Rädda Barnens Sarah Tyler och Louise Dyring träffade Micheka Maxime St.Hilaire i Haitis huvudstad Port-au-Prince:

”11-åriga Micheka skriver stolt sitt namn på en bit papper när vi ber henne stava det för oss. Vi möter henne på en av de barnvänliga platser som Rädda Barnen satt upp i Port-au-Prince efter jordbävningen. Platserna är till för att ge barnen en möjlighet att träffa andra barn, leka och bara få vara barn en stund. En hjälp och stöd i deras återhämtning efter de förödande skalven som drabbade Haiti 12 januari.

Port-au-Prince skakas fortfarande av efterskalv, en påminnelse om att faran inte är över. Micheka säger att varje gång ett efterskalv kommer känns det som att hon ska ”uppslukas av jorden”, men på den barnvänliga platsen kan hon tillfälligt glömma sin skräck och känna sig säker.
- Jag gillar att komma hit och leka och skämta med de andra barnen. Jag känner mig trygg här och det här är det enda stället där jag kan leka.

Micheka och hennes familj fick knappt med sig något mer än kläderna de hade på sig när de tvingades fly från sitt sönderfallande hus. Nu bor de i ett tält på Saint Louis Gonzague-skolans gård. När jordbävningen slog till var Micheka i skolan och hennes tankar gick omedelbart till familjen.
- Jag var rädd att alla hemma hade dött, så jag rusade dit så fort jag kunde. Alla levde, men min lilla kusin fick något på sin arm så hon var tvungen att amputera den, berättar hon.

Nu bor Micheka med 13 andra personer i ett tält – ett av många ihoptryckta på en alldeles för liten yta. Det finns inget rinnande vatten. Hon berättar att det är svårt att sova på nätterna eftersom det är så trångt och varmt. Livet är mycket hårdare nu än före jordbävningen.
- Vårt hus förstördes i skalven, en vägg kollapsade. Så vi fick flytta hit. För några dagar sedan gick vi tillbaka till huset för att se hur det såg ut. Jag blev helt chockad. Och jag hittade ingen av mina leksaker. Jag skulle så gärna vilja ha en docka att leka med.

Micheka brukade gå i skolan. Nu väntar hon för att se om den kommer att öppna igen i början av mars som det har sagts. När vi frågar henne vad hon saknar med skolan säger hon:
- Jag älskar att lära mig saker. När jag blir stor vill jag bli läkare.
- Jag känner mig så lyckligt lottad för många har inte ens ett tält att sova i. Jag ber för dem och jag hoppas att vårt land ska bli säkert igen och människorna glada och trygga."


Micheka testar hopprepskonster på "sin" barnvänliga plats.