Barn är människor med egna rättigheter
Nästa år är det 30 år sedan barnaga förbjöds i Sverige. Agaförbudet föregicks av intensivt upplysnings- och påverkansarbete från oss och många andra - barnläkare, psykologer, pedagoger och barnboksförfattare.
Vi på Rädda Barnen ser alltjämt agaförbudet som en av våra största och viktigaste segrar i kampen för barns rättigheter i Sverige. Men inga segrar är vunna för evigt och fortfarande blir barn i Sverige misshandlade i sina egna hem. Antalet polisanmälningar gällande misshandel av barn 0-6 år har ökat kraftigt under 2000-talet.
I Dokument inifrån nyligen kunde vi se utbildningsminister Jan Björklund förklara att han inte kan se något fel i att en lärare slagit en elev med flera knytnävsslag i ansiktet - trots att läraren både åtalats och dömts för brottet. Inslaget, som är från 2004, illustrerar på ett tydligt sätt den förskjutning av synen på barn och barns rättigheter som skett det senaste decenniet.
Rädda Barnen arbetar för agaförbud i hela Europa och överallt i världen där vi verkar. Samtidigt ser vi att ett auktoritärt och odemokratiskt synsätt på barn fått fäste i den svenska politiken och journalistiken.
Uppsjö av uppfostringsprogram
2009 är det 20 år sedan FN antog en särskild konvention om barnets rättigheter. I alla tider har barn i namn av uppfostran utsatts för våld och omänsklig behandling som har rättfärdigats med argument om goda effekter på lång sikt.
Barn har betraktats mera som råmaterial att forma människor av än som riktiga människor. Men man behöver inte gå tillbaka i historien för att finna argument för behovet av en konvention för barnets rättigheter. Det räcker att sätta på tv:n en vanlig vardagskväll. I en uppsjö av uppfostringsprogram filmas barn förnedrade och skrämda av vuxna som talar med varandra över huvudet på dem, kommenterar och agerar som vore barnen föremål.
Vuxna människor tränger sig in i barnens hem och filmar dem när de kapitulerar inför vuxenmakten samtidigt som den vuxna experten belåtet tittar in i kameran och noterar ännu ett lyckat fall. På vilket sätt är detta förenligt med etiska regler för medier?
I det svenska uppfostringsprogrammet Nannyjouren förekom till exempel ett syskonpar som inför kameran avslöjades som fast i ett beteende vid läggdags som de borde ha lämnat för många år sedan.
Visa vuxnas konflikter på tv?
Den inkallade uppfostraren tar resolut itu med problemet och barnens förtvivlade nederlag skildras i närgångna bilder. Hur var det för barnen att gå till skola, förskola och fritidshem dagen efter? Vad sa kamraterna? Vad tyckte lärarna?
I tv-programmet SOS familj ser vi en tonåring bråka, smälla i dörrar och bete sig så som tonåringar gör när de är som jobbigast för sig själva och omgivningen. Hur går det för henne när hon ska söka sommarjobb?
Tänk er en tv-serie som visar de vuxnas konflikter på motsvarande sätt. Vore det inte lärorikt med interiörer från hem där de vuxna i skilsmässokris kallar varandra för förfärliga saker, använder barnen som slagträ, anklagar varandra, vädjar och hotar? Om man kan filma barnen efter tillstånd av deras föräldrar så kan man väl filma föräldrarna efter tillstånd från barnen?
Alla medel tillåtna
Men det vore otänkbart. Barn skulle aldrig lämna ut sina föräldrar till allmän beskådan på det sättet. I svensk skoldebatt har skolans problem nästan helt reducerats till en fråga om ordning och hur man "återupprättar lärarnas auktoritet" och i denna strävan verkar alla medel vara tillåtna. Rädda Barnen menar att om skolan ska kunna följa skollagens krav att verka för demokrati så behövs det mer och inte mindre elevinflytande. Skolverkets inspektioner visar också att mer än varannan skola behöver förbättra elevernas inflytande över sitt lärande.
Den strävan efter demokratiska uppfostringsprinciper och respekt för barnets rättigheter som har pågått under lång tid håller på att ersättas av nyauktoritära metoder och lydnadsideal.
Get out of my house you idiots!
Men demokrati kan bara byggas av fria medborgare som tidigt mötts med respekt och lärt sig respektera andra, inte av undersåtar som tränats i underkastelse och lydnad. Detta var en bärande tanke under efterkrigsdebatten om barnuppfostran på 1940-talet. Med kriget i färskt minne visste vi hur farligt det kan vara med lydiga människor.
Nu tycks frågan för dagen vara vilka metoder som snabbast och effektivast leder till att barn gör som de bli tillsagda. Men FN:s konvention om barnets rättigheter har gett oss ett kraftfullt instrument att sätta gränser för vad vuxna människor får utsätta barn för - också i namn av uppfostran.
Det hjälper inte att hävda att metoderna leder till de resultat man vill uppnå. Rättigheter behöver inte motiveras med effektivitet. De är sig själva nog.
Barn har rätt till respekt. De har rätt att säga sin mening och bli bemötta med lyhördhet av vuxna i sin närhet. Barn är inga cirkusdjur som ska tränas med piskan och moroten till önskvärt beteende. De är människor med egna rättigheter.
I ett avsnitt av det engelska tv-programmet Supernanny vänder sig en flicka i tioårsåldern som just har utsatts för Nannys uppfostringsmetoder plötsligt mot kameran och säger rasande: Get out of my house you idiots!
Vi förstår henne.
Inger Ashing
ordförande Rädda Barnen
Cecilia Modig,
handläggare Rädda Barnen
Läs mer om:
Aga, Barnmisshandel, agalag, barnkonventionen, elevinflytande, Inger Ashing, debattartiklar