Sakkunnig: Våld mot barn"Fråga hellre en gång för mycket"

Karin jobbar för barnen som utsätts för våld hemma. Hon ser att det skett framsteg och att allt fler anser att våld mot barn är oacceptabelt. Men samtidigt är det alldeles för många barn som utsätts och som lider i det tysta.

Det har varit förbjudet att slå barn i Sverige sedan slutet av 70-talet. Hur ser det ut i Sverige idag – blir barn fortfarande slagna?

- Mycket har hänt sedan lagen kom 1979. Till skillnad från i många andra länder känner de flesta både vuxna och barn till att våld mot barn aldrig är okej och det finns ett starkt stöd för lagen. Men fortfarande uppger ungefär var sjunde barn att de har utsatts för någon form av våld hemma. Varje år blir alltså tusentals barn misshandlade i Sverige, en misshandel som ofta lämnar svåra känslomässiga skador.

Hur kan våld mot barn inom familjen se ut?

- Fysisk och psykisk misshandel av barn förekommer i alla grupper i samhället, på landet och i stan. Men barn i familjer med psykisk ohälsa, de som lever i socialt och ekonomiskt utsatta familjer och i familjer där missbruk förekommer, är särskilt utsatta. Vi vet också att barn med funktionsnedsättningar löper dubbelt så stor risk för att utsättas för våld.

Vilken är den största riskfaktorn för att barn ska utsättas för våld hemma?

- Att det förekommer våld mellan vuxna i familjen. Att uppleva våld i nära relationer kan handla om att höra våld som sker i ett angränsande rum eller att komma hem och se spår av våld som förekommit. Barnen kan också finnas mitt i, kanske i famnen på den som blir slagen eller genom att själv gå emellan i ett försök att stoppa misshandeln. 

Att uppleva våld mot eller av en nära anhörig kan vara lika skrämmande för ett barn och sätta samma djupa spår oavsett om barnet själv blir slaget eller inte.

Hur påverkas ett barn av att växa upp med våld?

- Att bli utsatt för våld under sin uppväxt ökar kraftigt risken för att utveckla psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa innebär i sig en ökad risk för annan utsatthet, som svårigheter i skolan och med sociala relationer. Vi vet att barn som utsätts för våld ofta har det svårt på andra sätt.

Forskning visar att mörkertalet är stort. Vad kan vi göra åt det?

- Vi vuxna behöver vara mer aktiva i att upptäcka och uppmärksamma. Jag tänker att ett mer aktivt ansvarstagande borde vara en skyldighet för de som jobbar med barn. Det kan t ex handla om att aktivt ställa frågor. Ett barn har rätt att inte berätta, men vi är skyldiga att ställa frågan.

Är det viktigaste att personal i skolan frågar?

- Det är inte ovanligt att vuxna som berättar om utsatthet under barndomen säger att de aldrig någonsin fick frågan trots att de, på grund av olika svårigheter, haft kontakt med Elevhälsan eller andra vuxna med uppgiften att uppmärksamma och hjälpa.  Här kan skolans elevhälsa spela en viktig roll. Genom att rutinmässigt ställa frågor till alla barn kan man upptäcka utsatthet. Att i vuxna börjar prata mer om våld kan också bryta tabun och visa att detta är något som det går att prata om. Det kan leda till att fler barn som utsätts faktiskt vågar berätta.

Vad mer behövs för att skydda barn?

- För att vårt sociala skyddsnät ska fungera, är socialtjänsten beroende av att människor runt barn ingriper och rapporterar fall där barn far illa – av att alla vuxna tar sin oro på allvar.

Fråga hellre en gång för mycket än en gång för lite. Förlita dig inte på att någon annan ska fråga. Vi har inte råd att missa så många barn som vi gör idag.

Hur kan man upptäcka att ett barn far illa?

- I vissa fall visar barnen inga tecken alls. Det är då rutinfrågor om våld kan vara särskilt viktigt. Synliga tecken på utsatthet och som det är viktigt att vara vaksam på, kan annars vara att barnet får aggressiva utbrott, visar svårigheter i relation till jämnåriga kompisar, koncentrationssvårigheter, ofta är borta från förskola eller skola eller har andra symptom såsom magont eller huvudvärk.

Utmaningen med en del barn är alltså att inte avfärda dem som stökiga, utan vara medveten om att beteendet kan vara ett symptom på missförhållanden hemma. Samma sak gäller barn som är borta mycket från skolan

Hur ser attityderna till våld mot barn ut i Sverige?

- Vår lagstiftningar har ett starkt stöd. I Sverige svarar nio av tio föräldrar att de håller med om att det inte är rätt att slå ett barn. Men det förekommer att vuxna slår i alla fall, eller att de inte uppfattar sitt agerande som våld.

Har du någon uppfattning om hur barn som utsätts upplever sina möjligheter att få hjälp?

- Små barn vet ofta inte att det de utsätts för är fel. Här är det väldigt viktigt att vuxenvärlden är uppmärksam, att man är tillgänglig och lyhörd.
Det som är så beklämmande är också att många av barnen som drabbas vet att man inte får slå barn, men de tror inte att det gäller för just dem. Och de vågar inte tro på att någon hjälp kan göra så att det blir bättre. Om du inte vet vad det finns för hjälp att få, vad ska du då säga när du söker hjälp?

Varför tror du att det är vanligt att man är orolig men inte anmäler?

Man tar inte sin oro på allvar, vill inte lägga sig i. Man tror och hoppas att någon annan kommer att göra det. 

Till toppen

Karin Blomgren

Namn: Karin Blomgren
Gör: Socionom och sakkunnig i frågor som rör våld mot barn på Rädda Barnen
Bakrund: Har jobbat med barn och unga i utsatthet, b la. som socialsekreterare.

Vad ser du som din viktigaste uppgift?
- Jag vill bidra till att vuxenvärlden ger barnen rätt förutsättningar för att bli lyssnade på och få rätt hjälp. Som socialsekreterare har jag sett hur komplexa barns relationer och livsöden kan vara och hur svårt det är för ett barn att berätta om dem. Men vi vuxna kan inte låta bli att göra något bara för att det är svårt.

Hur ska vi göra?
- Även om vi som professionella eller som vanliga vuxna inte sitter inne med alla lösningar behöver vi visa att vi kommer göra allt vi kan och att barnet inte står ensamt.

Vad är barnmisshandel?

När en vuxen person utsätter ett barn för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar eller försummar att tillgodose barnets grundläggande behov. Barnmisshandel beskrivs ofta som "våld mot barn".

Är du orolig för ett barn? Det här kan du göra.

Ibland kan det vara svårt att veta var man ska göra av sin oro för ett barn. Här har vi samlat våra tips och råd.

Kontakta oss

Besöksadress:

Landsvägen 39
Sundbyberg, Stockholm

Postadress:

Rädda Barnen
107 88 Stockholm

Organisationsnr: 802002-8638

Telefon: 08-698 90 00

Fax: 08-698 90 10
E-post: kundservice@rb.se

Ge en gåva:

Plusgiro: 90 2003-3
Bankgiro: 902-0033
Swish: 902 0033

90 konto, svensk insamlingskontroll
Stöd via telefon, chatt och mail.

Här finns information om Orostelefonen, Stödlinjen för ensamkommande barn och unga, stödchatten "Kärleken är fri" och Föräldratelefonen.

Våra partners