Helenas hörna: "Det måste alltid finnas plats för drömmar"

Helena Thybell som liten.

Det är tungt att se när barn inte har samma möjligheter och förutsättningar att drömma. Hur kan vi ge barn verktyg för att våga drömma? Det skriver vår generalsekreterare Helena Thybell om i sitt senaste blogginlägg.

"Jag vill be dig att sätta dig ner en stund, blunda och känna in orden: Föreställ dig att du är 13 år och bor i ett område som av många i samhället och i media beskrivs som ett ”problemområde”. Du bor i andra hand och kan inte längre räkna gångerna din familj har behövt att flytta. Skolan du går i har ett dåligt rykte och riskerar att stängas i närtid. Dina lärare har inga eller låga förväntningar på dig på grund av din bakgrund och området du kommer ifrån. Du får ofta höra att ditt namn kan ge svårigheter när du ska söka jobb. Din mamma har förlorat sina tillfälliga servicejobb på grund av pandemin. Ni riskerar vräkning om inte mamma hittar ett nytt jobb. Hur känner du inför framtiden? Skulle du våga drömma?

När jag besökte några av våra verksamheter i Malmö fick jag göra en liknande övning. När jag öppnade ögonen efter en stund kände jag mig nedtryckt och fick en hel del tankar. Jag funderade bland annat på hur viktigt det är med drömmar. Att våga drömma, att kunna drömma.

För mig handlar det om att alla barn oavsett bakgrund eller uppväxtmiljö behöver få samma möjligheter och förutsättningar att få vara med och delta i samhället, utan att diskrimineras.

Att leva under de osäkra och ekonomiskt knappa omständigheterna är verkligheten och vardagen för alldeles för många barn i Sverige idag. Visste ni att Sverige ligger på tionde plats av 28 länder i EU vad gäller barnfattigdom? Det är nog inte den bilden som de flesta har av välfärdssverige. Det är därför vi behöver fortsätta lyfta, prata om, lyfta igen och aldrig sluta prata om detta för att vi alla, och framförallt regeringen och politikerna, inte ska glömma bort att flera procent av barn i Sverige faktiskt lever i fattigdom eller risk för fattigdom.

När jag var liten så drömde jag om att bli socialsekreterare. Jag var inte gammal när jag lekte att jag hjälpte barn och kvinnor som blivit utsatta på olika sätt och som tvingades att fly, eller barn som behövde stöd för att de inte hade mat och andra katastrofsituationer.

Jag minns tydligt hur jag satt vid några småbord och flyttade ”ärenden” mellan olika pappershögar, ärenden som jag skrivit ned och som jag skulle jobba med. Ganska tunga saker att leka som barn, men det gjorde jag. Och jag kunde drömma, jag fick drömma, för jag hade förutsättningar för att göra det. Jag hade stöd hemifrån och jag hade resurser. Och jag blev socialsekreterare, och utbildade mig till socionom, precis som min dröm.

För mig handlar det om att alla barn oavsett bakgrund eller uppväxtmiljö behöver få samma möjligheter och förutsättningar att få vara med och delta i samhället, utan att diskrimineras. Samma möjligheter att drömma. Det är också därför vi på Rädda Barnen jobbar i de mest socioekonomiskt utsatta områdena runtom i landet. Vi vill hjälpa till att ge verktyg för att ta bort känslan av maktlöshet och känslan av att inte kunna påverka sin situation.

Att bygga upp ett inkluderande samhälle kräver att vi är många som samarbetar över gränser på flera olika sätt, det finns inte en lösning.

Genom bland annat vår verksamhet ”På Lika Villkor” vill vi stärka engagemang, delaktighet och inflytande bland barn och unga i Sverige. Och det är så otroligt stimulerande att se hur deltagarna på till exempel våra kill- och tjejforum växer i sig själva och bygger upp sin självkänsla.

Att bygga upp ett inkluderande samhälle kräver att vi är många som samarbetar över gränser på flera olika sätt, det finns inte en lösning. Det kräver att vi gör det i partnerskap med andra – som näringslivet, den offentliga sektorn och så självklart tillsammans med barnen själva. Och det kräver framför allt att vi får bort känslan av vi och dom. Nyckeln till förändring tror jag också ligger i det lokala ägandeskapet och att de boende i området själva känner att de kan påverka sin situation och skapa lösningar utifrån sina specifika behov. Det är bara att gå till sig själv, visst vill du vara med och påverka det som påverkar ditt liv?

För några veckor sen när Tusse vann Melodifestivalen tänkte jag mycket på vikten av drömmar. Han som flydde ensam som barn från Kongo-Kinshasa och som 19-åring vann det svenskaste som finns – Melodifestivalen. Åren innan deltog han först i Talang och sedan i Idol. Han drömde och genomförde sina drömmar.

Du ska kunna komma varifrån som helst och med vilken bakgrund som helst – det handlar ofta om att någon tror på dig och kanske hjälper till att förverkliga drömmarna. Och då kan du göra ”vad som helst”. Tusse kommer nu att representera Sverige i Eurovision Song Contest i Rotterdam i maj. Snacka om att uppnå vad många skulle säga är omöjliga drömmar för en liten ensam pojke från Kongo-Kinshasa.

Jag säger bara – sluta aldrig drömma!
Här nu och för framtiden."

/ Helena Thybell

Om Helena Thybell

Ålder: 48 år

Familj: Gift, har en 17-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.