Det har gått över 20 år sedan Sverige ratificerade Barnkonventionen. Men hur följer vi egentligen FN:s riktlinjer för hur den ska genomföras?  Inom projektet Bra beslut för barn har Rädda Barnen undersökt efterföljandet av Barnkonventionens allmänna kommentar nr 5, ”allmänna åtgärder för genomförandet”, i Sverige, Italien, Litauen, Rumänien och Storbritannien samt i EU:s institutioner. Undersökningen har tittat på:

• Barnkonventionens rättsliga ställning
• Utveckling av nationella handlingsplaner
• Koordinering av genomförandet
• Uppföljning, datainsamling och indikatorer
• Barns synlighet i budgetar
• Samarbetet med civila samhället
• Internationellt samarbete
• Oberoende institutioner för mänskliga rättigheter
• Information och medvetandegörande

Brister i genomförandet
Och den som trodde att Sverige styrs enligt Barnkonventionen får tyvärr tänka igen.
- Sverige har gjort mycket men aldrig fullt ut. Man har till exempel tagit fram en strategi för hur Barnkonventionen ska tillämpas, men inte någon handlingsplan för strategin. Och man har instiftat en barnombudsman, men den är inte helt självständig i förhållande till regeringen och kan inte ta emot enskilda klagomål. Likadant är det med arbetet för att få in ungas röster i beslutsunderlag, man gör ett försök och om just den formen inte funkar ger man upp, säger Karin Fagerholm, sakkunnig för barns rätt i samhället, Rädda Barnen.

Jämfört fyra svenska kommuner
Den svenska delen av undersökningen tittar på fyra kommuner av olika storlek: Malmö, Partille, Arvika och Uppvidinge. Resultatet är inte särskilt upplyftande. Till exempel har bara en av kommunerna, Partille, en strategi för att förverkliga Barnkonventionen i sin verksamhet och strategin är bara delvis genomförd och saknar formell uppföljning.  Och Malmö är den enda av kommunerna som har någon form av strukturerat forum för en dialog med ungdomar

Svårt med samordning
Det svåraste verkar vara att få till koordineringen mellan olika beslutande nivåer i samhället. Många av verksamheterna som mest berör barn, till exempel utbildning, hälsa och socialtjänst, ligger på kommunnivå och ett ingripande krockar enligt staten med det kommunala självstyret.
- Det är samma som att man säger att det inte går att göra Barnkonventionen till lag eftersom ”det strider mot svensk rättstradition”. Men samtidigt är det inte okej enligt FN:s barnrättskommitté. Jag tror att vi tänker lite att Sverige är bäst i klassen så vi behöver inte göra mer. Men bara för att man är bäst behöver man inte vara bra, och andra länder rusar förbi oss nu för att vi har lutat oss tillbaka, säger Karin Fagerholm.

Rädda Barnen tagit fram rekommendationer
Med utgång ifrån studien har Rädda Barnen nu tagit fram rekommendationer för hur man ska kunna komma tillrätta med bristerna. Bland annat trycker man på vikten av handlingsplaner med tydliga mål, att barns röster måste tas in i beslutsunderlaget och att möjligheten för dem att göra sig hörda måste förbättras och framför allt, strukturer, strukturer, strukturer.
- Fanns det politisk vilja skulle många av de saker vi tar upp kunna lösas lätt. Det behöver inte kosta en massa heller utan det handlar om koordinering och att få in i strukturerna. Det måste göras tillsammans på alla nivåer för allt går in i varandra. Det vi kan göra är att visa på var problemen finns och vad man kan göra åt dem. Till exempel har vi tagit fram ett raster att använda som mall vid beslut (se längst ner på sidan, reds anm.), för att kontrollera att man har tagit in Barnkonventionen, säger Karin Fagerholm.

Är det överhuvudtaget möjligt att få ett samhälle som helt följer Barnkonventionen?
- Jag vill tro att det är möjligt, för det är ett så bra instrument. Och många andra problem skulle också försvinna samtidigt, som frågetecknen kring hur man ska arbeta med barn i rättssystemet till exempel, eller hur man ska efterleva principerna för att lyssna in barn. Det handlar om prioriteringar.



Rädda Barnens raster, framtaget för att säkerställa att Barnkonventionen tas med vid beslutsfattande.