OAS är en sammanslutning av alla länder i norr-, mellan och sydamerika och Karibien (förutom Kuba som varit avstängt sedan 1962). Den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter är tillsammans med den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter ansvarig för att övervaka och följa upp hur medlemsstaterna efterföljer sina åtaganden inom området människorätt.

Formell fråga
I december 2008 ställde den interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter en formell fråga till den interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter angående ifall kroppsbestraffning av barn är förenligt med den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter och den amerikanska deklarationen om mänskliga rättigheter och förpliktelser.
Bakgrunden är att det inte finns något klart uttalat förbud mot aga i den amerikanska texten. Aga är dessutom både vanligt och lagligt i de flesta av medlemsstaterna, trots att nästan alla stater har ratificierat barnkonventionen. Kommissionen menade att ett uttalande av domstolen skulle ha ett positivt inflytande på processen att få in ett agaförbud i de nationella lagarna.

Besvaras i texterna
I sitt svar gör domstolen klart att det inte behövs något specifikt uttalande i frågan, eftersom den redan besvaras i de olika texter som medlemsstaterna erkänt. Domstolen hänvisar till exempel till barnkonventionen och att staternas skyldighet att respektera föräldrarnas ansvar, rättigheter och förpliktelser är underställt ”plikten att upprätta barnets bästa intresse som det grundläggande elementet i hans eller hennes uppfostran och utveckling, oavsett om det läggs i händerna på barnets föräldrar eller målsman”, samt till barnets rätt till mänsklig värdighet vad gäller disciplin i skolan (artikel 28 i barnkonventionen) och till skydd från alla former av våld (artikel 19) och tortyr eller annan grym, inhuman och förnedrande behandling eller bestraffning (artikel 37).

Oförenligt med barnkonventionen
Med hänvisning till General Comment No. 8, antagen av FN:s kommitté för barnets rättigheter, vill domstolen särskilt fästa uppmärksamheten på definitionen av ”kroppsbestraffning” och ”andra grymma eller förnedrande former av bestraffning”, deras oförenlighet med barnkonventionen både i hem- och annan miljö och de standards som kommittén satt upp för att skydda barn från kroppsaga, vilka inkluderar lagstiftande, utbildande, övervakande och utvärderande metoder. Domstolen framhåller också kommitténs uppfattning att ”elimineringen av våld och förnedrande bestraffning av barn är en omedelbar och oreserverad skyldighet för medlemsstaterna”.
Domstolen framhäver också sin egen rättsvetenskap som exempelvis har betonat att barn ”har rättigheter och inte bara är objekt att skydda”, att staten måste skydda dessa rättigheter både i den privata och den publika sfären, och att detta kräver både lagstiftning och andra åtgärder.