Att anmäla sin egen familj

Vilken typ av hjälp och stöd du och din familj behöver kan se väldigt olika ut, och för att både du och din familj ska få rätt stöd är det bra om du berättar hur du har haft det. Här kan du läsa mer om varför det är viktigt och hur det kan gå till.

Om du är under 18 år och berättar för socialtjänsten att din familj utsätter dig för fara ska de hjälpa dig. Det är deras jobb och de ska förstå vad du behöver hjälp med.

Sviker jag mina föräldrar när jag berättar?

Nej. Vi vet att det är ganska vanligt att de unga som ber om samhällets hjälp känner att de sviker sina föräldrar och släkt. Att det känns som att man "tjallar" på sin familj och gör att mamma, pappa och mormor blir ledsna och besvikna. Kanske kommer socialtjänsten hem och gör besök eller kanske blir det en polisanmälan. Det är då viktigt att komma ihåg att det inte är du eller den som är utsatt som gör fel när man berättar. Det är aldrig okej för en familj att slå, hota, spotta, låsa in eller förnedra sitt barn. Många undrar vad som händer nu, nu när man berättat och kanske bor på ett skyddat boende.

Stöd till familjen

Även om du inte är kvar hemma, ska socialtjänsten jobba och ge stöd till din familj framförallt om du har syskon som finns kvar där hemma. Många av de ungdomar som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och måste fly från sina familjer undrar om de någonsin kommer kunna träffa sina föräldrar och syskon igen. Förhoppningen är ju att ni på sikt kanske kan ha någon slags kontakt OM du vill det förstås. Det är inte alltid det går exakt när du vill det, till exempel om det är allvarliga hot från någon i familjen. Om man känner att man vill ha kontakt eller träffa sin familj ska man säga till sin socialtjänsthandläggare, och be om hjälp. De kan då hjälpa till att bedöma riskerna och se till att ni kan ses på ett säkert sätt.

Öppettiderna är tisdag–torsdag kl.13.00–15.00 och måndag–torsdag och söndag kl.19.00–21.00

Läs mer om chatten

Sviker jag mina föräldrar när jag berättar?

Nej. Vi vet att det är ganska vanligt att de unga som ber om samhällets hjälp känner att de sviker sina föräldrar och släkt. Att det känns som att man "tjallar" på sin familj och gör att mamma, pappa och mormor blir ledsna och besvikna. Kanske kommer socialtjänsten hem och gör besök eller kanske blir det en polisanmälan. Det är då viktigt att komma ihåg att det inte är du eller den som är utsatt som gör fel när man berättar. Det är aldrig okej för en familj att slå, hota, spotta, låsa in eller förnedra sitt barn. Många undrar vad som händer nu, nu när man berättat och kanske bor på ett skyddat boende.

Stöd till familjen

Även om du inte är kvar hemma, ska socialtjänsten jobba och ge stöd till din familj framförallt om du har syskon som finns kvar där hemma. Många av de ungdomar som är utsatta för hedersrelaterat förtryck och våld och måste fly från sina familjer undrar om de någonsin kommer kunna träffa sina föräldrar och syskon igen. Förhoppningen är ju att ni på sikt kanske kan ha någon slags kontakt OM du vill det förstås. Det är inte alltid det går exakt när du vill det, till exempel om det är allvarliga hot från någon i familjen. Om man känner att man vill ha kontakt eller träffa sin familj ska man säga till sin socialtjänsthandläggare, och be om hjälp. De kan då hjälpa till att bedöma riskerna och se till att ni kan ses på ett säkert sätt.

Polisanmälan?

Beroende på vad det är som har hänt, kan det även bli aktuellt att polisanmäla om det är grova brott här. Om dina föräldrar blir polisanmälda för ett brott och blir det en polisutredning, och sedan eventuellt en domstolsförhandling. Det kan även bli så att du får vittna. Du har rätt att få ett målsägarbiträde (en jurist som hjälper dig) och du har även rätt att ta med en person du känner dig trygg med under förhör och eventuell domstolsförhandling. Är det allvarliga brott de har utsatt dig för, till exempel misshandel, kan det som utfört den få ett fängelsestraff av domstolen och du kan ha rätt att få skadestånd. De kan också dömas att betala böter till samhället.

Du har alltid rätt att få stöd

Via din kommun ska du få den hjälp du behöver, det är din rättighet. Att vara utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck innebär att den som gör dig illa är en av dina allra närmaste, det vill säga släkten och familjen. Det kan vara jobbigt att anmäla sin egen familj och kan kännas extra svårt att prata med någon eller söka hjälp. Du kanske oroar dig för att du ska övertalas att ta fler steg än du är beredd att göra, eller du kanske är rädd att ingen ska förstå dina problem.

Du som är under 18 år

Varje kommun har ett ansvar och en skyldighet att stödja och hjälpa våldsutsatta. Hjälp kan du få via polisen i din kommun, socialtjänsten eller en skolsköterska/kurator. Sådana myndigheter, till exempel polis eller socialtjänst, har skyldighet att göra en anmälan om de får veta att någon blir utsatt för ett brott eller om en person under 18 år på något sätt skadas.

Det kan kännas som ett väldigt stort steg att ta. Därför kan det vara skönt att prata med en frivilligorganisation av något slag först. Det kan till exempel vara en tjej- eller kvinnojour eller en killjour. På så sätt får du pröva dina idéer och sortera dina tankar i lugn och ro.

Om du är tjej kan du vända dig till en tjej- eller kvinnojour i din kommun. Nästan alla kommuner har en kvinnojour och många har en tjejjour. Dit kan du vända dig helt anonymt och om du ringer är det gratis för dig och syns inte på telefonräkningen. Många tjejjourer har också mail och chatt där du kan samtala anonymt och ingen kommer kräva av dig att du ska göra en anmälan eller på något annat sätt ta ställning. Kvinno- och tjejjourer har också ofta bra kontakter hos polis och socialtjänst och kan veta vilka som är bra att prata med om det skulle bli aktuellt. Kvinnojourer och tjejjourer kan man få prata med hur många gånger som helst och det är alltid gratis och man har alltid rätt att vara anonym. Alla kvinnojourer hittar du här och Sveriges alla tjejjourer här.

Om du är kille finns det inte riktigt lika många jourer för killar som det finns för tjejer. Men det finns ändå några killjourer att ringa och där kan du vara anonym och få samtala om ditt problem med någon som lyssnar. Du måste inte ringa en killjour i din hemstad, det går bra att ringa vilken som helst. Det finns också möjlighet att kontakta någon via nätet på till exempel 1000mojligheter.se, killfragor.se, Linnamottagningen eller umo.se om man vill ha information och stöd.

Alla kan kontakta socialtjänsten. Det gör du lättast genom att ringa din kommuns växel och be att få tala med socialtjänstens mottagningsenhet. När du förklarat ditt problem får du en tid för att träffa en socialsekreterare som arbetar med skyddat boende för ungdomar. Oavsett hur gammal du är och vilket kön du har är socialtjänsten skyldig att hjälpa dig. Det gäller även om du har någon form av funktionsnedsättning. Om du har en funktionsnedsättning kan det vara svårare att både lämna ditt hem och att hitta ett nytt hem som passar dig. Men du har exakt samma rättigheter som alla andra och det är socialtjänstens skyldighet att se till att du får hjälp.

Om du är i akut behov av att komma ifrån din familj kan socialtjänsten erbjuda dig ett jourhem. Att komma till ett jourhem innebär att du kommer till en annan familj som har kontrollerats av socialtjänsten och bedömts som ett bra hem. Det kan finnas andra barn och ungdomar i hemmet och det kan vara både i villa och i lägenhet. Medan du bor i jourhemmet utreder socialtjänsten om problemen i hemmet går att lösa och om du i så fall kan flytta tillbaka hem. Om problemen inte går att lösa eller om du utsätts för olika former av våld eller övergrepp kan du flytta till ett hem där du får bo tills du blir vuxen och klarar av att ta hand om dig själv. Förut kallades sådana hem fosterhem eller fosterfamilj. Idag kallas de för familjehem och är ungefär samma sak som jourhem fast man bor där en längre tid.

Fler kontaktuppgifter hittar du här.