Vägen in i det svenska samhället

En familj kommer till Sverige. För barnen börjar resan in i den svenska kulturen direkt, men för föräldrarna kan detta dröja flera år. I det här glappet kan det uppstå slitningar i familjen och barnen får ofta ta ett stort ansvar.

Barn i skolåldern har rätt till en plats i skolan senast en månad efter att de kommit till Sverige, och då börjar också deras integrationsprocess. Föräldrarnas process sätter däremot i gång ordentligt först när beslut om uppehållstillstånd är fattat. Först då får föräldrarna börja SFI och kan lättare söka jobb. Många barn agerar därför tolk till sina föräldrar de första åren. Rädda Barnen arbetar för att minska det här glappet mellan föräldrar och barn, och mellan familjen och samhället.

Genom vår medlemsrörelse så arbetar Rädda Barnen med integrationsfrågor i hela landet. Vi anordnar alltifrån föräldragrupper till läxhjälp för ensamkommande och barnvänliga platser för mindre barn. På många orter bedriver vi dessutom verksamheten Vägen in, där anställda ger individanpassat stöd till asylsökande och nyanlända att hitta vägar in i samhället och uppnå en socialt hållbar livssituation. Förra året drevs Vägen in i Oskarshamn, Malmö, Vänersborg, Kalmar, Skellefteå och Landskrona.

Vi träffar familjer, föräldrar, barn och unga och frågar vad de vill uppnå och vilka hinder de ser. Sen stöttar vi dem under deras integrationsresa. Rädda Barnen ser till att på olika sätt finnas vid deras sida.

Alexandra Fritzson är noga med att poängtera att Rädda Barnens mål är att människor känner egenmakt. Vi gör ”med”- inte ”åt”, säger hon.

En brygga mellan samhället och nyanlända

I Oskarshamn har Rädda Barnen under 2018 coachat ett 20-tal familjer både i grupp och individuellt. På gruppträffarna har vi bjudit in socialtjänst, föreningsliv och andra
aktörer som påverkar integrationsresan, för att prata om bland annat barns rättigheter och barnuppfostran, allemansrätten, socialtjänstens uppdrag och föreningslivet. Familjerna har även fått individuellt stöd.

Rädda Barnen kan vara en brygga mellan människor och till olika samhällsaktörer. Vi märker att olika aktörer har olika bilder av problemen. Vår styrka är att vi lyssnar på de människor vi möter och utgår från deras upplevelser. Ibland kan man överkomma hindren på egen hand och ibland behöver de lyftas till en strukturell nivå. Vi gör båda delarna.

Flera familjer i Oskarshamn har till exempel upplevt svårigheter med skolan. Vi har förklarat vilka rättigheter och skyldigheter föräldrar har kopplat till skolan, och har även följt med familjerna på föräldramöten och utvecklingssamtal. Alexandra Fritzson beskriver det som att vi är det ”sociala kittet”.

Vägen in genom en fritidsaktivitet

I verksamheten i Kalmar har vi tillsammans med kommunen fokuserat särskilt på barns och ungas fritid. Under skolåret 2017-2018 har vi hjälpt ett femtiotal unga i Kalmar till fritidsaktiviteter. Dessa kan vara dörröppnare till nya kontakter och ger dessutom en känsla av sammanhang som kan främja alla delar av livet, skolan och familjerelationer. I vår effektmätning[1] så svarar ungefär hälften av ungdomarna att de upplever att aktiviteten stärkt deras kontaktnät. Hälften svarar att de utvecklat vänskap och många tycker att de har förbättrat sina språkkunskaper.

För att bättre visa på resultaten på en personlig nivå beskrivs nedan ett anonymiserat case från någon av verksamheterna i landet.

Anonymiserat case från verksamheten

Lena är processledare på Vägen in och en eftermiddag håller hon i en presentation om samhällsorientering för unga. Dilba är en av deltagarna. Efter mötet kommer Dilba fram till Lena och berättar att hon gärna skulle vilja lära sig att simma men hon vet inte vart hon ska vända sig. Hon har förstått att man måste kunna simma för att få betyg i gymnastik.

Lena hjälper Dilba att skriva in sig på sommarens simskola. Till en början uppstår oväntade hinder, det är till exempel svårt att ta sig ut till simskolan då de ordinarie bussarna inte går. Lena stöttar Dilba så att hon lär sig att boka busstrafik. Dilba genomför simskolan, väljer sedan att även gå fortsättningskursen och får så småningom godkänt betyg i gymnastik och kan fortsätta med sina klasskompisar.

En tid senare berättar Dilba för Lena att hennes syskon nu också har anmält sig till simskolan. Dilba har fortsatt kontakt med processledarna inom Vägen in, exempelvis får hon rådgivning när hon och en familjemedlem är i behov av vård men inte vet vilken vårdinrättning de ska vända sig till. Vägen in hjälper henne också till kulturskolan, eftersom Dilba berättat om en klasskompis som tar pianolektioner och att hon gärna också skulle vilja lära sig ett instrument.

Vid utvärderingen av Dilbas process tillsammans med Vägen in, berättar hon att hon nu har flera gemensamma intressen att prata om med klasskompisar och att hon trivs mycket bra i skolan. Hon upplever att hon har fått den hjälp hon behövt och Vägen in noterar också att Dilba har spridit kunskapen vidare i sitt nätverk.


[1] Baserad på en utvärdering med 21 unga