Helenas hörna: "Låt oss göra som Karl-Bertil Jonsson i jul"

Rädda Barnens generalsekreterare Helena Thybell skickar en julhälsning till alla läsare och funderar på om det verkligen är rätt att kalla julen för barnens högtid.

God jul säger vi glatt till vänner och kollegor och ser framför oss hur de om några dagar kommer sitta hemma i sina vardagsrum med klappar och gran. Även om många i Sverige, av olika anledningar, inte firar de kristna högtiderna så tänker vi oss att de flesta ändå ska få en fin ledighet med nära och kära. Samtidigt vet vi att det inte är en självklarhet.

Kanske undviker vi till och med att tänka på hur många barn som faktiskt inte kommer att få någon god jul, i år heller.

Allt för många familjer upplever stress och ångest den här tiden på året och har svårt att få pengarna att räcka till julmat och julklappar. Kanske undviker vi till och med att tänka på hur många barn som faktiskt inte kommer att få någon god jul, i år heller. Barn som i stället bävar för en ledighet utan den fasta punkt och trygghet som skola och barnomsorg utgör.

Julen är barnens högtid sägs det, trots att det inte alls stämmer för alla barn. Kanske blir det därför extra tydligt för mig hur viktigt vårt arbete på Rädda Barnen är just den här tiden på året, eftersom jag vet hur svårt många barn har det, inte minst med tanke på orättvisor, skillnader i villkor och förutsättningar för barn som gör att världen inte alls är snäll mot barn.

Jag önskar att vi alla kunde bli lite mer som Karl-Bertil Jonsson och ge från hjärtat till någon som har det sämre.

Pandemin har fortsatt sitt grepp om oss människor och våra samhällen, och som alltid, är det de mest utsatta som drabbas hårdast. Barnfattigdom som finns i Sverige, svält och undernäring som är den största i modern tid, och krig och konflikter som drabbar barn och unga. Klimatförändringarna och dess konsekvenser som drabbat barn redan under många år.

När de här tankarna blir tunga att bära brukar jag tänka på Karl-Bertil Jonsson, som vi kan se på teve på julafton. Trots att han är uppvuxen i en välbärgad familj, med en auktoritär far har han utvecklat en genuin medmänsklighet, som får honom att gå emot sin far och ta från de rika för att ge till de mest utsatta i samhället. En berättelse som når ända in i hjärtat. Jag önskar att vi alla kunde bli lite mer som Karl-Bertil Jonsson och ge från hjärtat till någon som har det sämre.

Jag blir snarare arg över orättvisorna och det gör att jag vill vara med och förändra.

När jag började på Rädda Barnen fick jag frågan "känns det inte hopplöst?". Men nej, det gör det inte. Jag blir snarare arg över orättvisorna och det gör att jag vill vara med och förändra. Men visst blir jag trött ibland. Trött på tjafs och politik och diskussioner som inte handlar om frågan som den ska handla om, utan istället om makt eller om att hålla en position snarare än att förändra. Det orkar jag inte riktigt med. Jag tycker att vi ska ägna oss åt det som är viktigt på riktigt i stället, och det som gör skillnad för barn. I juletid kan vi till exempel komma ihåg att skänka en slant till de som har det sämre ställt, att visa lite medmänsklighet, som Karl-Bertil Jonsson.

Här och nu och för framtiden.

/Helena Thybell