Även barn som inte själva drabbats av katastrofen kan behöva hjälp att bearbeta det de hör om på dagis eller skola och tar del av genom tv och internet. Det är inte alltid enkelt att veta hur mycket man bör berätta för sitt barn när något hemskt har hänt.
Tobias Sunnerfjell, kurator på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris, ger sin syn på hur du som förälder eller annan vuxen i barnets närhet kan prata med barn om katastrofer.
Hur mycket ska vi skydda våra barn från hemskheter i världen?
Vi vuxna behöver tänka på att inte föra över en för stor del av vår oro på barnen. Det kan vara svårt med tanke på det samhälle vi lever i idag som i mångt och mycket betonar just risker.
Samtidigt är det nödvändigt att barn får veta att världen är både bra och dålig men att vuxna finns och arbetar med att göra saker och ting bättre och att barnen skall kunna ha förtroende för vuxenvärlden. Det förtroendet byggs upp genom att vara ärlig, men samtidigt inte skrämma barnet genom att ge mer information än vad han eller hon är mogen för eller frågar efter.
Därför är det viktigt att lyssna in barnens frågor, även frågor som inte uttalas. Istället kan frågorna uttryckas på annat sätt, till exempel genom lek.
Mindre barn kan lätt identifiera sig med andra barn och kan bli rädda när de hör om hemskheter som har drabbat andra barn. Kanske kan ett barn fundera på om en olycka kan hända även dem. Blotta tanken på att ens barn skulle drabbas av något är mycket svår att bära för oss vuxna. Men det är ändå viktigt att inte lova barn att ingenting kan hända dem, om de frågar om detta.
Hur kan vi då prata med barn om svåra händelser?
Som vuxen får du anpassa nivån efter barnet det gäller och hur barn i olika åldrar generellt sett tar in information.
Barn i förskoleåldern behöver ofta de vuxna för att kunna sätta ord på sina tankar och frågor och det är bra att du som förälder eller vuxen är medveten om det. Också viktigt att tänka på är att inte lämna över de svåra samtalen till förskola eller skola eftersom det är du som förälder eller vårdnadshavare som ditt barn har starkast anknytning till.
Barn i skolåldern är mer konkreta än förskolebarnen i hur de relaterar till vuxenvärlden. De kan till exempel vara intresserade av hur en jordbävning uppstår och här kan du som vuxen förklara och kanske visa på en karta var det hände någonstans. Ofta kan barnet komma med en fråga för att sedan behöva tänka ett tag och återkommer sedan igen med en ny fundering. Barn tar in skrämmande saker i små portioner.
När barnet kommit upp i tioårsåldern förstår han eller hon vad döden innebär och har ofta ett större närverk att vända sig till, som skolpersonal och vänner. Barn i den här åldern söker också mycket information själva och därför är det viktigt att som vuxen fråga om man misstänker att de är oroliga för något. Att visa intresse för barnets värld är alltid viktigt.