Helenas hörna: "Sverige står inför stora utmaningar"

En ungdom sitter på en fönsterbräda.

Helena Thybell reflekterar över sin första tid som Rädda Barnens generalsekreterare.

"Jag har en blogg! Eller kanske mer Rädda Barnen har en blogg, där jag kan reflektera kring olika frågor där det kliar i fingrarna att "få skriva av mig" mina tankar. 

Oavsett vem du är som läser, kanske en Rädda Barnen-medlem, en beslutsfattare, en allmänt intresserad medmänniska, engagerad i en annan civilsamhällesorganisation – välkommen hit! Jag ser fram emot en ny plattform att mötas på där jag kan lyfta frågor som känns viktiga för mig som generalsekreterare.

Jag har nu varit på Rädda Barnen i ett och ett halvt år – varav större delen under en pandemi – och vill ge några reflektioner från den här tiden. Tiden som generalsekreterare har känts mer fantastisk, mer omtumlande och mer alarmerande än jag kanske trott. Med en uppväxt i Indien och Bangladesh, flera år som socialsekreterare i Höganäs och arbete med länder som Sierra Leone, Liberia och Nigeria är jag van att möta människor i olika grad av ekonomisk utsatthet och fattigdom.

Jag har haft bilden av Sverige som en humanitär stormakt. En bild av Sverige som jag tycker tål att ifrågasättas.

Jag var så klart medveten om att även barn i Sverige växer upp med långt ifrån likvärdiga förutsättningar. Men det som drabbade mig i början som nytillträdd generalsekreterare var insikten att organisationer som Rädda Barnen i så stor utsträckning måste kompensera för välfärdsstatens tillkortakommanden. Jag anser mig ändå ha i högsta grad realistiska förväntningar på att vi som ett av världens rikaste länder lever upp till våra internationella åtaganden, framför allt gentemot våra barn. Jag har haft bilden av Sverige som en humanitär stormakt. En bild av Sverige som jag tycker tål att ifrågasättas utifrån flera av de områden som vi på Rädda Barnen arbetar med och som verkligen sätter det under lupp.

Det är till exempel ingen nyhet att vart tionde barn i Sverige lever i familjer som inte har råd att betala för de mest basala omkostnaderna. Jumboplatsen i barnfattigdomsstatistiken sedan Rädda Barnen började följa barnfattigdomen i Sverige 1991, innehas av Malmö. Där lever vart fjärde barn i ekonomisk utsatthet. Ta in den siffran. Inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Malmö är inte ett undantag.

I kommuner som Årjäng, Filipstad och Flen lever i genomsnitt vart femte barn i samma ekonomiska situation. Socialstyrelsen uppskattar att upp till 15.000 barn saknar en plats att kalla hemma. Hur stor den dolda hemlösheten är – barnfamiljer i osäkra boenden som inte är kända av våra myndigheter – vet vi inte. Flertalet är hemlösa enbart på grund av bostadsbrist och familjens svaga ekonomi. Familjen har alltså ingen annan typ av social problematik som till exempel missbruk. Av de hemlösa barnfamiljerna har de flesta aldrig ens haft ett förstahandskontrakt.

Jag tror att samarbete är den enda rimliga och enkla lösningen för att tillgodose barns rättigheter.

Lyckligtvis har ändå de allra flesta barnfamiljer fått det bättre, men det ska mätas mot att familjerna i störst ekonomisk utsatthet halkat ännu längre efter i och med pandemin. Risken att misslyckas i skolan, att drabbas av psykisk ohälsa och att uppleva sig inte vara delaktig i samhället ökar. Dessa risker följer även med dessa barn upp i vuxenlivet. Vi ser att den ekonomiska familjepolitiken, föräldraförsäkring, barn – och bostadsbidrag, som syftar till att reducera den ekonomiska utsattheten, ger allt sämre effekt.

Den 1 januari blev barnkonventionen lag. En stor seger för alla barn i Sverige. Men lagstiftning är inte lösning på alla de utmaningar vi ser kopplat till barns rättigheter. Jag tror att samarbete är den enda rimliga och ”enkla” lösningen för att tillgodose barns rättigheter.

Vi barnrättsorganisationer kan göra vårt för att skapa förutsättningar för barn och unga, men Sverige står inför stora utmaningar om vi ska lyckas leva upp till barnkonventionen. Utan till exempel familjepolitiska bidrag som når de mest utsatta och proaktivt arbete för att fler barn ska kunna växa upp långt ifrån marginalen kan vi inte trygga goda uppväxtvillkor för alla barn. Här behöver offentliga Sverige nationellt, regionalt och lokalt ta beslut som gynnar barnen.

Jag är i alla fall beredd att ta mitt ansvar som generalsekreterare för Sverige största fristående barnrättsorganisation – Rädda Barnen är organisationen som aldrig pausar från att göra världen bättre för barn. Jag litar på att du är med mig!"

Här och nu för framtiden.

/ Helena Thybell

 

Om Helena Thybell

Ålder: 48 år

Familj: Gift, har en 17-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.