Helenas hörna: "Arezo ger afghanska flickor en röst”

Arezo ger afghanska flickor en röst

Idag, på internationella flickadagen, gör 16-åriga Arezo sin röst hörd på vår generalsekreterares blogg. Arezo är en av alla miljontals flickor som tvingats fly från sitt hemland. Hon är också en tjej med vanliga tonårsdrömmar, men framförallt med en önskan om ett tryggt liv.

Flickor på flykt är en av Rädda Barnens prioriterade frågor. Vi jobbar dagligen globalt, nationellt och lokalt för att hjälpa de miljontals flickor som av en eller annan anledning tvingats fly. Vi vet att flickor är särskilt utsatta. Men med rätt stöd kan vi ge dem möjlighet att inte bara överleva, utan också att få leva de liv de har rätt till.

Vi kan inte bara prata om dessa flickor utan vi behöver prata med dem och framför allt behöver vi låta deras röster bli hörda.

Vi samarbetar bland annat med Astrid Lindgren AB genom kampanjen Pippi of Today. Kampanjen vill belysa alla modiga och starka flickor som befinner sig på flykt runt om i världen. Idag är fler barn på flykt än någonsin tidigare – fler än efter andra världskriget, då den första Pippiboken publicerades. Men vi kan inte bara prata om dessa flickor utan vi behöver prata med dem och framför allt behöver vi låta deras röster bli hörda.

Härom veckan besökte jag Fotografiska Museet i Stockholm för att se den starka fotoinstallation som grundar sig i Rädda Barnens tusentals samtal med flickor som flytt. Varje flickas röst blir en pixel i flyktvägarna som växer fram på Fotografiskas väggar. Oerhört kraftfullt. Rösterna grep verkligen tag i mig.

En av rösterna som hördes var Arezos. Idag på internationella flickadagen är jag därför jätteglad att få låta Arezos röst bli hörd även här på min blogg. Hon är inte bara en av alla miljontals flickor som flytt. Hon är också en fantastisk afghansk svensk tjej med vanliga tonårsdrömmar men framför allt med en önskan om ett normalt, tryggt liv. Tack Arezo för att du vill dela din historia med oss och för att du ger röst åt miljontals andra flickor på flykt. 

Under sex år i Sverige har jag känt mig trygg, jag har tillåtits gå i skola och framför allt har jag fått känna mig fri.

"Hej! Jag heter Arezo Karimi, är 16 år och kommer från ett land där det räknas som ett brott att vara född till tjej, alltså Afghanistan. Jag tillsammans med min familj kom till Sverige år 2015.

Jag var bara ett år när min familj valde att fly från krig och hedersförtryck i Afghanistan. Efter många år kom vi till Sverige. Vi trodde vår flykt äntligen var över, vi hade kommit till ett land känt för sin jämställdhet och humanitet. Under dessa sex år i Sverige har jag känt mig trygg, jag har tillåtits gå i skola och framför allt har jag fått känna mig fri. Jag pratar svenska flytande och om någon frågade mig vilket land som är ditt hemland skulle svaret utan tvekan vara Sverige.

Jag har vant mig vid det svenska samhället. Jag kan inte fatta att jag alltid ska behöva tänka på det här! Vad jag än gör, så dyker tankarna alltid upp om hur det ska bli ifall jag och min familj tvingas flytta tillbaka till ett land där jag inte kan leva, uttrycka mina åsikter utan att bli påhoppad, inte ha tillgång till skola och inte ha några rättigheter alls.

När en tjej i Sverige blir våldtagen, kommer det upp på nyheter och sociala medier, men tusentals tjejer i Afghanistan lever i en mardröm, dag som natt.

Migrationsverket behöver verkligen tänka om och tänka på situationen i Afghanistan, den är fruktansvärd! Mitt hjärta brister när jag ser hur talibaner behandlar tjejer. Att de tvingar 12-åriga tjejer att gifta sig med dem och att de ska bli tvingad att lämna sin mamma. När jag själv är utan min mamma en natt saknar jag henne väldigt mycket, jag vet inte hur en 12-årig tjej ska kunna klara allt det här.

Jag önskade verkligen att jag kunde förändra det här, men det går inte, ingen lyssnar på mig. Det känns som att hela världen är tysta och inte vill agera bara för att vi är tjejer från Afghanistan. När en tjej i Sverige blir våldtagen, kommer det upp på nyheter och sociala medier, men tusentals tjejer i Afghanistan lever i en mardröm, dag som natt. Det värsta är att tjejer blir tvingade till tvångsgifte och sexslavar, och det är ingen som får reda på det. Jag är rädd för det afghanska samhället. Det känns som hur högt jag än försöker skrika, hur mycket jag än försöker skriva och berätta, att det visst finns tjejer som kommer från länder där tjejer saknar rättigheter, så finns det ingen som lyssnar, ingen som ser och ingen som kan förändra det i alla fall.

Jag kanske inte är Greta, men jag kommer kämpa lika hårt som henne tills vi tjejer en dag ska kunna leva på riktigt.

Greta som är en svensk tjej kämpar för en framtid, men jag kämpar mest för att vi tjejer på flykt en dag ska kunna slappna av och leva i lugn och ro. Jag kanske inte är Greta, men jag kommer kämpa lika hårt som henne tills vi tjejer en dag ska kunna leva på riktigt. Att vi ska tillåtas att vara mänskliga. Att vi ska få göra fel utan att straffas. Att vi tillåts vara bra på olika saker och framför allt att vi inte ska vara som en levande död."

Tack Arezo!

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

Om Helena Thybell

Ålder: 48 år

Familj: Gift, har en 18-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.