Öppet brev till socialminister Lena Hallengren

Läs brevet nedan:

Till statsrådet Lena Hallengren

Vi är många som har reagerat med sorg och förtvivlan över situationen för den treåriga flicka som avled i sitt biologiska föräldrahem i januari. De senaste veckorna har detaljer kring händelsen redogjorts för i flera medier och det har framställts krav på åtgärder för att förhindra att det som hänt inte händer igen. Flera politiska partier har lovat förändringar som stärker barns rätt till trygghet och stabilitet - framför föräldrarnas rätt till sina barn. Rädda Barnen menar att händelsen på allra värsta tänkbara sätt blottar de stora brister som finns i det svenska barnskyddssystemet. Sverige behöver genomföra genomgripande förändringar för att se till att alla barn i Sverige får rätt till en trygg, stabil och säker uppväxt fri från våld.

Rädda Barnen ser dagligen konsekvenserna för barn när barnskyddssystemet brister. Vi möter många av de barn som drabbas av underbemanningen inom socialtjänsten, bristen på familjehem, otydlig lagstiftning samt brist på såväl resurser som kompetens om barn som far illa hos flera av samhällets aktörer. Som många har påtalat, lämnade en statlig utredning redan 2015 förslag för att öka tryggheten för placerade barn. Utredningen konstaterade att det fanns stora brister i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ur ett barnrättsperspektiv, bl.a. att LVU inte ger någon laglig möjlighet att låta vården bestå enbart med hänsyn till barnets behov och önskan. Utredningen föreslog därför att barnets bästa ska kunna vara utslagsgivande för om vård i familjehem ska upphöra då barnet har rotat sig i familjehemmet. Utredningen lämnade även förslag i syfte att öka antalet vårdnadsöverflyttningar och stärka kompetensen om barn, barns behov och barns rättigheter hos domstolar och offentliga biträden. Det har gått fem år sedan förslagen lämnades och Rädda Barnen menar att det visar hur lågt politiskt prioriterade placerade barns rättigheter är. Det är bra att det nu finns en politisk vilja att förändra lagstiftningen men det är en skam att denna vilja manifesteras först när det allra värsta har hänt.

Ett robust barnskyddssystem och en lagstiftning som utgår från barnets rättigheter och barnets bästa är viktigt - men räcker inte. Barns våldsutsatthet är en komplex fråga som inte enbart rör en sektor, myndighet eller aktör. Regeringen måste satsa på flera nivåer för att bekämpa våld mot barn på ett systematiskt sätt och med tillräckliga resurser och kunskap. Det globala delmålet 16.2 i Agenda 2030 är att eliminera alla former av våld mot barn – ett arbete där Sverige är vägvisarland för resten av världen. Tyvärr visar statistiken att barns våldsutsatthet inte minskar i Sverige, och inte heller har minskat under de senaste decennierna. Det innebär att om vi fortsätter att arbeta mot barns våldsutsatthet på samma sätt som idag kommer vi inte att nå detta mål. Tvärtom kommer vi att om tio år få konstatera att ingen minskning av barns våldsutsatthet har skett i Sverige.

Regeringen behöver höja sin ansats kring barnskyddet. Rädda Barnen vill se ett barnskydd som inte enbart verkar reaktivt utan även proaktivt. Vi vill att regeringen omedelbart påbörjar arbetet med att ta fram en nationell strategi för ett långsiktigt, varaktigt och samlat arbete för att motverka våld mot barn. En strategi som utgår ifrån att barns våldsutsatthet är ett folkhälsoproblem som berör hela samhället, och där olika sektorer, myndigheter och aktörer på nationell, regional och lokal nivå bidrar och tar sitt ansvar. Detta är inget nytt för oss, detta är något vi och flera andra påtalat i många år. Rädda Barnen kräver att barnrätten och barnskyddet sätts i främsta rummet och att frågan finns kvar på agendan. Annars riskerar det att bli ytterligare år av vilande utredningar fram till nästa katastrof.

Helena Thybell
Generalsekreterare
Rädda Barnen