Efter att ha arbetat för rebellerna i Elfenbenskusten, fick Abdramane hjälp av Rädda Barnen att lämna lägret och börja skolan igen. Han blev aktiv i en av Rädda Barnens barnrättsgrupper, och idag arbetar han för en av våra partnerorganisationer. Nu, liksom då, brinner han för att lära fler om barns rättigheter.
Att våga be om förlåtelse var det enda bra jag lärde mig.
Konflikten i Elfenbenskusten
I september 2002 utbröt ett inbördeskrig i landet med strider mellan regeringstrupper och rebellgrupper i norr. Konflikten pågick under flera år, och tvingade över en halv miljon människor på flykt. 2007 undertecknades ett fredsfördrag, men det förekommer fortfarande oroligheter på en del håll i landet.
Abdramane Silué är född i Bouaké i norra Elfenbenskusten. Han är 25 år gammal och äldst i en syskonskara av nio barn. När konflikten mellan regering och rebellerstyrkor bröt ut 2002 var han 17 år. Det var då allt förändrades. Hans pappa förlorade jobbet och Abdramane följde med några kompisar för att jobba i ett rebelläger.
- Jag är äldst av alla syskon, så det är mitt jobb att se till att de andra får mat. När man vaknar på morgonen och de små säger att de är hungriga, då måste man göra något, säger han.
Ansvarsfylld roll hos rebellerna
- Abdramanes nya liv handlar om att kämpa för barns rättigheter. Här sitter han på sitt kontor på ACEF.
Som lön fick Abdramane mat, olja och tvål som han kunde ta hem till sin familj. Ibland fick han pengar. Eftersom Abdramane hade gått i skolan och var snabb på att lära sig fick han en ansvarsfylld roll hos rebellerna. Han hade hand om lagret. Där fanns mat, vapen, material och pengar som man fått in från andra läger, räder och vägspärrar.
- Jag lärde mig massor hos rebellerna, saker jag inte vet om de är bra eller dåliga. Som att hantera vapen och disciplin. Vi fick också lära oss att det är modigt att be om förlåtelse när man gjort något fel. Det betyder inte att man är svag, snarare gör det en starkare, berättar Abdramane.
Han pausar och tänker en kort stund innan han fortsätter:
- Det var nog det enda bra jag lärde mig.
Abdramane berättar att många i lägret tog droger och saknade moral och respekt. Han minns särskilt ett tillfälle då en äldre kvinna tvingades ur sin bil vid en vägspärr:
- Det fanns ingen anledning att behandla henne så, och det var för mycket för mig. Respekt är något jag har fått med mig sen jag var liten. Jag är uppvuxen med det och vill inte förolämpa människor. Så jag blev verkligen upprörd.
Ny tillvaro med Rädda Barnens aktiviteteter
Barnrättsgrupper
I barnrättsgrupper får barn och ungdomar lära sig om barns rättigheter och barns rätt till skydd. Kunskapen sprider de sedan vidare till andra i samhället, både barn och vuxna. Deltagarna blir ofta väldigt aktiva och kända i sina samhällen och andra barn kommer till dem för att rapportera övergrepp och misshandel – för många barn är det lättare att prata med andra barn än att gå till en vuxen.
2004 kom han i kontakt med Rädda Barnen. När de pratade om hur barn påverkades av konflikten kände han igen sig. Han bestämde sig för att lämna rebellägret, men eftersom han visste för mycket fick han först inte tillstånd. Efter många turer, och med stöd från sina föräldrar och Rädda Barnen, lyckades han till slut övertala sin chef att få sluta. Han började delta i Rädda Barnens aktiviteter i Bouaké där han växt upp, och valdes till ledare för den barnrättsgrupp Rädda Barnen startat.
- Det bästa med Rädda Barnen var att vi lärde oss om barns rättigheter. Innan dess visste jag inte att barn hade rättigheter – och så många! Ingen av oss visste det, säger Abdramane.
Idag har Abrdamane bildat egen familj, och ska snart fira sin första sons andra födelsedag. Han har också fått ett jobb han brinner för, hos ACEF (Action Communautaire pour l’Enfant/l’Environnement et la Femme), en av Rädda Barnens lokala partnerorganisationer i Bouaké. Genom organisationen och samarbetet med Rädda Barnen kan han fortsätta bidra till sitt samhälle, och särskilt till barn och ungdomar.
- Jag tycker bäst om att arbeta direkt med barnen. Jag gillar särskilt att jobba med teater, och visa folk vad som faktiskt sker och hur saker och ting borde vara. Vi har till exempel lagt in barns rättigheter i sketcher som jag och barnen visat för byn. Så att folk ska veta att utbildning är en rättighet – en grundläggande rättighet.
Publicerad: augusti 2010