Orolig för ett barn - vad kan jag göra?

Vad kan du som vuxen göra om du är orolig för att någon annans barn inte mår bra eller far illa?

  • Inledning


    Flickan på bilden har ingen koppling till innehållet.

    Barn i utsatta situationer behöver  trygga sammanhang, med vuxna som uppmärksammar och agerar när något inte står rätt till. Men vad kan du som vuxen göra om du är orolig för att ett barn inte mår bra eller far illa?

    Med den här vägledningen vill vi öka möjligheten för att du, nästa gång du känner oro för ett barn, ska känna dig trygg i vad du kan göra för att hjälpa barnet.

    Vårt viktigaste budskap är att du alltid ska ta oro för ett barn på allvar. Det kan betyda att du pratar med barnet och barnets föräldrar eller vårdnadshavare. Men det kan också innebära att anmäla din oro till socialtjänsten.

    Uppdaterad 8 februari 2016
  • När far ett barn illa?

     
    Flickan på bilden har ingen koppling till innehållet.

    Barn far illa när de utsätts för psykiska eller fysiska kränkningar.
    Exempel på fysiska kränkningar är våld och övergrepp. Exempel på psykiska kränkningar är hot, hån och orimliga bestraffningar.

    Barn kan också fara illa på grund av bristande omsorg. Det kan handla om brist på känslomässig värme, grundläggande struktur i vardagen eller att barnet inte får tillräckligt med mat eller saknar kläder för årstiden. 

    Barn som far illa berättar sällan om det själva. Därför är det viktigt att vuxna i barns närhet är lyhörda och agerar vid oro för ett barn.

    Uppdaterad 8 februari 2016
  • Tecken på att barn far illa

    Barn uttrycker sin utsatthet på olika sätt. Därför är det bra att du som vuxen känner till hur barn som inte mår bra och som far illa kan reagera.  

    Vanliga tecken på att barn inte mår bra:  

    • Barnets beteende förändras på ett negativt sätt.
    • Barnet drar sig undan.
    • Barnet har svårt att lita på andra.
    • Barnet provocerar andra.
    • Barnet skadar sig själv eller andra.
    • Barnet gör sönder saker.
    • Barnet/tonåringen missbrukar alkohol eller droger.

    Vanliga fysiska tecken på utsatthet:

    • Barnet har blåmärken och rodnader på kroppen.
    • Barnet är smutsigt.
    • Barnet har inte lämplig klädsel för årstiden.
    • Barnet har kroppsliga besvär, som huvudvärk
    • och magont.
    • Barnet är trött och hängigt.
    Uppdaterad 8 februari 2016
  • Vad kan du göra?


    Flickan på bilden har ingen koppling till innehållet.

    När barn som far illa inte får hjälp, kan det innebära ett stort lidande för barnet under en lång tid. Agera därför alltid om du tror att ett barn far illa. Försök samtidigt att bevara ett lugn inför barnet och gå inte händelserna i förväg. 

    Några tips när du pratar med ett barn som du är orolig för:

    • Berätta att du finns som stöd om barnet vill prata. 
    • Låt barnet prata i egen takt. 
    • Var så tillåtande som möjligt. Barnet behöver få reagera, både i ord och handling. 
    • Ställ öppna frågor som inte kan besvaras med bara "ja" eller "nej". 
    • Försök att normalisera barnets tankar och känslor genom att bekräfta för barnet att det är okej att känna och reagera på olika sätt.

    Det är inte lätt att berätta om svåra saker. Därför kan vi inte förvänta oss att barn vi känner oro för berättar något första gången vi frågar om allt är okej. Visa att du bryr dig och att du finns där när barnet är redo att prata.

    Är du orolig för ett barn, bör du i regel prata med barnets förälder eller vårdnadshavare. Men det finns situationer då det inte är lämpligt, exempelvis om barnet berättar eller du misstänker att barnet blir utsatt för våld eller övergrepp hemma.

    Uppdaterad 8 februari 2016
  • När ska du anmäla din oro?


    Flickan på bilden har ingen koppling till innehållet.

    Alla vuxna som misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till socialtjänsten. För vuxna som jobbar med barn, exempelvis inom skolan och förskolan, är detta en skyldighet. Det räcker med att du fått se eller höra något som
    tyder på att barnet far illa för att du ska göra en orosanmälan – du behöver alltså inte säkert veta.

    Då socialtjänsten tagit emot en anmälan är deras uppdrag att utreda barnets situation och vilka insatser som behövs för att ge barnet rätt stöd.

    Uppdaterad 9 februari 2016
  • Hur går en orosanmälan till?


    Personerna på bilden har ingen koppling till innehållet.

    Att anmäla sin oro är en medmänsklig handling för att ett barn ska få det bättre. Ändå drar sig många vuxna för att göra en anmälan – man kanske inte är helt säker på sin känsla eller känner en olust inför att stå till svars för den oro man förmedlat. Det är inte konstigt att känna så.

    Men, för att barn ska få det stöd som de behöver, är det viktigt att inte låta olusten stå i vägen för att göra en anmälan. Om du är tveksam kan du ringa till socialtjänsten och rådgöra med dem inför en eventuell anmälan utan att nämna barnets namn. 

    En anmälan till socialtjänsten kan göras på olika sätt. I en skriftlig anmälan beskriver du vilket barn det gäller och varför du känner oro för barnet. Men du kan också ringa. Information om att anmäla oro för ett barn finns på kommunens webbplats. Ett tips är att skriva "orosanmälan" som sökord för att lätt hitta kontaktuppgifter. Du kan också ringa till kommunens växel.

    Uppdaterad 9 februari 2016
  • Vad kan socialtjänsten göra?

    Socialtjänstens insatser består av två delar. Den första är att ge råd och stöd genom:

    • Stödsamtal med socialsekreterare.
    • Gruppverksamhet för barn och föräldrar.
    • Kontaktfamilj eller kontaktperson.
    • Familjebehandling med pedagoger eller terapeuter.

    Ibland kommer socialsekreterarens utredning fram till att råd- och stödinsatser inte är tillräckliga för att hjälpa barnet. Då kan socialtjänsten gå vidare med insatser utan vårdnadshavares samtycke. Det sker bara om man inte ser några andra möjligheter, exempelvis om föräldrar/vårdnadshavare eller barnet själv vägrar annan insats.

    Uppdaterad 9 februari 2016
  • Misstänker du brott mot barn?

    Misstänker du att ett brott begåtts mot ett barn, ska du alltid kontakta polisen. Misstanke om fysiskt våld eller sexuellt övergrepp är exempel på sådana situationer. För att hjälpa ett barn och ge barnet bästa möjliga skydd, ska en anmälan till polisen alltid också följas av en anmälan till socialtjänsten.

    Uppdaterad 9 februari 2016
  • Är du med i en förening eller verksamhet för barn?

    I alla verksamheter för barn bör det finnas en rutin för hur de vuxna ska agera vid oro för ett barn i gruppen. Om alla vet vad som gäller, ökar möjligheterna till att barn får rätt stöd. 

    Några tips för att skapa en rutin:

    • Utgå från samma lagstiftning som gäller yrkesutövare, den som säger att misstanke om att ett barn far illa ska anmälas till socialtjänsten.
       
    • Bestäm hur en eventuell anmälan till socialtjänsten ska göras. Ett råd är att alltid vara två personer som kommer överens om att anmäla, exempelvis den som känner oro för barnet och verksamhetsledaren eller ordföranden i föreningen. Finns unga ledare, är ett råd att någon annan, vuxen, gör anmälan. 

    • Informera alla inom verksamheten om rutinen och till vem man kan vända sig vid oro för ett barn.

    • Ha aktuella telefonnummer till socialtjänsten och polisen nära till hands i verksamheten. Kontaktuppgifter finns på kommunens hemsida.

    • Vid oro för ett barn, utgå ifrån en checklista,exempelvis den på nästa sida.
    Uppdaterad 9 februari 2016
  • Frågor & funderingar?

    Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i utsatta livssituationer erbjuder behandling och stöd för barn och unga. 

    Läs mer på www.raddabarnen.se/centrum eller ring 08-698 90 00 och be att få bli kopplad till
    någon av våra medarbetare på någon av våra mottagningar. 

    Andra organisationer och myndigheter som kan hjälpa.

    Uppdaterad 9 februari 2016
Till toppen

"Fråga hellre en gång för mycket"

Karin jobbar för barnen som utsätts för våld hemma. Hon ser att det skett framsteg och att allt fler anser att våld mot barn är oacceptabelt. Men samtidigt är det alldeles för många barn som utsätts och som lider i det tysta. Läs intervjun med vår sakkunnige om våld mot barn.

Stopp! Min kropp! & #nätsmart

I handboken Stopp! Min kropp! finns tips om hur du kan prata med barn i olika åldrar om kroppen och gränser.

Kontakta oss

Besöksadress:

Landsvägen 39
Sundbyberg, Stockholm

Postadress:

Rädda Barnen
107 88 Stockholm

Telefon: 08-698 90 00

Fax: 08-698 90 10
E-post: kundservice@rb.se

Ge en gåva:

Plusgiro: 90 2003-3
Bankgiro: 902-0033
Swish: 902 0033

90 konto, svensk insamlingskontroll
Föräldratelefonen och föräldramejlen

Du kan vända dig till oss med alla frågor som rör barn och föräldraskap.

020-786 786 Föräldramailen

Våra partners