Även om barnkonventionen firar 20-årsjubileum så har Rädda barnen faktiskt arbetat med den de senaste 30 åren, inklusive det decennium det tog att arbeta fram rättighetsperspektivet och trycka på hos makthavarna så att konventionen blev verklighet. Och det var väl använd tid, enligt Rädda Barnens generalsekretare Elisabeth Dahlin.
- Barnkonventionen har betytt så mycket för att öppna upp diskussionen om barns rättigheter. Det är ett ramverk som är bra att kunna luta sig mot när man driver frågor, inte minst mot regeringar och myndigheter runt om i världen.

Orättvisor på nära håll
Men hur bra konventionen än är, betyder det inte att den alltid är rätt genomförd. Elisabeth Dahlin pekar på orättvisor på nära håll; på stora skillnader mellan barn som bor i olika kommuner, och i mottagandet av de ensamkommande flyktingbarnen. Hon är mer än redo för nästa förändring:
- Efter 20 år kan man ju tycka att det är dags att sätta barnen i första rummet, och göra Barnkonventionen till svensk lag. Det är ett krav som alltid drivits från Rädda Barnens sida. Problemet, eller ska jag säga, utmaningen, ligger i hur lagen skulle formuleras, eftersom så många olika departement är involverade, men kanske lagstiftningen kan skrivas som en  ”kappa” som faller över alla departement.
För det skulle bli lättare att föra individuella klagomål, och strukturera, att tydliggöra de stora kommunala skillnaderna, om Barnkonventionen inte längre sågs som en ”välvillig rekommendation”, menar hon.

Visionen - att inte behövas
Om vi ser framåt vore visionen för Rädda Barnens 100-årsfirande en värld där alla barns rättigheter är förverkligade. Där alla barn känner till sina rättigheter, där inga barn kränks i Sverige eller övriga världen. En värld där Rädda Barnen inte längre behövs.
- Jag tycker att det bör vara målet för alla folkrörelser, att göra sig själva överflödiga. För när stat och kommun själva tar ansvaret, behövs vi ju inte längre.  Men dit är det fortfarande en lång väg att gå.
Elisabeth Dahlin menar att hon hela tiden får ”kvitton” på Rädda Barnens arbete. Som att Rädda Barnens namn är så inarbetat i det svenska samhället att det ofta felaktigt tas för en myndighet.
- Det tror jag beror just på att vi är en folkrörelse med nästan 90 000 medlemmar och att engagemanget finns i hela landet, det är inte en aktivistorganisation som bara finns i storstäder, utan mycket av arbetet görs ute i landet.  Jag är så imponerad av att se det djup och den bredd vi jobbar med både i Sverige och utomlands, och av alla som arbetar för det. Vi har otroligt kompetent personal i organisationen, och duktiga, hängivna frivilliga och medlemmar runt om i landet.

Hjälpta under världskrigen
Ett annat kvitto kom under hösten i form av brev från tyska barn vars mormors och farfars föräldrar blev hjälpta av Rädda Barnen under första och andra världskriget, och där det idag finns daghem som heter just Rädda Barnen. Eller som i Vietnam där nationalförsamlingen tagit beslut om att förbjuda aga i skolan.
- Åtta års gediget påverkansarbete.  Vi har jobbat med kommuner, skola, elevorganisationer, ministerier, kvinnoorganisationer och så vidare. Ofta när man arbetar så här långsiktigt får man ju inte alltid kvitto på att det sker en förändring så det är jätteroligt. Och det här är ett land med uppskattningsvis 8-12 miljoner barn i skolan så där kan man verkligen säga att vi gör skillnad.
Vad är då framtidens utmaningar för Rädda Barnen?
- Det sker jättemycket både i Sverige och internationellt just nu. Vi måste anpassa oss och förhålla oss till omvärlden så att vi kan göra största skillnad. Och om vi vill kunna möta barn och unga och vill att de ska kunna delta då måste vi också befinna oss på de arenor som dagens unga är i, olika sociala medier.

Klimaträttvisa
En annan stor utmaning är att definiera Rädda Barnens kärnområden, till exempel barns rätt till trygghet och skydd.  Hur ska man arbeta för barnens rätt i krisområden som Darfur och Afghanistan?
- Vi måste också definiera hur vi står i klimatfrågor, när det gäller climate justice, för det är ju de allra mest sårbara som drabbas av klimatförändringarna, de fattigaste barnen i de fattigaste länderna. Så däri ligger utmaningen, i hur vi ska jobba med rättighetsperspektivet de närmaste 20 åren.