Hur får jag hjälp av polisen?

Om du har blivit utsatt för ett brott är det bra att göra en polisanmälan så snart som möjligt. Om du av någon anledning inte kan anmäla direkt, kan du anmäla de flesta allvarliga brott flera år efter att brottet begåtts.

Att polisanmäla

En polisanmälan görs genom att du går till en polisstation eller ringer polisens telefonnummer 114 14. (Om brottet pågår just nu, till exempel en misshandel, ringer du 112).

Har du fler frågor eller vill prata om ett brott du varit med om? Hör av dig till vår stödchatt!

Här kan du läsa mer om stödchatten

Om chatten

Be andra om hjälp

Om du inte vågar eller orkar göra anmälan själv kan du be om hjälp från till exempel en kompis, en förälder eller annan vuxen som du litar på. Kanske någon från skolan, ungdomsmottagningen, vårdcentralen eller från tjejjouren. När du gör en polisanmälan ska den polis du pratar med informera om vilka rättigheter du har, och var du kan få stöd och hjälp. 

Spara bevis

Om du har blivit misshandlad, våldtagen eller varit med om något annat grovt brott, är det bäst att gå till polisstationen. Då kan du visa eventuella skador eller andra spår, och chansen att brottet ska klaras upp blir större. Om du har varit med om sexuella övergrepp eller annat våld är det bra att spara kläderna som du hade på dig när det hände, och du ska inte tvätta dem för då kan spåren försvinna.

Gå till läkaren

Efter sexuella övergrepp och misshandel som lett till skador på kroppen är det också bra att göra en läkarundersökning, oavsett om du ska göra en polisanmälan eller inte. Det kan du göra på en akutmottagning eller vårdcentral, vid sexuella övergrepp även på en gynekologisk mottagning. Då kan du få vård om du behöver det. På många ställen kan du också få prata med en kurator.

Gå till polisen, oavsett!

Var INTE rädd för att göra en polisanmälan om du inte har kvar kläder, om sår har läkt eller om andra bevis på vad som har hänt. Det kan bli svårare att klara ut brottet men det behöver inte vara omöjligt. När du träffar polisen får man berätta vem du är, ditt personnummer, adress och telefonnummer, vad som har hänt och vilka personer som varit inblandade. Du ska också vara beredd att berätta var brottet skedde, och vilken tid. Var INTE rädd för att polisanmäla om du inte kommer ihåg allt det här. Du kan alltid höra av dig till vår chatt om du vill ha stöd eller har frågor.

 

När anmälan är gjord bestämmer polisen om det ska bli en förundersökning, som är polisens och åklagarens arbete med att ta reda på saker om ett misstänkt brott. Finns det en misstänkt person bestäms det om han eller hon ska åtalas och om det ska bli rättegång. Ibland grips den misstänkta innan åtalet, och om det finns risk för att han eller hon annars skulle kunna begå fler brott eller förstöra en utredning kan hon eller han anhållas och eventuellt häktas. Som brottsoffer kan du ha rätt att få ett målsägandebiträde, en advokat som hjälper dig under förundersökningen. Du betalar ingenting för det.

Det kan hända att du känner dig hotad av eller är rädd för en person som har utsatt dig för brott. Om polisen bedömer att det finns risk för att du utsätts igen kan du få olika typer av skydd. Det kan till exempel vara besöksförbud, vilket innebär att personen inte får besöka eller kontakta dig via till exempel telefon. Förbudet kan också innebära att personen inte får vara nära ditt hem, skola eller jobb. Det är lättare att få skydd om du har gjort en anmälan, men du MÅSTE INTE ha gjort en anmälan för att få hjälp.

Det går inte att ta tillbaka en polisanmälan. Eftersom polisen enligt lagen är skyldig att utreda brott kan man inte ta tillbaka en anmälan. Du kan däremot ändra eller komplettera din anmälan i efterhand, antingen via telefon, i ett brev eller på internet. Om du ska göra en ändring ska du tala om ditt personnummer eller anmälningsnummer.

Om det blir rättegång innebär det att ditt fall tas upp i domstol. Under rättegången kan du ha med dig en stödperson som kan vara någon du känner eller någon från exempelvis en brottsofferjour. Det är inte alltid en anmälan leder till rättegång. Det kan bero på att polisen inte hittar den eller de som misstänks för brottet, eller att det inte finns tillräckliga bevis. Då läggs förundersökningen ner. Det betyder inte att polisen inte tror på dig. En förundersökning kan tas upp igen om det skulle komma fram nya bevis i fallet. Även om förundersökningen lagts ner kan du få ersättning från ett försäkringsbolag eller Brottsoffermyndigheten. Om du inte har hört något från polisen eller åklagaren kan du kontakta dem och fråga vad som händer med din anmälan. När du gör det ska du tala om ditt personnummer eller anmälningsnummer.

 

Att anmäla sin egen familj

Vilken typ av hjälp och stöd du och din familj behöver kan se väldigt olika ut, och för att både du och din familj ska få rätt stöd är det bra om du berättar hur du har haft det. 

Sviker jag mina föräldrar när jag berättar?

Nej. Vi vet att det är ganska vanligt att de unga som ber om samhällets hjälp känner att de sviker sina föräldrar och släkt. Att det känns som att man "tjallar" på sin familj och gör att mamma, pappa och mormor blir ledsna och besvikna. Kanske kommer socialtjänsten hem och gör besök eller kanske blir det en polisanmälan. Det är då viktigt att komma ihåg att det inte är du eller den som är utsatt som gör fel när man berättar. Det är aldrig okej för en familj att slå, hota, spotta, låsa in eller förnedra sitt barn. Många undrar vad som händer nu, nu när man berättat och kanske bor på ett skyddat boende.

Stöd till familjen

Även om du inte är kvar hemma, ska socialtjänsten jobba och ge stöd till din familj framförallt om du har syskon som finns kvar där hemma. Många av de ungdomar som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och måste fly från sina familjer undrar om de någonsin kommer kunna träffa sina föräldrar och syskon igen. Förhoppningen är ju att ni på sikt kanske kan ha någon slags kontakt OM du vill det förstås. Det är inte alltid det går exakt när du vill det, till exempel om det är allvarliga hot från någon i familjen. Om man känner att man vill ha kontakt eller träffa sin familj ska man säga till sin socialtjänsthandläggare, och be om hjälp. De kan då hjälpa till att bedöma riskerna och se till att ni kan ses på ett säkert sätt.

Du har alltid rätt att få stöd

Att vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck innebär att den som gör dig illa är en av dina allra närmaste, det vill säga släkten och familjen. Det kan vara jobbigt att anmäla sin egen familj och kan kännas extra svårt att prata med någon eller söka hjälp. Du kanske oroar dig för att du ska övertalas att ta fler steg än du är beredd att göra, eller du kanske är rädd att ingen ska förstå dina problem.


Du som är under 18 år

Varje kommun har ett ansvar och en skyldighet att stödja och hjälpa våldsutsatta. Hjälp kan du få via polisen i din kommun, socialtjänsten eller en skolsköterska/kurator. Sådana myndigheter, till exempel polis eller socialtjänst, har skyldighet att göra en anmälan om de får veta att någon blir utsatt för ett brott eller om en person under 18 år på något sätt skadas.

Det kan kännas som ett väldigt stort steg att ta. Därför kan det vara skönt att prata med en frivilligorganisation av något slag först. Det kan till exempel vara en tjej- eller kvinnojour, en killjour eller vår stödchatt. På så sätt får du pröva dina idéer och sortera dina tankar i lugn och ro. Hitta fler ställen du kan vända dig till för att få stöd och hjälp.

Alla kan kontakta socialtjänsten. Det gör du lättast genom att ringa din kommuns växel och be att få tala med socialtjänstens mottagningsenhet. När du förklarat ditt problem får du en tid för att träffa en socialsekreterare som arbetar med skyddat boende för ungdomar. Oavsett hur gammal du är och vilket kön du har är socialtjänsten skyldig att hjälpa dig. Det gäller även om du har någon form av funktionsnedsättning.

Om du är i akut behov av att komma ifrån din familj kan socialtjänsten erbjuda dig ett jourhem. Att komma till ett jourhem innebär att du kommer till en annan familj som har kontrollerats av socialtjänsten och bedömts som ett bra hem. Det kan finnas andra barn och ungdomar i hemmet och det kan vara både i villa och i lägenhet. Medan du bor i jourhemmet utreder socialtjänsten om problemen i hemmet går att lösa och om du i så fall kan flytta tillbaka hem.

Om problemen inte går att lösa eller om du utsätts för olika former av våld eller övergrepp kan du flytta till ett hem där du får bo tills du blir vuxen och klarar av att ta hand om dig själv. Förut kallades sådana hem fosterhem eller fosterfamilj. Idag kallas de för familjehem och är ungefär samma sak som jourhem fast man bor där en längre tid.