Alla barn reagerar olika, en del reagerar starkt medan andra inte visar något alls utåt. Vissa blir oroliga, deprimerade eller aggressiva, andra känner skuld och skam. Rädslan för att bli slagen kan också ge kroppsliga symptom som magont och huvudvärk.
Många barn vågar inte berätta vad de är med om. De lär sig att det är något som bör hållas inom familjen. Det är vanligt att barn skyddar den som slår in i det längsta. De kan handla om en rädsla för att inte bli trodd eller övergiven. Riktigt små barn har inget språk och kan inte berätta. Men när de blir äldre finns de kroppsliga minnena ändå kvar.
På längre sikt riskerar misshandel inom familjen alltid att påverka barnets värderingar och synen på andra människor. De lär sig också att våld är något som en vuxen, eller den som är starkare, får använda för att uppnå sina syften. Barn som misshandlas tappar lätt tilliten till vuxna. Det kan ta lång tid att reparera. Att barnet får prata om alla känslor kring det som hänt är viktigt för återhämtningens skull. Ibland kan terapeutiskt stöd behövas.
De flesta barn som växer upp i en våldsam hemmiljö varken slåss eller begår övergrepp som vuxna. Men tillsammans med andra faktorer kan det bidra till att man som vuxen blir våldsam eller inte respekterar andras gränser. Det gäller speciellt om barnen aldrig fått stöd och skydd eller aldrig fått tillfälle att berätta om sina upplevelser.
Till Rädda Barnens mottagning Centrum för barn och unga i kris kommer barn som upplevt bland annat våld. Barnet kommer alltid till mottagningen tillsammans med en av föräldrarna eller en annan omsorgsperson. Terapeuten är alltid tydlig med varför barnet kommer till Rädda Barnen. Terapeuten träffar barnet både enskilt och tillsammans med föräldern. Många gånger kan det vara påfrestande för en förälder att ta till sig det barnet varit med om. Men för barnet är det viktigt att få utrymme för att uttrycka de känslor som är kopplade till våldet: skräck, ilska och rädsla.