Med uppdrag att skydda barnen

flyktingkrisen 2015

En folkmassa som hela tiden rörde sig framåt – vidare mot nästa gräns. Utmattade föräldrar med tunnelseende som inte orkade se om deras barn var sjuka, apatiska eller till och med döende. Här satt Birgitta, 70 år, på huk för att kunna se barnen som behövde hjälp i havet av vuxna.

Birgitta Gälldin Åberg är kris- och traumaspecialist för Rädda Barnen och befann sig under hösten 2015 i Kroatien vid gränsen mot Serbien. När Ungern stängde sina gränser och hundratusentals människor blev tvungna att hitta en ny väg mot tryggheten, blev detta område en av de flaskhalsar som bildades i flyktvägen till Europa. 

Hitta barnen som inte orkar

Birgittas uppdrag var att i strömmen av människor på flykt snabbt upptäcka och identifiera de mest utsatta barnen och föräldrarna, och se till att de fick vård och psykosocialt stöd. En svår uppgift i en miljö där mellan 7 000 och 10 000 människor passerade varje dag.

Hennes mål var att hitta barnen som inte orkade mer, och få in dem i det uppvärmda tält där det fanns läkare, mat, filtar och leksaker. I skogen av alla vuxenben försökte hon också identifiera ensamma barn.

– Först kändes det övermäktigt. Jag har jobbat i många krisdrabbade områden men aldrig så här, säger hon. Jag fokuserade på att stärka barnen, ge dem energi och glädje. Jobba med enkla metoder för att hjälpa föräldrar att se sina barn. Det räckte ofta med att de såg en annan vuxen prata och skoja med deras barn för att de skulle "vakna upp" och bryta tunnelseendet.

"Jag ser dem framför mig när jag blundar"

Birgitta berättar att de inte kunde påbörja traumabearbetning i de här situationerna, för att orka ta sig vidare behövde barnen och föräldrarna upprätthålla alla skyddsmurar de hade.

– Jag kan fortfarande se alla dessa människor framför mig när jag blundar. Jag undrar hur de har det nu. Det var fruktansvärda omständigheter, men jag skulle åka igen. Skulle de ringa idag skulle jag vara färdig att åka inom 12 timmar.

Vid tiden då Birgitta var på plats vid serbiska gränsen gick situationen för människor på flykt från ohållbar till katastrofal. Allt fler lämnade sina hem i länder som Syrien, Afghanistan, Irak och Somalia för att söka skydd undan bomber, tortyr och förföljelse.

Vad med oss och skydda de sårbaraste barnen

Bli månadsgivare idag!

Tårgas och kravallpolis

Samtidigt hårdnade stämningen i många av länderna längs flyktvägen och Ungern blev först ut med att bygga stängsel. Tårgas och kravallpolis användes för att hindra desperata människor att komma in i landet. Något som fler länder tog efter.

Det resulterade i situationer där stora grupper desperata och traumatiserade människor samlades i bristfälliga läger vid kontrollstationerna i gränsövergångar. Panikdrabbade folksamlingar där nyfödda, sjuka barn, och höggravida kvinnor fick försöka hålla ihop familjen och samtidigt kämpa om plats, filtar och förnödenheter på samma villkor som alla andra.

Barnen lyftes över stängslet för att inte skadas i trängseln

Tillsammans med Birgitta Gälldin Åberg fanns även Charlotta Land al-Hebshi från Rädda Barnen. Charlotta arbetar för barns trygghet och skydd i katastrofsituationer och fokuserade vid gränsområdet på att hitta och återförena barn som kommit ifrån sina föräldrar eller kidnappats av vuxna som ville komma före i kön. Men även på att ta emot små eller sjuka barn som riskerade att skadas i trängseln vid gränskontrollerna och i transitlägret.

Charlotta berättar om föräldrar som i desperation räckte över sina barn till kravallpolisen som i sin tur lyfte dem över stängslet till vår personal. Personalen tog hand om barnen och lugnade dem i väntan på att deras föräldrar skulle komma fram.

Hon tog fram de procedurer för snabbare återförening av barn och vårdnadshavare som Kroatiska myndigheter utvecklade till formella riktlinjer. Riktlinjer som gjorde att många familjer kunde lämna transitlägret tillsammans.

"Vi lyckades återförena alla till slut"

På frågan vad som driver henne och varför hon jobbar för Rädda Barnen svarar Charlotta:

– Samtidigt som vi jobbar för att hitta långsiktiga lösningar för barnen har vi en flexibilitet som gör att vi kan agera snabbt i krissituationer. Jag minns en natt när vi hade 250 familjer i lägret som kommit ifrån sina barn och familjemedlemmar vid kaoset i gränsövergången. De ångestfyllda skriken från mammorna den natten glömmer jag aldrig. Men med hjälp av våra system för att söka över gränserna lyckades vi återförena alla till slut.

Som månadsgivare är du med oss varje dag och kämpar för barns rättigheter, i Sverige och i världen.

Bli månadsgivare!