Helenas hörna: "Varför förebyggs inte hunger?"

Helena Thybell

Rädda Barnens generalsekreterare Helena Thybell beskriver den värsta hungersituationen i modern tid som pågår i detta nu, och resonerar om varför hunger överhuvudtaget uppstår i vissa delar av världen och inte i andra.

Hur är det möjligt att vi år 2022 ser den värsta situationen på årtionden kopplat till hunger runtom i världen? För nog trodde de flesta att hunger var något vi skulle se mindre av när världens utveckling gick framåt. Men när pandemin lamslog stora delar av världen startade istället en kraftig tillbakagång och hunger och undernäring ligger nu på rekordhöga nivåer. 

Är det inte en motsägelsefull verklighet att så många miljoner människor befinner sig i undernäring och svält när det faktiskt finns tillräckligt med mat för alla om vi bara skulle fördela den rättvist?

Idag hotas 44 miljoner människor i 38 länder av svält. 5,7 miljoner barn under 5 år befinner sig på gränsen till svält. De hårdast drabbade länderna är Afghanistan, Burkina Faso, Kongo, Etiopien, Mali, Niger, Nigeria, Somalia, Sydsudan, Sudan, Syrien, Venezuela och Jemen. I Syrien har ökningen varit störst. Där behöver två av tre personer nu humanitär hjälp med att få mat för dagen.

Som alltid drabbas barn hårdast av katastrofer, så även vid hunger. Särskilt de minsta, upp till fem år, måste få tillräckligt med näring för att överleva och utvecklas. Barn löper en högre risk för akut undernäring, som kan leda till dödsfall eller oåterkalleliga skador på barns fysiska och kognitiva utveckling. Är det inte en motsägelsefull verklighet att så många miljoner människor befinner sig i undernäring och svält när det faktiskt finns tillräckligt med mat för alla om vi bara skulle fördela den rättvist?

En viktig insikt i sammanhanget är att vi väldigt sällan ser hungersnöd i demokratier med fungerande marknadsekonomier.

Med den frågan i bakhuvudet behöver vi resonera och problematisera kring varför hunger och svält uppstår, de bakomliggande orsakerna, för hunger och svält är inte bara något som ”händer" i ett land. När vi pratar om hunger eller hungersnöd innebär det att människor inte har tillräckligt med mat för dagen - termen svält används bara för att beskriva den värsta tänkbara katastrofen där människor dör till följd av brist på mat. För att förstå varför hunger uppstår behöver vi se till den lokala kontexten, vilket visar att hunger och svält nästan alltid hänger ihop med extrem fattigdom, det vill säga dålig och ojämlik resursfördelning.

En viktig insikt i sammanhanget är att vi väldigt sällan ser hungersnöd i demokratier med fungerande marknadsekonomier. Där finns mekanismer för att motverka hunger, som sociala trygghetssystem och marknader som ser till att maten kommer dit där den behövs. Hunger är alltså inte så enkelt som en fråga om matproduktion, även om den ofta framställs som det. Självklart påverkar även globala frågor och trender förutsättningarna i ett land  som klimatpåverkan, demokratins tillbakagång, protektionism, krig och konflikt. Vi ser till exempel hur hunger används som ett ”vapen” i krig, som i bland annat Jemen, där man försöker svälta ut hela befolkningar.

Till exempel kommer hela 72 procent av Östafrikas import av vete från Ryssland och 18 procent från Ukraina. Detta förklarar delvis varför kriget så fort fick dramatiska effekter i andra delar av världen.

FN:s livsmedelsprogram World Food Program, WFP, har ringt i varningsklockan i flera veckor om hur kriget i Ukraina påverkar resten av världen. Prisökningarna på mat, som följt efter kriget i Ukraina, är markanta. Ryssland är världens största exportör av vete och naturgas samt den näst största exportören av olja. Ukraina är den femte största exportören av vete och den största exportören av solrosolja. Mottagarna är framför allt länder i Mellanöstern och Östafrika, som därmed är särskilt sårbara idag, när produkterna fastnar i de producerande länderna. Till exempel kommer hela 72 procent av Östafrikas import av vete från Ryssland och 18 procent från Ukraina. Detta förklarar delvis varför kriget så fort fick dramatiska effekter i andra delar av världen.

Rädda Barnen finns på plats där hungersnöden är utbredd och risken för svält är stor. Vi jobbar dels förbyggande och dels med behandling av barn och familjer som redan är drabbade. Förutom det kanske mest självklara och kortsiktiga arbetet, som att dela ut matpaket och förse människor med rent vatten samt behandla barn som riskerar att dö av undernäring så arbetar vi mer långsiktigt.

Vi utbildar till exempel jordbrukare om vilka grödor som är extra näringsrika att odla om hur de kan undvika att förlora skörd och boskap på grund av naturkatastrofer. Vi hjälper även till att bygga upp och stötta sjukvården i utsatta områden och utbildar och utrustar lokala hälsoarbetare att hjälpa föräldrar förebyggande att säkerställa barnens näring. För det handlar om att ha ett längre och bredare helhetsperspektiv när vi hanterar frågan om hunger.

Vi vet alltså att matosäkerhet, hungersnöd, undernäring och svält faktiskt går att förebygga. Men varför görs det då inte?

Vi vet alltså att matosäkerhet, hungersnöd, undernäring och svält faktiskt går att förebygga. Men varför görs det då inte? Jag har tyvärr inget enkelt svar på det. Jag vet däremot att det krävs långsiktigt arbete och processer på många olika nivåer i världens länder och i världssamfundet. Vi i civilsamhället kan tillsammans med lokala partners göra mycket för att förebygga, mildra hunger och svält runtom i världen och fortsätta ”täcka upp för” det ansvar som egentligen ligger på världens ledare – att förhindra att hunger överhuvudtaget ens uppstår.  Men vi har fortfarande mycket kvar att göra.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

Om Helena Thybell

Ålder: 49 år

Familj: Gift, har en 18-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.