje är del av ett tidsbegränsat projekt. Framtidens informationsspridning kan inte hängas upp på vare sig detta projekt eller andra insatser från det civila samhället. För att säkerställa att barnen får reell tillgång till skolgång m.m. måste de nås av information. Detta ansvar bör åligga såväl stat som kommun, som i vart fall bör ha ansvar för att ha tillgänglig information och i största möjliga utsträckning sprida denna.

6.4.2. Särskilda utbildningsformer

Rädda Barnen tillstyrker att barn i familjer som håller sig undan verkställighet ska ha rätt till särskild undervisning på sjukhus, i hemmet eller på annan lämplig plats.

Däremot anser Rädda Barnen att det är orimligt att asylsökande barn och andra barn utan permanent uppehållstillstånd inte är berättigade till utbildning i särskilda resurs¬center för synskadade eller gravt språkstörda barn. Detta förhållande måste ändras.

6.4.3. Förskoleverksamhet
6.4.4. Skolbarnomsorg

Rädda Barnen tillstyrker att barn i familjer som håller sig undan verkställighet ska få delta i offentligt bedriven förskoleverksamhet och skolbarnomsorg på samma villkor som barn som är bosatta i Sverige.

Beträffande kommunernas skyldighet att söka upp och informera familjerna, se under punkt 6.4.1.

6.4.5. Fristående skolor samt enskilt bedriven förskoleklass, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg

Rädda Barnen anser att frågan om rätt till utbildning i fristående skolor m.m. behöver ses över för samtliga barn utan permanent uppehållstillstånd, dvs. för asylsökande m.fl. barn som idag har rätt till utbildning i det offentliga skolväsendet, de barn som omfattas av utredningen och övriga barn utan papper. Utgångspunkten vid en sådan översyn måste vara att alla barn ska ha tillgång till utbildning på lika villkor. Att barn utestängs från enskilt bedrivna verksamheter på grund av sin legala status är diskriminerande. Tillgång till enskilt bedrivna verksamheter kan dessutom antas få allt större praktisk betydelse om sådana verksamheter blir vanligare.

 
6.5.1. Undervisning med hänsyn till elevens behov och förutsättningar

Rädda Barnen tillstyrker att barn i familjer som håller sig undan verkställighet ska ha rätt till utbildning på huvudsakligen samma villkor som barn som är bosatta i Sverige. Rädda Barnen vill framhålla vikten av att regeln om att ”Undervisningen skall bedrivas med hänsyn till den enskilde elevens behov och förutsättningar” enbart tolkas utifrån barnets bästa och inte lämnar utrymme för lägre kvalitet i utbildning och stödinsatser.

6.5.2 Modersmål och undervisning i svenska som andraspråk
6.5.3. Särskilt stöd
6.5.4. Betyg m.m.
6.5.5. Skolhälsovård

Rädda Barnen välkomnar att barn i familjer som håller sig undan verkställighet likställs med barn som är bosatta i Sverige i ovanstående avseenden.

6.5.6. Skolskjuts

Rädda Barnen avstyrker att kommunerna inte ska vara skyldiga att anordna skolskjuts för barn i familjer som håller sig undan verkställighet.

För att barn ska kunna tillgodogöra sig den utbildning de har rätt till måste de kunna ta sig till skolan. Rätt till skolskjuts föreligger enbart i de fall där det behövs med hänsyn till särskilda omständigheter som färdvägens längd eller funktionshinder hos eleven, dvs. i de fall där skolskjuts är en förutsättning för att barnen på ett rimligt sätt ska kunna ta sig till skolan. Barn som håller sig undan verkställighet har förstås inte lättare än andra barn att ta sig till skolan om dessa förutsättningar är vid handen. Tvärtom kan man anta att tillgång till skolskjuts med hänsyn till bland annat ekonomiska förutsättningar är särskilt avgörande för denna grupp barn. Rädda Barnen anser inte att det är tillräckligt att frågan överlämnas till enskilda kommuner. De praktiska problemen med att bedöma om barnen är berättigade till skolskjuts kan inte anses väga tungt jämfört med vikten av att barnen får praktisk tillgång till skolgång. En lösning borde kunna vara att kommunerna får godta den uppgift om avstånd från hem till skola som familjerna uppger, utan att kräva en exakt adress för bedömningen.

Kapitel 7. Offentlighet och sekretess

7.6.1. Sekretess för personuppgifter
7.6.2. Sekretess mellan myndigheter

Rädda Barnen delar inte bedömningen att sekretessreglerna inte behöver ändras. Sekretessreglerna bör ändras så att det tydligt framgår att skolor, skolbarnomsorg och förskoleverksamhet inte får lämna ut uppgifter vara sig om huruvida barn befinner sig i verksamheten eller om deras personuppgifter på ett sådant sätt att barnen och deras familjer på grund av detta kan identifieras av verkställande myndigheter.

Rätten till utbildning m.m. kan bara komma barn till godo om barnen och deras föräldrar känner sig trygga och skyddade mot verkställighetsåtgärder i skolorna på ett sådant sätt att familjerna vågar låta barnen delta i undervisning. Det första – och avgörande – steget för att uppnå en sådan trygghet för barnen är att säkerställa att skolgången inte i sig blir den faktor som leder till att familjen ”hittas” eller verkställs. I utredningen beskrivs i kapitel åtta hur polisens verkställighetsarbete bedrivs. Där framgår att det inte är ovanligt att utlänningsroteln ”kontaktar skolorna i närområdet och frågar om barnet går där och i så fall vilken adress familjen bor på”. Så länge sådana kontakter leder till att polismyndigheten får kännedom om att barnet går i skolan och barnets adress kommer barn att hållas borta från skolan på grund av familjers rädsla.

Med nuvarande sekretessregler kommer frågan om skolorna får lämna ut uppgifter med största säkerhet att bedömas olika i olika skolor. Huruvida uppgifter lämnas ut eller ej kommer att bero på enskilda personers olika bedömningar eller kunskaper om rättsläget. En sekretessreglering som ger ett så lågt och oförutsägbart skydd som den nuvarande är inte tillnärmelsevis tillräcklig för att säkerställa att barnen får faktisk tillgång till sin rätt till skolgång m.m.

7.6.3. Tystnadsplikt för personal i enskilt bedriven verksamhet

Rädda Barnen delar inte bedömningen att regleringen om tystnadsplikt för personal i fristående skolor samt i enskilt bedriven förskoleklass, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg inte behöver ändras. Dessa regler bör ses över så att barn får samma skydd oavsett huvudman för verksamheten.

7.6.4. Underrättelseskyldighet enligt utlänningsförordningen

Rädda Barnen instämmer inte i bedömningen att frågan om underrättelse¬skyldigheten för skolans styrelse enligt 7 kap. 1 § utlänningsförordningen behöver utredas ytterligare utan anser att denna skyldighet omedelbart bör tas bort.

Det är oklart huruvida underrättelseskyldigheten omfattar de barn som utredningen gäller eller inte. Oavsett hur det förhåller sig är en underrättelseskyldighet av det här slaget något som i allra högsta grad kan avhålla familjer från att låta barnen gå till skolan. Dessutom omfattar skyldigheten säkerligen många av de barn utan uppehållstillstånd som utredningen inte omfattar. Så länge denna underrättelseskyldighet består är övrigt sekretesskydd för barnen kraftigt urholkat.

Rädda Barnen anser vidare att socialnämndens underrättelseskyldighet enligt samma lagrum liksom socialnämndens uppgiftsskyldighet enligt 17 kap. 1 § utlänningslagen bör ses över omgående. Så länge socialnämnden har dessa skyldigheter kan det komma att uppstå situationer där personal kan känna tvekan inför att fullgöra sin anmälnings¬skyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen.

7.6.5. Anmälningsskyldighet enligt socialtjänstlagen

Rädda Barnen delar bedömningen att skyldigheten för skolan, förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen att anmäla missförhållanden till socialnämnden enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen inte bör ändras, dock med de anmärkningar angående socialnämndens underrättelse- och uppgiftsskyldighet som beskrivits under 7.6.4.

Kapitel 8. Polisens verkställighetsarbete

8.5.1. Bör skolor och förskolor utgöra s.k. frizoner?

Rädda Barnen delar inte bedömningen att det inte bör införas något förbud för polisen att hämta barn som ska avvisas eller utvisas i skolor eller förskolor. Rädda Barnen anser att ett sådant förbud, inkluderande skolbarnomsorgen, bör införas. Förbudet bör gälla även barnens närstående och omfatta vägen till och från verksamheten. Rädda Barnen vill betona att syftet med ett förbud inte är att motverka polisens verkställighetsarbete utan att möjliggöra att barn får del av sina rättigheter.

Som anförts ovan kan rätten till utbildning m.m. bara förverkligas fullt ut om barnen och deras familjer känner att det är tryggt att delta i verksamheterna. För att uppnå detta krävs både att barnen inte kan hittas genom sitt deltagande och att de känner sig trygga när de är på plats. Ett förbud mot att hämta barnen är en kraftig signal om att barnen är barn som alla andra och ska kunna vara trygga i skolan. De gränsdragningsproblem som kan komma att uppstå vid ett förbud får lösas utifrån de principer om behov, proportionalitet och hänsyn som polisen idag har att arbeta utifrån.

Rädda Barnen anser inte att det faktum att särskilda s.k. frizoner inte förekommer i svensk lagstiftning väger tungt i sammanhanget. Det måste finnas få andra fall där ett förbud mot ingripanden har ett så tydligt och speciellt syfte. Till skillnad mot andra fall där dylika förbud skulle kunna tänkas har även lagstiftaren här ett eget motstående intresse  – att uppnå att skolgång blir tillgänglig för alla barn.

Rädda Barnen kan inte heller se att ett förbud skulle innebära att myndigheter åläggs att verka i olika riktning. Skolan, förskolorna och skolbarnomsorgen har, oavsett ett eventuellt förbud mot polishämtning, helt andra mål med sin verksamhet än att skydda barnen mot verkställighet. Tvärtom borde ett uttryckligt förbud medföra att skolorna och övriga verksamheter i högre utsträckning kan fokusera på den praktiska utbildnings- och omsorgsverksamheten.

Kapitel 9. Praktiska problem

9.5. Försäkringar

Rädda Barnen anser att det är angeläget att se till att försäkringsskyddet täcker alla barn och att försäkringsskyddet ser likadant ut över hela landet. Såvitt framgår av redogörelsen i betänkandet är situationen idag inte sådan.

Kapitel 10. Ersättning från staten till kommunerna m.m.

10.6.6. Fristående skolor samt enskilt bedriven förskoleklass, förskoleverksamhet och skolbarnomsorg

Rädda Barnen avstyrker att fristående skolor m.fl. inte ska ha rätt till ersättning från kommunerna för verksamhet som tillhandahålls barn i familjer som håller sig undan verkställighet.

Rädda Barnen anser som tidigare sagt att en översyn bör göras beträffande rätten till enskilt bedrivna skolor m.m. för samtliga barn utan permanent uppehållstillstånd. I avvaktan på en sådan översyn får ersättningsskäl inte leda till att barn nekas eller tvingas avbryta skolgång m.m. Regler för ersättning till enskilda verksamheter måste utformas på ett sådant sätt att barnens sekretesskydd inte äventyras.

Stockholm den 19 maj 2008

Gunnar Löfberg
Tf Generalsekreterare