- Fyra, fem, sex, repeterar gruppen efter sin lärare.
25 flickor sitter i ett klassrum framför en svart tavla. De är blivande lärare – de ska hjälpa till att fylla Afghanistans enorma behov av kvalificerade lärare. De går fortfarande i skolan, några i tionde klass och andra i tolfte och sista klass, men snart ska de själva stå framför varsin klass.
Bamyan i centrala Afghanistan är en av landets fredligaste provinser, konflikten känns långt borta här, men det är också en av de fattigaste delarna av landet. Bamyan ligger på hög höjd; Det är i början av oktober och det är redan frostnätter.
- Shukria går på Rädda Barnens lärarutbildning för flickor på Shireen Hazara Female high school i byn Sheena i Bamyan.
- Vi är de första som kunnat gå ut skolan, säger Shukria och drar sjalen tätare omkring sig. Vi behövs, det är vi som ska lära dagens unga flickor läsa och skriva, för vem ska annars göra det?
Frågan hänger i luften. Afghanistan behöver lärare och framförallt kvinnliga lärare. Enligt Utbildningsdepartementet saknas 40 000 lärare idag.
- Tyvärr är det så att många föräldrar inte vill att deras döttrar går till en skola med en manlig lärare och då håller de hellre sina flickor hemma, säger Mohammad Hazim, Rädda Barnens utbildningschef i Afghanistan. Det är en av många anledningar till att barn inte går i skolan idag.
Stort behov av kvinnor
Rädda Barnen arbetar med att skapa förutsättningar för att snabbare minska gapet mellan behov och efterfrågan. Flickorna i Bamyan är ett försök, som om det fungerar och får erkännande av utbildningsdepartementet i Kabul, kan börja användas i andra delar av landet.
Men Reza Adaa, utbildningsdirektör i Bamyan, är entusiastisk:
- Att ge utbildningen redan under de sista årskurserna i skolan ger flickorna möjlighet att snabbt och enkelt genomgå vidareutbildning för att bli lärare. De kan få jobb här allihop i morgon. Vi behöver lärare och allra mest behöver vi kvinnliga lärare.
Farföräldrar försökte förbjuda
Shukria är 20 år gammal och går tillsammans med 240 andra flickor den förberedande lärarutbildning som Rädda Barnen driver i Bamyan.
- - Jag är outbildad och jag har förstått utbildningens roll i en människas liv. Jag vill inte att mina barn ska bli en börda för andra, som jag är nu, säger Shukrias far, Sayed Najibullah.
- Jag vill bli lärare och jag vill hjälpa till. Jag är glad att jag har fått chansen att bli lärare. Jag tänkte att om jag blir lärare så blir det en kvinnlig lärare till i min by, vi har bara en nu. Och då kan fler gå i skolan.
- Min farmor tyckte att det var dumt att jag ville bli lärare och skulle gå den här utbildningen. Hon och farfar försökte övertyga mina föräldrar att förbjuda mig att gå. Jag övertygade mina föräldrar genom en massa exempel från andra familjer som skickat sina döttrar på olika utbildningar, till andra städer och till Iran till och med. Min pappa gick med på det.
Shukrias pappa nickar. Han är stolt över att hans dotter har tagit första steget för att bli lärare.
- Hon går längre tid i skolan nu, så hennes hushållssysslor får vi dela på hemma. Jag hämtar vatten på eftermiddagen istället för min dotter.
Stolt över utbildningen
Den övade mattelektionen är slut, Aqela lägger ner sina hemgjorda stickor som hon använt under övningen och pustar ljudligt ut. Hennes lärare väntar med att ge feedback, förmodligen till efter vi gått.
- Jag är stolt över att få gå den här utbildningen, säger hon, för i min by är det nästan omöjligt för kvinnor att få officiella jobb. Om jag lyckas så ser andra att det går.