En dryg tiondel av Sveriges 2 miljoner barn lever i fattigdom. Fattigdom är ett relativt begrepp. Att växa upp i ett fattigt hem i Sverige är förstås inte samma sak som att vara fattig i exempelvis Brasilien. Oavsett land ska barn inte diskrimineras på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Rädda Barnens rapport Barns hälsa i Sverige (2004)  visar att det finns ett starkt samband mellan barns hälsa och ekonomisk utsatthet.

Rädda Barnens senaste rapport, Barnfattigdom i Sverige 2008, visar att barnfattigdomen har stabiliserats, och att de allra flesta barn i Sverige växer upp under goda ekonomiska förhållanden. Men samtidigt är det tre grupper av barn som halkat efter i välfärdsutvecklingen: Barn med utländsk bakgrund, barn i storstädernas förorter och barn till ensamstående.

Fattigdom i Sverige är enligt Rädda Barnen andelen barn i familjer som får socialbidrag och/eller har lång inkomsttandard. Det innebär att inkomsterna är lägre än vad som behövs för att täcka de nödvändiga kostnaderna. För barnen i dessa familjer kan det till exempel innebära att inte kunna följa med på skolutflykter, gå till simhallen, vara med i musikskolan eller gå på bio med kompisar.

Skillnaderna är idag stora mellan:

• Barn med utländsk och svensk bakgrund
• Barn med ensamstående och sammanboende föräldrar
• Barn i de fattigaste och rikaste familjerna
• Rikare och fattigare stadsdelar i storstäderna
• Rika och fattiga kommuner