Rädda Barnen välkomnar propositionen, och finner många av förslagen i den både mycket angelägna och tillfredsställande. Många av de frågor som Rädda Barnen drivit under lång tid ser ut att kunna få sin lösning om förslagen blir verklighet. Vi vill vi dock uppmärksamma några frågor där propositionen enligt vår uppfattning borde ha gått längre.

Under avsnittet 5. Utveckling av den sociala barn- och ungdomsvården, redogör regeringen för de åtgärder som redan vidtagits inom området. Avsnittet innehåller inga förslag i sig - men Rädda Barnen efterlyser förslag inom de uppräknade områdena, där de åtgärder som vidtagits är otillräckliga.

5.1 Aktuella statliga insatser inom den sociala barn- och ungdomsvården
Åklagarmyndigheten har haft i uppdrag av regeringen att tillsammans med Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen medverka till ytterligare etablering av flera försöksverksamheter med samverkan vid utredningar av barn som misstänks vara utsatta för allvarliga brott, s.k. barnahus. Rädda Barnen har påpekat att satsningen borde åtföljas av ett stimulansbidrag, för att påskynda den angelägna utvecklingen.

Barn som bevittnat våld ska få hjälp inom socialtjänsten enligt en ny formulering i socialtjänstlagen, vilket är bra. En oroande utveckling är att barn och ungdoms­psykiatrisk vård många gånger är svår att få till stånd för de barn som behöver. Orsaker till detta kan vara att barnets mamma själv befinner sig i en sådan kris att hon inte mäktar mer att ta sitt barn till behandling eller att den våldsamma föräldern motsätter sig att barnet ska få behandling.

En kartläggning som gjordes 2006 (Maria Eriksson, Mäns våldsutövande – barns upplevelser) visar att det finns oklarheter om vilken terapeutisk hjälp Barn- och ungdomspsykiatrin, BUP erbjuder våldsutsatta barn och att det på vissa håll finns en uppfattning om att barn som upplevt våld inte är en målgrupp för barn- och ungdomspsykiatrin. Därför behöver den nya lagtexten kombineras med ett uppdrag om samarbete mellan socialtjänsten och BUP när det gäller de barn som behöver psykologhjälp, och ett uttalat ansvar för BUP att ge ett sådant stöd.

7.1 Familjecentraler och familjecentralsliknande verksamheter
Rädda Barnen ser positivt på framtagning av grundläggande kriterier för familjehem. Vi har i vårt remissvar inte motsatt oss en utvärdering av pågående verksamheter, men anser att det verkligt viktiga är att det överhuvudtaget finns förebyggande arbete i kommunerna. En fortsatt uppbyggnad av nya familjecentraler behövs nu, och det behövs stöd för att den ska komma till stånd.

Rädda Barnen har också uttalat stöd för förslaget att avsätta medel för uppbyggnad av kommunal samverkan förebyggande verksamhet och tidigt stöd för barn och unga som lämnat förskoleåldern, vilket vi tror är nödvändigt för att få fart på utvecklingen.

Rädda Barnen föreslår dessutom att en garantinivå för det förebyggande arbete som ska erbjudas i varje kommun slås fast. Detta har Folkhälsoministern också uttalat (DN 070910), vilket är positivt, vi hoppas att riksdagen redan nu kan ta initiativ till att realisera detta.

8.6 Insatser för barn som har både sociala och psykiatriska problem
Regeringen har föreslagit att vårdgarantin ska förstärkas inom barn- och ungdomspsykiatrin, som ett svar på problemen med barn som har både sociala och psykiatriska problem. Rädda Barnen menar att detta inte löser problemen. Att korta köerna till BUP är i och för sig bra, men det problem som finns i bakgrunden här är att de psykiatriska resurserna inte räcker till för de barn som har blandad problematik, och att kommunerna därför tvingas hantera problem som de inte har utbildning för att klara. Ett utbyte av kunskaper och kompetenser, förenat med ett uttalat gemensamt ansvar skulle ge betydligt mer. Kommitténs förslag att göra ett försök med fem samordnade verksamheter bör därför prövas anser Rädda Barnen.

9.3 Nationellt stöd till kvalitetsutveckling
Regeringen har förslagit att det ska upprättas nationella kvalitetsregister, vilket även kommittén föreslog. Detta är utmärkt, men Rädda Barnen menar att det är viktigt att ta med barnens synpunkter när man bedömer kvalité. I förslaget nämns visserligen att ”brukarorganisationer” ska lämna synpunkter, men det är inte samma sak som att aktivt inhämta barnens åsikter.

9.6 Kompetenskriterier
Kommittén föreslog att det ska finna föreskrifter om kompetenskriterier.

Regeringen har i propositionen ansett att det inte behövs något starkare än allmänna råd.

Rädda Barnen välkomnade i remissvaret förslaget om föreskrifter, utifrån de önskemål som kom från barn själva, som de bland annat uttrycktes i boken Rakt från hjärtat (Rädda Barnen 2005). Vi vill därför återigen förorda att kompetenskriterierna bör formuleras som föreskrifter.

9.8 Ett nationellt riskbarncentrum
Förslaget om Riskbarncentrum har funnits länge, och Rädda Barnen har stött den som en mycket angelägen funktion till stöd för kunskapsuppbyggnad och insamling av forskning kring barn som utsätts för våld och övergrepp. Både kommittén och regeringen har ansett att frågan bör skjutas på framtiden i avvaktan på utvärderingen av de så kallade barnahusen. I propositionen nämns också utvärderingen av satsningen på utredningar avseende barn som avlidit i anledning av brott och det nytillsatta nationella utvecklingscentret för tidiga insatser till barn och unga som steg på vägen som man bör se resultatet av innan frågan om ett riskbarncentrum tas vidare.

Rädda Barnen anser att den kunskapsbank som ett nationellt riskbarncentrum skulle innebära är angelägen, och inte bör skjutas upp på grund av de nämnda åtgärderna. Dessa kan istället på sikt kopplas till riskbarnscentrets verksamhet.

Rädda Barnen vill fortfarande framhålla att barnahusen och ett nationellt riskbarn­centrum är olika saker. Barnahusens huvudsakliga uppgift är att arbeta med utredning, av brottet och av barnets behov av stöd. De ingår i en försöksverksamhet som ska utvärderas, även om det nu har tagits initiativ att starta liknande verksamheter även utanför försöket. Försöksverksamheterna med barnahus har inte tilldelats några extra medel, eventuella kostnader ska istället tas från respektive myndighets ordinarie budget. Riskbarncentrum är tänkt att vara en permanent verksamhet och föreslås omfatta ca 12 heltidstjänster till en kostnad av ca 13 miljoner kronor per år.

Ett barnahus kan fungera som ett lokalt/regionalt kunskapscentrum, med special­kompetens inom olika områden. Tanken med riskbarncentrum är däremot att utveckla ett nationellt kunskapscentrum, som kan hämta in och sprida kunskaper för att utjämna skillnader i kunskap och behandling/utredning mellan olika regioner, så att barn inte har får olika behandling beroende på var de bor.