Helenas hörna: "Alla har rätt att älska vem de vill"

2001 fick Fadime Sahindal en fråga från Rädda Barnen om hon kunde hålla tal på ett möte för att berätta om sin situation där hennes familj inte lät henne älska vem hon själv ville. På den här tiden saknades den kunskap om problematiken kring hedersvåld och förtryck som vi har idag.

Samma år höll Fadime tal på ett seminarium i riksdagshuset där hon lyfte upp de problem som hon och många andra lever med, men som hon menade inte bör likställas med mäns våld mot kvinnor. Hon ville också få människor att förstå hennes allvarliga situation som gått såpass långt att hon levde under dödshot från männen i sin släkt.

På den här tiden saknades den kunskap om problematiken kring hedersvåld och förtryck som vi har idag.

“Med facit i handen så tror jag att det inte hade behövt gå så långt som det har gjort i mitt fall. Hade mina föräldrar fått stöd och hjälp från en nationell organisation, exempelvis Kurdiska föreningen, så hade det inte behövt bli så här. Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas.” (Fadime, 2001)

Året efter mördades Fadime av sin pappa. Men hennes mod lever vidare och hennes drivkraft för förändring har räddat många andra. Rädda Barnen har arbetat för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i många år. Sedan 2008 bedriver vi verksamheten ”Kärleken är fri” – ett samarbete med frivilligorganisationer och myndigheter där vi arbetar förebyggande, stödjande, kunskapsspridande och med påverkan för att motverka hedersvåld och förtryck.
Unga som lever i en hederskontext har inte sällan en låg tilltro till vuxna och ett motstånd eller rädsla att öppna upp eller be om hjälp.

Vårt uppdrag är att möta ungdomar och lyfta deras röster. Genom vår stödchatt lyssnar vi på deras egna berättelser, skapar hopp och ger råd och stöd.

Detta ofta beror på att de tror att vuxna inte skulle förstå eller kunna hjälpa dem. Vissa ber inte om hjälp för att de inte vill svika sin familj eller att de kan vara i fara om nån får reda på det. Vårt uppdrag är att möta ungdomar och lyfta deras röster. Genom vår stödchatt lyssnar vi på barnens egna berättelser, skapar hopp och ger råd och stöd.

Sedan den startades 2015 har vi haft tusentals samtal med unga som berättar om hur det är att leva med hedersförtryck och våld. Förra året släppte vi rapporten “Allt jag inte får göra” utifrån dessa samtal. All vår verksamhet tar också avstamp i samtalen och den oro som ungdomarna uttrycker. I rapporten syns tydligt att vi har lång väg kvar för att leva upp till barnkonventionen, trots att den är lag i Sverige.

Vi ser att verksamheter likt Kärleken är fri når ut brett till ungdomar och fyller en viktig funktion då ungdomarna kan vara helt anonyma vilket ofta är avgörande i ett första steg att prata om sin situation.

Som i så många andra frågor behöver vi arbeta tillsammans på bred front för att nå verklig långsiktig förändring. Via kommunens samverkansgrupper i skolor arbetar vi tillsammans med polis, socialtjänst, fältarbetare, elevhälsa, ungdomsmottagning och frivilligorganisationer för att eleverna ska få kunskap om sina rättigheter och det stöd som finns samt att de ska känna förtroende för viktiga vuxna.

Våra föräldragrupper skapar dialog och reflektion kring barns rättigheter och hur föräldrar kan möta barnen i deras liv. Regeringen har de senaste åren stärkt stödet gällande hedersrelaterat våld och förtryck genom bland annat förstärkt lagstiftning samt extra resurser till myndigheter och till hösten kommer hedersrelaterat våld och förtryck ingå i läroplanen. Viktiga steg i rätt riktning.

Det här är komplexa frågor där allt inte är svart och vitt. Frågan väcker också starka känslor och åsikter.

Vi ser att verksamheter likt Kärleken är fri når ut brett till ungdomar och fyller en viktig funktion då ungdomarna kan vara helt anonyma vilket ofta är avgörande i ett första steg att prata om sin situation.

Kärleken är fri ger ringar på vattnet genom kompetensutveckling av skolpersonal, kommunens samverkansgrupper, ideella samtalsmottagare som tar sina erfarenheter vidare både privat och i arbetslivet och som därmed ger möjlighet att förändra för fler. Detta är också en fråga som engagerar många, bland annat genom våra lokalföreningar.

Men det behöver också finnas tydliga metoder och resurser för att genomföra ett bra förebyggande och långsiktigt arbete mot hedersförtryck. Senast idag träffade jag ansvarig minister Eva Nordmark tillsammans med andra organisationer för att lyfta detta och delade bland annat vad vi hör barnen berätta om i vår stödchatt.

Det här är komplexa frågor där allt inte är svart och vitt. Frågan väcker också starka känslor och åsikter. Men oavsett hur man ser på frågan så har alla barn samma rättigheter att få växa upp i frihet från våld och förtryck, och alla goda krafter behövs för att arbeta för att alla barn ska få just en sån uppväxt.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell