Vid katastrofer förlorar barn och deras föräldrar ofta sina hem och med det möjligheten till privatliv. De tvingas bo trångt i tillfälliga bostäder med dålig tillgång till vatten och toaletter.

Skolor är ibland förstörda. Ofta används de som uppsamlingsplatser vilket gör att undervisningen tvingas upphöra i ett skede när barnen har stort behov av normala rutiner.

Konflikter eller hot om ytterligare jordbävningar eller översvämningar gör det svårt för barnen att röra sig utomhus, och inomhus är det för trångt att leka.

Vid väpnade konflikter och naturkatastrofer tvingas många fly från sina hem och många hamnar i flyktingläger. Men många barn och ungdomar söker sig också till städer där de hoppas kunna hitta en försörjning. Där riskerar de att utsättas för våld och sexuella övergrepp och de lever ett hårt och mycket utsatt liv på gatan.


Vad gör Rädda Barnen?
För att uppnå ett långsiktigt skydd för barn vid katastrofer och konflikter behöver man ta ett helhetsgrepp och se till hela den fysiska närmiljön. Och i arbetet med att förbättra den behöver barnen och hela det lokala samhället vara delaktiga.

Efter tsunamin i Asien, då mer än 1,8 miljoner människor blev hemlösa har Rädda Barnen samarbetat med barn och föräldrar när nya övergångsbostäder har byggts.

Direkt efter tsunamin såg vi till att det fanns barnvänliga platser där barnen kunde träffas och leka och där ungdomar kunde få göra sina saker. Därefter har en stor del av arbetet handlat om att restaurera skolor och planera och bygga nya bostäder.

I Ampara, på Sri Lankas östkust, var vi med och byggde upp över 500 bostäder efter tsunamin. Planeringen av bostäderna skedde i nära samarbete med samhällets barn och vuxna och ledde till förbättringar av barnens närmiljö.

Som en konsekvens av detta började föräldrarna lyssna mer på barnen och de blev mer medvetna om barnens behov av till exempel lek, privatliv och utrymme för studier.


Läs mer