Filippinerna

Än finns ingen lag som förbjuder våld mot barn i Filippinerna. Tillsammans med lokala organisationer kämpar Rädda Barnen för att påverka politiker för en förändring.

I en gränd i en av Manilas norra förorter finns ett färgglatt slagord målat på en mur som omgärdar en liten basketplan. "Positive discipline now!" står det skrivet med bulliga bokstäver i gult, grönt och rött.

- Det är vi som har målat dit det, berättar Rodinah Pongan stolt. Hon är en av ungdomarna i Children and youth organization, CYO, som tillsammans med Rädda Barnens lokala partnerorganisation Zoto arbetar för barns rättigheter och mot barnaga. Några av barnen på basketplanen vet vad positiv uppfostran står för. De har lärt sig det av Rodinah och hennes kompisar i CYO. Organisationen jobbar sedan flera år tillbaka med att undervisa barn om deras rättigheter.

– Här i Filippinerna är det en del av kulturen att aga, man känner helt enkelt inte till något annat sätt att tillrättavisa barn. Men det gör det inte mer rätt för det. Vi samlar ihop barn och berättar för dem om Barnkonventionen och att det inte är rätt av deras föräldrar och andra vuxna att slå dem, säger Rodinah.

Jobbar med positiv uppfostran

Här i kvarteret ligger de låga husen ligger vägg i vägg, taken är av plåt och gränderna är smala. I ett av husen bor Rodinahs kompis Glecery Paler med sin familj. Glecerys mamma Helen är sedan flera år engagerad i arbetet mot barnaga. Hon har varit aktiv i Zoto och är numera anställd av stadsdelen för att jobba med barns rättigheter.

Helen berättar att hon själv slagit sina barn i uppfostringssyfte. Men det var innan hon genom Rädda Barnen och Zoto fick lära sig att det finns andra sätt att uppfostra dem – att det finns en metod som kallas för positiv uppfostran.

– Det var för tio år sedan. Innan dess så använde jag mina händer och min stora mun när barnen var olydiga, speciellt mot Glecery. Ibland slog jag även hundarna, säger Helen samtidigt som hon ömt lyfter upp den ena av familjens två tikar, den som nyss fått två valpar.

Hon tystnar en kort stund innan hon fortsätter att berätta.
– När jag slog kände jag mig dålig inombords, men jag visste inget annat sätt. Men sedan jag lärt mig hur jag kan göra i stället, har allt blivit annorlunda. I dag har jag en väldigt nära kontakt med mina fyra barn, säger hon.

Påverkar politiker på alla nivåer

Utbildningsmaterialet som Rädda Barnen har tagit fram har varit viktigt, berättar Helen. Både för henne själv och i hennes dagliga arbete bland människorna i förorten. Marielle Mariano, barnpsykolog som arbetar för Zoto i området, håller med.

– Vi träffar inte bara barn och föräldrar utan även lärare, politiker och andra makthavare. När vi kan berätta att det finns alternativ till att aga blir människor oftast positiva, säger Marielle.

Hon berättar om ett tillfälle när både barn och vuxna var inbjudna till en informationsträff. Barnen satt i ring och de vuxna fick sitta bredvid och lyssna.
– Jag såg att flera av föräldrarna grät när de fick höra barnens berättelser om hur ledsna och förödmjukade de kände sig varje gång de fick stryk.

Att kunna ge ett alternativ till att använda slag är ett viktigt sätt att kunna förändra människors inställning, och även deras beteende, säger Marielle. Detta har även socialdepartementet tagit fasta på.

– Vi har tagit in hela Rädda Barnens koncept med positiv uppfostran i vår organisation, berättar Josephine Arang, chef för avdelningen som arbetar med barn- och ungdomsfrågor på socialdepartementet.

Obligatorisk utbildning

Sedan dess har man börjat utbilda personalen, som i sin tur ska föra kunskaperna vidare. Målet är att metoden ska spridas över hela landet. Departementet har dessutom bestämt att det ska vara obligatoriskt att få en utbildning i positiv uppfostran för att kunna få ut socialbidrag.

En av nyckelpersonerna i arbetet mot aga är Wilma Bañaga på Rädda Barnen i Manila. Hon förstod snabbt att det gällde att jobba med frågan på alla nivåer i samhället, från barnen i de fattiga förorterna till den rika politiska eliten som styr landet.

– Barnaga var inte något som diskuterades över huvud taget när vi började det här arbetet för över tio år sedan, varken bland politiker, vanligt folk eller i massmedia. Men genom att jobba som vi gjort, i nätverk med andra frivilligorganisationer och på alla nivåer i samhället, har vi kommit långt i dag, berättar hon.

Bland det första som nätverket mot aga gjorde var att gå igenom lagstiftningen. Juridikprofessorn Alberto Muyot blev tidigt engagerad i arbetet för driva på för en lag som förbjuder våld mot barn.

– Det är en känslig fråga. Många, inte minst lärare, känner sig hotade. De är rädda att bli utan verktyg för att disciplinera barnen. När jag gick i lågstadiet var jag så rädd för min lärare att jag kräktes varje dag innan jag gick till skolan. Jag lärde mig ingenting, jag var bara rädd. Jag hoppas att barnen i framtiden ska slippa ha det så, säger Alberto Muyot.

"Lagen är otroligt viktig för barnen"

Utmaningen nu är att få med sig politikerna i senaten. Representanthuset har redan sagt ja till en lag mot aga. En av de drivande politikerna där är sedan tre år tillbaka Susan Yap.

– När jag fick mitt första barn köpte jag en bok om barnuppfostran. Där stod hur man skulle aga barnen. Jag var ung och levde i tron att aga var det rätta sättet att uppfostra barn. Sådan är traditionen här.

Men hennes två yngsta barns reaktioner fick henne att ändra uppfattning och hon slutade att slå. Sedan hon valdes in i representanthuset har hon valt att driva många kontroversiella frågor om barns rättigheter. Nu håller hon tummarna för att hennes lagförslag om barnaga ska få ett ja i senaten.

– Lagen är otroligt viktig för barnen i landet. Vi behöver den, säger Wilma Bañaga