Barnmisshandel är när föräldrar eller andra vuxna orsakar ett barn skada på kroppen, sjukdom eller smärta. Hit räknas alla former av kroppslig bestraffning såsom att slå, sparka, bränna, skaka, knuffa, bita och lugga. Men misshandeln kan också vara psykisk, som när en vuxen förmedlar till barnet att det är värdelöst, oälskat och oönskat genom till exempel avvisande, isolering, kritik, hån, hot om övergivande eller utfrysning. Sexuella övergrepp är en form av fysisk och psykisk misshandel och innefattar alla former av sexuella handlingar som påtvingas ett barn av en vuxen person. Att barnet tvingas se eller höra våld i sin närmiljö är också barnmisshandel och kan sätta spår hos barnet på samma sätt som om det utsätts för direkt våld eller kränkningar.

Stör utvecklingen
Misshandel stör barnets känslomässiga och intellektuella utveckling, självkänsla och förutsättningar för nära känslomässiga relationer. Tilliten till andra människor skadas och en följd av våldsamma upplevelser kan bli att barnet ser världen som oförutsägbar och fientlig. Men en uppmärksam och stödjande omgivning, som kan ge barnet skydd och bekräfta barnets upplevelser, ger möjlighet till återhämtning och en positiv utveckling.

Anmälningarna ökar
Antalet anmälningar om misshandelsbrott mot barn har ökat kontinuerligt år från år. Enligt statistik från Brå har 2 539 anmälningar om misshandelsbrott mot barn kommit in till dem under 2010 vilket innebär en ökning med 17 procent från föregående år. När det gäller barn 7-14 år är siffran 8 986, en ökning med 1 procent.
Det ökade antalet polisanmälda barnmisshandelsfall brukar förklaras med en minskad tolerans mot barnmisshandel i samhället. Oavsett om ökningen beror på en förhöjd uppmärksamhet och anmälnings-benägenhet eller på att barnmisshandel faktiskt ökar, måste samhället ha en beredskap för att möta barnens behov och tillgodose deras rättigheter.

Socialt skyddsnät behövs
För att kunna möta barns behov krävs ett välutvecklat socialt skyddsnät inom såväl rättsväsende som socialtjänst. Socialnämnden i varje kommun har det yttersta ansvaret att se till att barn som far illa får stöd och skydd. Kommunerna har också ett ansvar för förebyggande insatser i syfte att förhindra att barn och ungdomar utsätts för våld i någon form.
 
Rädda Barnen arbetar för att:

• förändra sociala attityder och stärka barnrättsperspektivet i samhället bland föräldrar, lärare, poliser, beslutsfattare och andra vuxna som kommer i kontakt med barn.
• samhället ska agera på olika nivåer för att motverka alla former av våld och övergrepp mot barn. Det måste finnas förebyggande insatser för att förhindra att barn utsätts för våld samt ett välutvecklat socialt skyddsnät inom såväl rättsväsende som socialtjänst.
• stärka barnets ställning i rättsprocessen, till exempel genom att alla våldsutsatta barn ska ha tillgång till Barnahus av god kvalité. Syftet med Barnahus är att följderna av brottet ska bli så lindriga som möjligt för barnet. Detta kan ske genom ökad samverkan mellan myndigheter och att den rättsliga processen anpassas efter barnets behov inom ramen för ett Barnahus.barn som upplever familjevåld ska ha samma rättsliga stöd som barn som utsatts för direkt våld.

Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris har lång erfarenhet av att ta emot och erbjuda samtalsstöd till barn som upplevt våld och sexuella övergrepp. Våra mottagningar tar emot enskilda barn och fungerar även som en rådgivande resurs för barn, föräldrar och för yrkesverksamma som möter barn som utsatts för våld eller sexuella övergrepp. Rädda Barnen kan idag erbjuda individuellt anpassat stöd till barn på fyra orter i landet; Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå. 

Till Rädda Barnens Föräldratelefon och Föräldramejl kan föräldrar i svåra situationer vända sig anonymt med stora som små frågor som rör barn och föräldraskap. De som svarar är själva föräldrar och medmänniskor runtom i Sverige. Det händer att föräldrars problem och känslor av otillräcklighet går ut över barnen. Rädda Barnens förhoppning är att stöd till föräldrarna ska ha en positiv inverkan på barnens liv. Om föräldrar har någonstans att vända sig anonymt ökar familjens möjlighet att hitta en väg bort från kränkningar och våld. Det kan också medföra att familjen söker vidare hjälp.



Ulrica Runemar, Maria Edlund-Dahl och Eva Wikstrand på socialtjänsten i Strängnäs berättar om hur man gör en anmälan till socialtjänsten, vad som händer sedan och hur socialtjänstens arbete med barn och föräldrar ser ut.

För mer information, kontakta:
Karin Blomgren, 08-698 90 00, karin.blomgren@rb.se.