Helenas hörna: "Tre avgörande ord – Stopp! Min kropp!"

Bloggen Helenas hörna

Helena Thybell, Rädda Barnens generalsekreterare, delar sina tankar om hur de tre orden Stopp! min kropp! kan vara så betydelsefulla och varför vi behöver prata med våra barn om kroppsregler på samma sätt som vi pratar om trafikregler.

”Stopp min kropp” eller kanske snarare ”Stopp min kjopp” hörde jag ett barn säga till sin kompis när jag tog en lunchpromenad förbi en förskola häromdagen. Stadigt stod det lilla barnet där, visade tydligt med handen att brottningsleken inte kändes okej. Det var inte utan att jag blev lite varm i hjärtat när jag såg hur väl uttrycket användes. Hur barnets brottningssugna kompis backade och hur en pedagog närmade sig. Barnet visste sin gräns där och då.  

”Stopp! Min kropp” är tre små ord. En tydlig signal om att jag bestämmer över min kropp och du bestämmer över din kropp.

”Stopp! Min kropp” är tre små ord. En tydlig signal om att jag bestämmer över min kropp och du bestämmer över din kropp. Det är bara jag som kan veta om något känns okej. Rädda Barnen tog fram konceptet ”Stopp! Min kropp!” för nästan ett decennium sen och lika länge har vi jobbat med att fylla dessa tre ord med mening och innebörd. Och det är så fantastiskt att se konkreta exempel på att arbetet gör skillnad. Vi vill att barn, så tidigt som möjligt, ska veta vad som är okej och inte när det gäller sin egen och andras kroppar, så att de kan växa upp till trygga vuxna. 

Just nu pågår Rädda Barnens Stopp! Min kropp!­­-vecka. En vecka vi hoppas blir årligt återkommande. Tillsammans med andra viktiga samhällsaktörer skapar vi en plattform för att samtala om hur vi ger barn de bästa förutsättningarna att känna sig trygga att prata om kroppen, känslor och gränser med oss vuxna. För att det ska hända behövs modiga vuxna, som faktiskt klarar av att prata även om känsliga ämnen. De behövs överallt där barn är i skolan, i hemmet, på fritidsaktiviteter och på nätet. Att känna sig trygg och inte bli utsatt för våld eller övergrepp är en rättighet enligt barnkonventionen, men inte alltid en självklarhet. Tillsammans behöver vi göra mer för att barn även ska känna sig trygga. Tyvärr vet vi på Rädda Barnen att frågan fortfarande är högst aktuell.

Att känna sig trygg och inte bli utsatt för våld eller övergrepp är en rättighet enligt barnkonventionen, men inte alltid en självklarhet.

Den första vägledningen för Stopp! Min kropp! lanserade vi 2013. Därefter släppte vi #nätsmart och skolmaterial för lågstadiet. Under åren som gått har vi fått åtskilliga berättelser från lärare, kuratorer, idrottsföreningar och föräldrar som hittat stöd för att samtala med barn och därigenom fått möjlighet att hjälpa barn som blivit utsatta. Storheten och skillnaden ligger i att göra det svåra pratbart. För när vi kan sätta ord på saker som händer och hur vi känner, ökar chansen att förebygga, upptäcka och hantera våld och sexuella övergrepp mot barn.

Ta till exempel begreppen privata områden, kroppsregler och bra och dåliga hemligheter. Att ha självklara namn på sina privata områden var när jag växte upp något som främst var pojkar och män förunnat. Tack och lov ordnades det en RSFU-tävling 2003 om benämningen på den kvinnliga motsvarigheten till snopp och ordet snippa vann. Det var samma år som jag blev förälder. Ordet snippa, har nu etablerat sig och barn använder det som att det alltid har funnits. Samma sak med begreppet Stopp! Min kropp! och den lilla handen som kan sättas upp – något som nästan alla barn känner till redan från förskoleåldern. Men ändå finns alltför många barn, som känner sig osäkra på vilka ord som är rätt, eller när det är okej att faktiskt säga stopp.

Kroppsregler är något vi vuxna borde prata om lika ofta och tydligt som trafikregler. De ger också barn möjligheter att avgöra vad som är okej och inte. Du bestämmer över din egen kropp, och vem som till exempel får pussa på eller krama dig, ingen får röra dina privata områden på ett sätt du inte förstår eller tvinga dig att göra det. Ingen får heller fota eller filma dina privata områden. Det borde vara självklara regler för alla.

En bra hemlighet känns pirrig och rolig att bära medan en dålig hemlighet känns som en sten i magen eller klump i halsen.

Samma sak gäller ”bra och dåliga hemligheter”. Ett fantastiskt verktyg för att få barn att förstå när de ska berätta något för en vuxen. En bra hemlighet känns pirrig och rolig att bära medan en dålig hemlighet känns som en sten i magen eller klump i halsen. Vem minns inte känslan av att som barn bära på en dålig hemlighet, som getts i förtroende av en vän? Känslan av att vilja be om hjälp samtidigt som man lovat kompisen att jag absolut inte skulle berätta för någon, inte ens föräldrar eller läraren. Tänk om alla barn lärde sig att de får eller till och med ska berätta en dålig hemlighet, för en vuxen de själva väljer.

Vi hoppas därför att denna kraftsamling ska leda till att varje barn har trygga och viktiga vuxna i sin närhet, som de kan anförtro sig åt. Det är därför glädjande att så många vuxna och barn från Sveriges alla delar deltar i Stopp! Min kropp!-veckan. Allt från lärare och elevhälsa till fotbollstränare, danslärare, fritidspedagoger, föräldrar, bonusföräldrar och massor av olika viktiga vuxna. Tillsammans kan vi alla visa att vi vill och kan prata om dessa frågor, att vi är modiga och finns där om barn vill prata och berätta. Inte bara denna vecka utan alla veckor och på olika platser där barnen finns och vill höras.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

 

Om Helena Thybell

Ålder: 48 år

Familj: Gift, har en 18-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.