Alla barn reagerar olika. Vissa reagerar starkt medan andra inte visar något alls – åtminstone inte utåt sett. En del barn blir oroliga, deprimerade eller aggressiva, andra känner skuld och skam. Att leva med en rädsla för att bli slagen kan också ge kroppsliga symptom som magont och huvudvärk.

Många vågar inte berätta vad de är med om. Det är vanligt att barn skyddar den som slår in i det längsta. De kan handla om en rädsla för att inte bli trodd eller för att bli övergiven. Riktigt små barn har inget språk och kan inte berätta. Men när de blir äldre finns de kroppsliga minnena ändå kvar. Barn som misshandlas tappar lätt tilliten till vuxna. Det kan ta lång tid att reparera.

Det är viktigt att barnet får prata om och bearbeta sina upplevelser. Det underlättar återhämtningen. Ibland behöver barnet träffa en psykolog.

- Vi finns för barnens skull, lyssnar och hjälper dem att stå ut med sina svåra upplevelser. Vi försöker besvara de frågor som barnen har. Mindre barn behöver mer tid för att förstå vad som hänt och att det inte är deras fel, säger Åsa Landberg, psykolog på Rädda Barnens Centrum för barn och unga i kris i Stockholm.