Helenas Hörna: "Låt oss möta den digitala framtiden med barnen"

Rädda Barnens Generalsekreterare Helena Thybell delar sina tankar om hur digitaliseringen av samhället kan hjälpa oss i vårt arbete att stärka barns rättigheter.

Vad tänker du på när du hör ordet digitalisering? Jag tänker framför allt på möjligheter, och nåt som vi som organisation behöver förhålla oss till nu och än mer framöver. Men jag tänker också att det är ett ord som inte helt enkelt står för sig själv utan vi behöver fylla det med innehåll. Jag vill dela lite hur jag tänker och varför det är viktigt för oss på Rädda Barnen att vara en aktiv del i digitaliseringens framfart.

Med hjälp av rätt information, analyserad på rätt sätt kan vi göra betydligt större skillnad för fler barn.

För mig handlar det om att vi med hjälp av data, eller information, kan driva och utveckla verksamhet för barn. Med hjälp av rätt information, analyserad på rätt sätt kan vi göra betydligt större skillnad för fler barn. Tyvärr ligger det civila samhället efter i utvecklingen. Kanske beror det på en rädsla för att investera i något som snarare ses som administration än ett konkret verktyg som kan förbättra verksamheten. Ett synsätt vi behöver förändra.

Som ledare har jag ett ansvar för att sätta mål och skapa förutsättningar för att Rädda Barnen ska möta kunna både digitaliseringens möjligheter och utmaningar. Här behöver både vi som organisation och samhället i stort vara modiga och bli betydligt bättre på att förvalta digitaliseringens möjligheter men också diskutera dess dilemman.

Vi vet att det är en utveckling som kommer ske oavsett – med eller utan oss – och som kommer ha enorm påverkan på det samhälle som barn av idag växer upp i.  

Rädda Barnen har tagit viktiga steg för att ligga långt fram i denna utveckling eftersom vi tror att digitaliseringen kan ge barn förutsättningar att snabbare och bättre nå sin fulla potential. Därför engagerade vi oss i Civilsamhällets Nystartsgrupp för ett nytt samhällskontrakt, Nysta. Inte för att vi vet exakt vad som ska hända eller vad som är rätt och fel i varje läge, men för att vi vet att det är en utveckling som kommer ske oavsett – med eller utan oss – och som kommer ha enorm påverkan på det samhälle som barn av idag växer upp i. 

Data har en enorm potential att göra världen bättre för barn var de än är. Även i de mest marginaliserade delarna av världen kommer människor vara del av den digitala världen. I det framväxande digitala samhället kommer vi kunna ge stöd till barn och unga på sätt som vi inte kunnat föreställa oss tidigare. Exempelvis kan vi genom ny teknik som artificiell intelligens ge sjukvård till barn över hela jorden, som de annars inte hade kunnat få för att resurserna inte räcker till eller för att de bor på en plats långt från en klinik.

Barn och vuxna kommer kunna diagnostiseras genom bildanalys eller sensorer som sänder data till en maskin eller en människa tusentals mil bort. Utbildning kommer att bli tillgänglig för fler, eller verktyg för att hjälpa till med grödor eller för att få betalt för ditt arbete, information för att skydda dig om en katastrof förutspås eller vård som du inte kunde få tillgång till tidigare – det handlar om möjligheter till att vara en del av cirkulär ekonomi. I Sverige skulle barn med bristande föräldraomsorg i framtiden kunna få stöd i sitt val av yrkesväg genom nya AI-lösningar och vi kommer kunna använda den enorma mängd data barn delar i sociala medier eller i gamingmiljöer för att bygga barnskyddsystem där barn som lever i en utsatt situation kan identifieras och erbjudas stödinsatser.

Barns data ska givetvis skyddas extra noga, men vad händer med barns inflytande och delaktighet i ett datadrivet samhälle om data om barnen inte går att se?

Möjligheterna är enorma men självklart måste riskerna vägas in och analyseras noggrant. För vad betyder det att så mycket kunskap om en individ, ett barn, samlas in? Vad innebär det för människans integritet? Kan insamlad data användas för andra syften än de den samlats in för? Om vi kan använda data för att tidigt identifiera ett barn som riskerar att hamna i långvarigt utanförskap, kan samma data användas för att göra kreditbedömningar?

Om vi i ett tidigt skede kan hitta ett barn som riskerar att bli sjukt, kan samma data användas för att höja barnets försäkringspremie? Är det rätt att skapa kraftfulla och säkra verktyg för att tidigt sätta in förebyggande åtgärder trots att det också kan innebära negativa konsekvenser för individen? Kan vi på moralisk och etisk grund säga att vi förvisso kan identifiera om du riskerar svår sjukdom senare i livet, men ändå avstå för att det inkräktar på din integritet? Dessa frågor kan inte besvaras enkelt och entydigt, istället behöver de diskuteras med utgångspunkt i idén om samhällskontraktet och rättighetsperspektivet. Behöver vi uppdatera de mänskliga rättigheterna för ett digitalt samhälle? Barns data ska givetvis skyddas extra noga, men vad händer med barns inflytande och delaktighet i ett datadrivet samhälle om data om barnen inte går att se?

Jag tror på ett digitalt samhälle där vi kan främja människors livskvalitet och jämlikhet genom att använda data på rätt sätt.

Jag tror på ett digitalt samhälle där vi kan främja människors livskvalitet och jämlikhet genom att använda data på rätt sätt. Jag leder Rädda Barnen för att jag tillsammans med medlemmar, medarbetare, beslutsfattare men allra främst barn vill utforska hur barns rättigheter kan bli verklighet i en framtid vi ännu inte känner. För att svara på de svåra frågorna och utforska dilemman finns egentligen bara en sak vi kan göra, en sak som Rädda Barnen är extra bra på; Vi behöver designa framtidens samhälle och digitala lösningar tillsammans med dem som berörs, med barnen.

Ett exempel är vårt projekt Designing for Childrens Rights, D4CR, inom Malmös lokalförening som drivs av volontärer utifrån ett globalt initiativ. Målet är att skapa etiska produkter och tjänster för barn och samtidigt beakta barns rättigheter i design och utveckling. En metod som användes när vi tog fram appen Safe Place, som dagligen hjälper barn som upplever stress kopplat till svåra händelser. D4CR i Malmö är idag en mötesplats för digitala byråer, frivilliga organisationer och studenter med enskilda idéer och initiativ. En plats där allas röster kan höras, och givetvis barnens. Nytänkande och spännande att följa tycker jag. För det är först när vi på allvar kan lyssna till och arbeta tillsammans med barn som vi kan utforska den framtid vi gemensamt vill bygga.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

Om Helena Thybell

Ålder: 48 år

Familj: Gift, har en 18-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.