Efter skilsmässan: Det bör barnet få bestämma

Ett litet barn håller sina föräldrar i händerna.

Vid en separation är det flera praktiska problem kring barnets vardag som behöver lösas. Många föräldrar plågas av dåligt samvete och vill vara barnet till lags – men att låta barnet själv ta alla beslut är inte rätt väg att gå, menar experten

– Vi ska skiljas. 

I samma stund som du uttalar orden är inget längre som förr. Kanske handlar beslutet om att ni vuxit ifrån varandra, om bråk och konflikter – eller så tog kärleken bara slut. Oavsett anledning är separationen en kris som påverkar alla i familjen och väcker många frågor hos barnen. Vad händer nu? Var ska jag fira julafton? Vem ska bo kvar i huset? Och kanske den mest centrala: Var ska jag bo? 

Många föräldrar plågas av dåligt samvete vid en skilsmässa och vill så klart att barnen ska ha det så bra som möjligt. Men att låta barnen helt styra kring beslut är att göra dem en björntjänst, menar Hanna Thermaenius, legitimerad psykolog på Rädda Barnen. 

– Barnen behöver absolut redan från tidig ålder lyssnas på och vara delaktiga i processen, men det är alltid föräldrarna som tar ansvar för de stora besluten, säger hon. 

Beslut om boendet behöver fattas med barnets bästa som utgångspunkt – men också med hänsyn till föräldrarnas förutsättningar. Faktorer som kan spela in är till exempel hur man bor, arbetstider och ekonomi – men också omsorgsförmåga och engagemang.

Skydda barnet från lojalitetskonflikter

Hur delaktiga barn ska vara i viktiga beslut är en balansgång mellan att skydda dem från att behöva välja och väga in vad de önskar och mår bäst av.

En skilsmässa kan lätt skapa lojalitetskonflikter och det är vanligt att barn på olika sätt försöker vara föräldrarna till lags. Det kan exempelvis handla om att ta ansvar för att en förälder inte ska känna sig ensam.  

– Har mamma hittat en ny partner kan barnet tänka att det bör vara mer hos pappa, för att han upplevs som ensam i barnets ögon.

Även små barn kan vara med och bestämma

Barnen ska få vara delaktiga och höras – men de ska inte vara ansvariga, menar Hanna Thermaenius. Föräldrar behöver sätta vissa ramar och när de är utstakade kan barnen vara med och bestämma utifrån dem.

Hon drar paralleller till föräldraskapet i stort:

–Ett litet barn kan få bestämma om det ska ha ost eller skinka på smörgåsen, men föräldrarna bestämmer att de ska äta frukost. På samma sätt sätter föräldrarna de yttre ramarna efter en separation men det lilla barnet behöver få ta små vardagsbeslut: ”den här grejen tar jag med mig när jag åker till pappa”. Det kan handla om små saker, men som blir viktiga för barnet, förklarar Hanna Thermaenius.

När det gäller små barn är det samtidigt mycket viktigt att vara lyhörd inför barnets reaktioner. Vid en stor förändring, som en skilsmässa, kommer barnet att reagera. Kanske blir barnet mer oroligt och får svårt med separationer, eller så kan humöret, sömnen och aptiten påverkas. 

Det är helt naturliga reaktioner på omställningen och krisen. Avtar inte reaktionerna efter en tid behöver föräldrarna fundera över hur den nya tillvaron blivit för barnet.

– Kanske är det för lång tid mellan bytena? Kan man göra övergångarna på ett annat vis? Kan man lägga in en träff emellan? Föräldrarnas uppgift är att ha barnets bästa i fokus.

Tonåring pratar med en vuxen.

Hjälp barnet slippa dåligt samvete

Ju äldre och mognare barnen blir, desto större inflytande kan och bör de ha över sin vardag. Men föräldrarna har ett fortsatt ansvar att hjälpa till att sätta ramarna, menar Hanna Thermaenius.

– Barnet kan vara med och problemlösa, men föräldrarna ska alltid föregå med vilka alternativ som finns och prata om det mellan sig. Diskussionen om beslutet får inte leda till konflikt mellan föräldrarna när barnet är med.

Som förälder kan det vara viktigt att vara flexibel gällande rättvisetänkande, så att barnet slipper känna dåligt samvete för att välja det ena eller andra. 

– Det kan handla om att säga: ”Jag kan tänka mig att fira nyår med dig i stället för jul”. Det finns en idé om att det ska vara varannan gång av allt, men det kanske inte är viktigast.

I stället menar Hanna Thermaenius att det kan skapa stabilitet för barnen att veta att det till exempel alltid firar jul hos pappa och nyår hos mamma – nya traditioner skapas utifrån det. Det viktiga är att hitta lösningar som passar just er. 

Varannan vecka – inte för alla 

Många föräldrar och barn tenderar att hamna i tanken om att växelvis boende betyder exakt varannan vecka. Det kan vara bra för en del familjer, men passa sämre för andra. För yngre barn, men även för skolbarn, kan det vara mer passande att dela upp veckodagarna så att man har fasta vardagar hos respektive förälder och därefter dela upp helgerna.

– För vissa familjer funkar det bättre att ha fasta dagar när barnet bor hos respektive förälder i stället för en varannan-vecka-lösning. Barnet kan få kontinuitet med vem som följer med dem på träningen, eller vem de tittar på favoritprogrammet med. De blir även kortare tid mellan bytena.

Här är en viktig aspekt vad som är praktiskt möjligt för föräldrarna. Kan man till exempel jobba mindre en vecka och mer en annan, eller passar det bättre att hämta eller lämna ett par dagar i veckan? Att minska på föräldrastress är ett mål i sig. 

Det man kan tänka på hur man än väljer att strukturera boendet, är att barn mår bra av förutsägbara scheman som gärna kan tydliggöras extra med en kalender.

Växelvis boende är ofta att föredra

Givet att det finns två fungerande föräldrar visar forskning att barn som bor växelvis i regel mår bättre än de som bara bor med en förälder. Att ha vardagskontakt med båda sina föräldrar tycks passa många.  

Så vad gör man om barnet bara vill bo hos den ena föräldern? Enligt Hanna Thermaenius handlar det först och främst om att gå till botten med vad som ligger bakom den önskan. 

– Många gånger är det praktiska faktorer som styr, som var kompisarna finns. Eller handlar det om att pappa bor själv och barnet känner att han inte borde vara ensam? 

Ibland finns det inga tydliga orsaker – barnet vill bara bo mer hos sin mamma eller pappa under en tid. Det kan vara smärtsamt, i synnerhet om man är den som har blivit lämnad i separationen. Då är det viktigt att minnas att barn har olika behov i olika stadier och att situationen kanske bara är tillfällig.

Reflektera över föräldraskapet

Hanna Thermaenius menar att det också kan vara en knuff i rätt riktning:

– Ofta tycker jag att de här situationerna uppstår när föräldern har jobbat väldigt mycket eller har gått in i en ny relation. Det finns anledning att reflektera som förälder kring vad man kan göra annorlunda – och skuldbelägg aldrig barnet. Kanske behöver man låta barnet i perioder bo mest hos den förälder de önskar men samtidigt försöka främja relationen till den andra? Här har föräldern ett viktigt ansvar för att upprätthålla relationen på ett barnanpassat vis.

Som vuxen behöver man aktivt visa att man vill ha en relation till barnet. Till exempel kan man säga: ”Jag vill jättegärna träffas, hur kan vi se till att vi ses? Kan vi gå och käka middag en gång i veckan? Kan jag skjutsa dig till träningen på onsdagar?”

Här är det också viktigt att den förälder som barnet bor mer hos hjälper till och uppmuntrar till att träffa den andra föräldern. Ett undantag är om det finns oro eller risk för att en förälder på något sätt brister i sin omsorgsförmåga. Då är det annorlunda och professionell hjälp kan behövas för att boende och umgänge ska planeras på ett tryggt vis.

Fem tips: Så involverar du barnet i vardagsbesluten

  1. Vuxenprata om alternativ. Är det möjligt för er att barnet bor fasta dagar hos respektive förälder? Och funkar varannan vecka för er båda? När ni vet vad som är praktiskt möjligt för er vuxna kan ni sen utifrån barnets ålder och mognad problemlösa tillsammans.
  2. Man behöver inte göra som alla andra. Växelvis boende behöver inte betyda exakt varannan vecka eller varannan midsommar, våga testa annorlunda lösningar som ni tror funkar för er. Man får alltid ångra sig!
  3. Lyssna på barnet – inte bara på vad det säger. Var uppmärksam på signaler som tyder på att barnet inte trivs med sin situation. Är barnet väldigt oroligt eller har mycket separationsångest kan det vara läge att utvärdera om ni tänkt rätt kring hur ni gör med boende, byten och andra delar i vardagen. 
  4. Stötta både barnet och den andra föräldern. Undvik dåligt samvete hos barnet genom att visa nya vägar – säg att du hellre vill att ni firar påsk i stället för jul tillsammans så slipper barnet känna att det väljer bort någon förälder. Vill barnet bo mer hos dig? Understryk hela tiden att barnet behöver den andra förälder och problemlös kring hur relationen kan stärkas. 
  5. Skapa ett förutsägbart schema. Det skapar trygghet för barn att veta hur vardagen planeras och var de ska bo de närmaste dagarna. Även små barn kan vara hjälpta av visuella scheman och äldre barn kan behöva stöd i att fylla i planering i kalender eller mobil.

Foto 1: Luckyraccoon/Shutterstock
Foto 2: 
Daisy Daisy/Shutterstock

Personerna på bilderna har ingen koppling till artikeln.

Stöd vårt arbete för att hjälpa barn

Stöd oss