Helenas hörna: "Bistånd till Tanzania eller Sverige?"

Helena Thybell

Rädda Barnens generalsekreterare Helena Thybell reflekterar över sin resa till Tanzania och hur regeringens beslut att skära ner biståndet påverkar andra länder.

Härom veckan reste jag till Tanzania för att besöka verksamheter på plats och träffa kollegor och partners. En resa som jag hade sett fram emot länge men inte kunnat göra på grund av pandemin. Väl framme i Tanzania var jag både nyfiken och spänd på att träffa kolleger och se våra verksamheter för barn.

Resan till Tanzania fick mig verkligen att återigen reflektera över saker som vi så ofta tar för givet  att gå eller köra på gator som är hela, utan stora hål, att ha en fungerande sophämtning och en kollektivtrafik som är trygg och pålitlig.

Jag är mycket väl medveten om hur världen ser ut och vilka utmaningar som finns. Ändå upplever jag att distansen till verkligheten har vuxit när jag under så lång tid bara rört mig i ett land som Sverige där mycket fungerar och där vi har en välorganiserad tillvaro på många sätt.

Resan till Tanzania fick mig verkligen att återigen reflektera över saker som vi så ofta tar för givet  att gå eller köra på gator som är hela, utan stora hål, att ha en fungerande sophämtning och en kollektivtrafik som är trygg och pålitlig. Där flickor och kvinnors rättigheter är högt upp på den politiska agendan och där vi tar frågor som handlar om just rättigheter på allvar, som funktionsnedsattas rättigheter och våldsoffers rättigheter. Ett öppet, demokratiskt samhälle med möjligheter till fri- och yttranderätt. I Tanzania är inget av detta en självklarhet.

Såklart har Sverige stora utmaningar, och dem påpekar vi inom Rädda Barnen ofta, men just på denna resa blev det så påtagligt för mig, vilken lång väg som återstår i många länder. Inte bara för rättigheter som skola, och sjukvård, utan också när det kommer till viktig infrastruktur, att bygga hållbart, att säkerställa en grön ekonomi. Och hur viktigt det är att vi fortsätter driva och kämpa för allas rättigheter, inte bara i vårt eget land, utan för alla barn och framförallt flickor, för att möjliggöra förbättringar och en hållbar framtid på vår planet.

Vi är, i den globaliserade värld vi lever i, beroende av varandra, vare sig vi vill eller inte.

Om det är något som står klart, inte minst i och med kriget i Ukraina, så är det att allt på ett eller annat sätt hänger ihop. Matpriser och utebliven export från Ukraina och Ryssland förvärrar ytterligare hungerkriser i andra länder. Vi är, i den globaliserade värld vi lever i, beroende av varandra, vare sig vi vill eller inte. Vi är alla del av samma ekosystem, en liten planet som rör sig i universum, där vi i alla våra olika länder och samhällen försöker leva på vårt sätt. Men där vi alla påverkar varandra, det vi gör i Sverige, påverkar andra i andra länder.

Allt det blir lidande på olika håll i världen, när Sverige väljer att lägga biståndspengar på flyktingmottagning. Pengar som borde gå att hitta på andra sätt i ett välståndsland som Sverige.

När vi i Sverige till exempel väljer att göra nedskärningar i biståndet, det vill säga att vi som land ska använda biståndspengar till att ta emot flyktingar i Sverige från Ukraina. Då tas pengar från de fattigaste och mest marginaliserade människorna i andra delar av världen, till exempel i Tanzania, och deras arbete med att bekämpa de stora utmaningarna som de står inför varje dag  fattigdom, tillgång till skola, sjukvård eller för den delen rent vatten. Allt det blir lidande på olika håll i världen, när Sverige väljer att lägga biståndspengar på flyktingmottagning. Pengar som borde gå att hitta på andra sätt i ett välståndsland som Sverige. Det beslut som Sveriges regering  med en uttryckligt feministisk utrikespolitik  tar påverkar i allra högsta grad flickor specifikt och barn generellt i dessa länder.

Utmaningarna i världen är många och svåra. Men det är helt enkelt inte anständigt att vi ska nöja oss med att just vi har det bra, eller att vi i Sverige behöver just det här, när så många i världen saknar det mest nödvändiga.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

Läs vårt pressmeddelande: Vårbudget 2022  avräkningar i biståndet ett hårt slag för de miljontals som behöver vår hjälp

Om Helena Thybell

Ålder: 49 år

Familj: Gift, har en 18-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.