Könsstympning
Könsstympning av flickor och kvinnor är grov barnmisshandel och en kränkning av mänskliga rättigheter.
Könsstympning, förr också kallat kvinnlig omskärelse, innebär att delar av könsorganet skadas eller tas bort. Ett kvinnligt underliv kan vara omskuret på många olika sätt. Det kan vara stora eller små delar av könet som är borttagna. Det kan också vara att någon har stuckit eller skurit i klitoris.
Enligt den definition som Världshälsoorganisationen, WHO, har tagit fram finns det fyra olika typer av kvinnlig omskärelse. Det finns också könsstympningar som är en blandning av de olika typerna.
Typ 1: Klitoridektomi
Vid den här typen av omskärelse har delar av eller hela klitoristoppen och ibland även förhuden på klitoris tagits bort.
Typ 2: Excision
En excision innebär att hela eller delar av klitoristoppen och de inre blygdläpparna tas bort. Ibland tas även de yttre blygdläpparna bort.
Typ 3: Infibulation eller faraonisk omskärelse
Vid den här typen av omskärelse förminskas den vaginala öppningen genom att inre eller yttre blygdläppar skärs i och sys ihop. En mindre öppning lämnas öppet för att kiss och mensblod ska kunna komma ut. Det är vanligt att även klitoristoppen tas bort.
Typ 4: Andra skadliga ingrepp
Andra skadliga ingrepp på de kvinnliga könsdelarna kan vara att klitoris och vävnaden omkring sticks med ett vasst föremål. Det kallas för prickning. Andra former kan vara att bränna eller skrapa på eller i olika delar av underlivet utan att det finns något medicinskt skäl till det.
Så många könsstympas
WHO uppskattar att omkring 200 miljoner flickor och kvinnor världen över är könsstympade. Men siffrorna kan vara betydligt högre. Enligt Unicef könsstympas runt fyra miljoner flickor varje år. Majoriteten av dessa finns i afrikanska länder.
I Sverige finns det enligt Socialstyrelsen uppskattningsvis runt 40 000 flickor och kvinnor som har blivit utsatta för könsstympning.
Vid oro
Är du orolig för att någon har omskurits eller riskerar att omskäras? Kontakta socialtjänsten eller polisen i den kommun som den utsatta bor i.
Könsstympning – ett fysiskt och psykiskt lidande
Könsstympning medför både fysiska och känslomässiga konsekvenser hos den som utsätts – såväl under övergreppet som efteråt.
Några vanliga komplikationer efter könsstympning:
- Svår smärta i underlivet
- Blödningar
- Urinvägsinfektioner
- Infekterade ärr
- Sexuella smärtor
- Infertilitet
- Psykisk ohälsa och traumareaktioner
Könsstympning är olagligt
Sverige har haft en lagstiftning mot könsstympning av flickor och kvinnor sedan 1982 (1982:316), som inbegriper alla typer av icke medicinska ingrepp på de kvinnliga könsorganen. Att utsätta någon för könsstympning är ett brott som kan ge fängelsestraff i upp till fyra år. Det är även olagligt att planera, förbereda eller be någon annan att utföra en könsstympning.
Att som bosatt i Sverige utföra eller på annat sätt vara delaktig i könsstympning i ett annat land är också olagligt.
Sedan 1 maj 2020 är preskriptionstiden för könsstympning mot barn avskaffad och det gäller även brott som begåtts före lagändringen. Detta innebär att någon som har utfört en könsstympning på ett barn under 18 år kan straffas oberoende av hur lång tid som har passerat sedan gärningen utfördes.
Läs mer om lagen mot förbud av könsstympning mot kvinnor.
Anmälningsplikt
Anmälningsskyldigheten tillfaller olika yrkeskategorier och regleras i socialtjänstlagens kap 14 § 1. All hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att anmäla om de vet eller misstänker att ett barn far illa. Även vissa myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast göra en orosanmälan vid misstanke. Bland dessa ingår bland annat myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom. Exempelvis skolpersonal, fritidsledare och fältassistenter. En anmälan görs till socialnämnden och kallas för orosanmälan.
Du som har anmälningsskyldighet kan inte vara anonym när du anmäler oro för ett barn. Du kan däremot rådgöra anonymt med en socialsekreterare. Du kontaktar då socialkontoret i barnets hemmahörande kommun utan att nämna ditt namn eller personuppgifter om barnet. Om en person med anmälningsskyldighet låter bli att göra en orosanmälan kan den göra sig skyldig till tjänstefel.
