Helenas hörna: "Allt fler tjejer kommer till våra fritidsgårdar"

Helena Thybell

Alla barn och unga har rätt till en meningsfull fritid. Rädda Barnens generalsekreterare Helena Thybell skriver om hur våra fritidsgårdar bidrar till detta genom ett tydligt barnrättsperspektiv.

När jag växte upp var fritidsgårdar varken särskilt imponerande, stimulerande eller inkluderande. Jag minns en gammal sliten kommunal lokal där ungdomarna samlades för att fördriva tiden efter skolan. Det fanns ett pingisbord och en ledare som drog igång en rundpingisturnering för att sen sätta sig och dricka kaffe och läsa en tidning.

När jag växte upp var fritidsgårdar varken särskilt imponerande, stimulerande eller inkluderande. 

Många gånger blev fritidsgården en mötesplats för de ”tuffa killarna” och inte alls en känsla av att vem som helst kunde gå dit, som jag minns det. När jag besökte Rädda Barnen Välfärds fritidsgård Blå huset i Tensta i höstas blev jag däremot betydligt mer imponerad, nästan lite överväldigad – framför allt av ungdomarnas entusiasm och kreativitet, av de dedikerade ledarna som lägger så stor del av sin tid på gården och av känslan av att alla verkade var ett team. Men så hade det inte alltid varit.

Vi var mitt i en pandemi när Rädda Barnen Välfärd, i februari 2021, tog över verksamheterna för tre fritidsgårdar i Järvaområdet i Stockholm – House of Tensta, Grottan och Hjuset. Samtliga belägna i en rätt utmanande miljö där barns rätt till trygghet och säkerhet ofta utmanas.

En annan fin effekt av det tydliga barnrättsperspektivet är att fler tjejer har börjat komma till gårdarna.

Bara under 2021 skedde 22 skottlossningar i området, ofta på allmän plats där barn och ungdomar rör sig. För fritidsledarna i området, där många barn växer upp i omgivningar med hög arbetslöshet, skolor med dåliga resultat och föräldrar som behöver stöd på flera olika sätt, är en viktig del av jobbet att hantera ungdomars oro. Därför ser Rädda Barnen Välfärd ett stort behov av att fler aktörer från civilsamhället finns på plats i området.

Vad kännetecknar då våra fritidsgårdar? Jag blev så otroligt varm om hjärtat när jag hörde Sherrie Rahimi, ansvarig chef för Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning, säga "Vi är glada att vi har en aktör hos oss som enbart fokuserar på barnperspektivet". För det är verkligen det som är vårt viktigaste fokus: att se saker ur barnets perspektiv och ur barnrättsperspektivet. Våra gårdar är också inriktade på ungdomarnas personliga utveckling. Genom samarbete med studieförbund och att flera unga besökare går utbildningar, som arrangeras på gården, blir de själva förebilder och ledare för yngre ungdomar. Det stärker både ungdomarnas egenmakt och ökar deras delaktighet i att styra verksamheterna.

Barn som växer upp i de här områdena berörs på olika sätt av den gängkriminalitet och drogförekomst som skapar problem i områdena. Och de riskerar att också själva bli indragna.

En annan fin effekt av det tydliga barnrättsperspektivet är att fler tjejer har börjat komma till gårdarna. Vanligtvis är det fler killar än tjejer som besöker fritidsverksamheter runtom i landet. När vi lade anbud och beskrev den verksamhet vi ville bedriva, lyfte vi särskilt vikten av att öka andelen flickor på gårdarna. Därför är det extra roligt att konstatera att antalet flickor ökat på samtliga tre gårdar sedan vi tog över verksamheten.

Några av de anledningar tjejerna anger är att de känner sig trygga och gillar verksamheten och att de blir bekräftade av våra fritidsledare och av varandra. Ökad trygghet och fokus på barns rättigheter innebär också att fler föräldrar känner sig trygga med att deras barn går till gårdarna. Barn som växer upp i de här områdena berörs på olika sätt av den gängkriminalitet och drogförekomst som skapar problem i områdena. Och de riskerar att också själva bli indragna.

Vi utbildar också socialtjänsten så att olika vuxna som möter barnen pratar samma språk och med enkla verktyg kan uppmärksamma hur ungdomarna faktiskt mår.

Många incidenter som sker kring gårdarna skulle rent krasst skapa betydligt större rubriker om de skedde i våra mer välbärgade områden. Då är det viktigt att det finns vuxna som tidigt ser när ett barn mår dåligt. Därför har alla fritidsledarna gått vår TMO-utbildning, det vill säga traumamedveten omsorg. De får annan kunskap om barns rättigheter och behov, bland annat genom utbildning i barnkonventionen. Vi utbildar också socialtjänsten så att olika vuxna som möter barnen pratar samma språk och med enkla verktyg kan uppmärksamma hur ungdomarna faktiskt mår.

Jag tror att ett av Rädda Barnens viktigaste bidrag är att kunna vara just denna brygga mellan vuxna och barn, och mellan myndigheter och familjer. Många som lever i socioekonomiskt utsatta bostadsområden har lägre förtroende för myndigheter. Om vi kan föra dessa grupper närmare varandra och bygga förtroende så finns enormt mycket att vinna.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

Om Helena Thybell

Ålder: 49 år

Familj: Gift, har en 18-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.