”Allt har släppt, jag är helt FRI.”

Citatet kommer från ett av alla de ensamkommande flyktingbarn som vi på Rädda Barnen dagligen möter. Just det här barnet kom från Bangladesh och hade precis fått besked om uppehållstillstånd efter fem år av oändlig väntan. De flesta ensamkommande flyktingbarn som kommer till Sverige är dock från Somalia eller Afghanistan. Ofta är de föräldralösa och bär på ärr efter krig och katastrofer. När de väl är här upplever de först lättnad, men lättnaden följs vanligtvis av ångest eller frustration. Frustration som har sin grund i att de inte kan göra sig förstådda och inte heller vet eller kan påverka den svenska asylprocessen.

För de här barnen bär vi alla ett ansvar. Därför var vi på Rädda Barnen mycket positiva när kommunerna för fyra år sedan tog över ansvaret från Migrationsverket för de ensamkommande barnen. Äntligen skulle barnen snabbt få komma vidare från transitboendena. Äntligen skulle de här barnen, som flytt från förföljelse utan sin familj, få ett värdigt omhändertagande i Sverige.
 
Tyvärr har det inte blivit så. Fyra år efter reformen sitter fler ensamkommande flyktingbarn än tidigare fast i tillfälliga boenden. Det beror dels på att allt för få kommuner slutit avtal med Migrationsverket om att ta emot barnen och dels på att antalet ensamkommande barn ökat. Från år 2006 till år 2008 ökade antalet barn från 800 till 1 500 – det är nästan en dubblering på tre år! Så sent som i oktober i år hade bara 103 av Sveriges 290 kommuner slutit avtal med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn. Under tiden väntar omkring 450 barn i någon ankomstkommun.  Några av dessa barn är de barn som Vellinge kommun nu försöker mota utanför sin kommungräns.

Vellinge, och många andra kommuners, ovilja att ta emot de ensamkommande barnen under asylprocessen är svår att förstå. Deras nekande innebär också att Sverige bryter mot FN:s barnkonvention. Senast i juni i år uppmanade FN:s Barnrättskommitté Sverige att vidta åtgärder för att försäkra att barn som bor i gruppboenden ska känna sig trygga samt att se till att en god man utses inom 24 timmar.

Med allt detta sagt är det lätt att konstatera att situationen för de ensamkommande barnen är oacceptabel. Rädda Barnen kräver därför att:

• Fler kommuner ska ta emot ensamkommande barn. Mottagandet ska självklart ha ett barnperspektiv och utgå från barnets bästa.
• Väntetiderna i ankomstkommunerna ska högst vara ett par dagar.
• Ensamkommande barn ska få en god man inom 24 timmar.

De ensamkommande barnen har rätt till en snabb och rättssäker asylprocess. Dessutom är det avgörande att de barn som får uppehållstillstånd får en bra start i Sverige. De barn som kommer hit bär alla på olika historier och erfarenheter, men en sak har de gemensamt: De har flytt till ett land där de inte har något kontaktnät, inte talar språket och inte kan de sociala koderna. Att vi alla inte aktivt ger dem en chans är svårt att förstå. För det minsta vi kan göra är att erbjuda dem är en värdig väntan under asylprocessen.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen
Lars Carlsson, Sverigechef Rädda Barnen