"Att se barnen leka ger mig hoppet tillbaka"

Från Homs till Piteå

I den överlastade gummibåten på väg från Turkiet till Grekland trodde Rima att livet skulle ta slut. "Jag grät och bad mina döttrar om ursäkt". Men som volontär för Rädda Barnen har Rima från Syrien börjat känna hopp igen.

Det är onsdagskväll i Piteå. På Rädda Barnens barnvänliga plats intill asylboendet leker och pysslar ett 30-tal barn. Ett par flickor jobbar koncentrerat med att göra änglar av veckat papper. Till sin hjälp har de Rima, 33. Hon är en av flera volontärer som själva sökt asyl i Sverige.

– Det är fantastiskt att kunna använda min utbildning som förskolelärare, det som var mitt jobb hemma i Syrien, säger hon.

Vi engagerar nyanlända som volontärer

Möjligheten för unga ensamkommande och vuxna på transitboendet att engagera sig som volontärer är en viktig del av Rädda Barnens arbete här. Volontärerna är en stor tillgång. Rima har varit med sedan den barnvänliga platsen öppnade år 2016.

Då hade hon och hennes familj, man och två barn, nyligen anlänt efter en svår resa. De väntade in i det längsta med att lämna Homs i Syrien.

– Men så bombade de skolan bara ett par minuter från vårt hus. Bara tanken att våra döttrar kunde ha varit där gav oss inget val, säger hon.

Flykten gick över bergen på natten. De vandrade i timmar, fick bära döttrarna som bara var två och fem år gamla. Från Turkiet fortsatte de i en överlastad gummibåt över stormigt hav, till grekiska ön Kos.

– Det var fruktansvärt, jag var rädd att vi inte skulle överleva. Jag sa förlåt till mina döttrar, "förlåt att jag utsätter er för det här!".

Spåren av det hon sett och varit med om syns fortfarande i Rimas ansikte; ett stort allvar och en mörk sorgsenhet. Men hon har också börjat känna hopp.

På de barnvänliga platserna får barnen leka och lära

– Både mina och många andra barn här, har gått igenom stora svårigheter. Det betyder mycket för mig att se dem le, lära och leka igen!

-Att få leka är viktigt, särskilt när hela familjen är under stor press och väntar på besked om de ska få stanna i Sverige. Då är det inte alltid så lätt för dem att vara så närvarande. Många är irritabla, upprörda, nedstämda, säger Rima.

Hennes egen yngsta dotter Sewar, 4 år älskade den barnvänliga platsen första gången hon klev in i de ljusa, varma lokalerna. Det rika utbudet av pysselmaterial, kompisar och fika.

Familjen har just fått besked om att de ska få stanna i Sverige åtminstone tre år och har nyligen flyttat till en egen liten lägenhet inne Piteå. Livet börjar långsamt ta form.

– Allt jag vill nu är att ha lugn och ro, att mina barn ska få leva i fred och trygghet, få gå i skolan , leva ett normalt liv. Det har de rätt till – eller hur?