Helenas hörna: ”Det som händer på insidan kan vara svårt att se”

Insidan är svår att se.

Vår generalsekreterare Helena Thybell berättar om Rädda Barnens nya samarbete med Tim Bergling Foundation och om sin egen relation till att visa sig sårbar.

"Hur känner du när du mår dåligt?

– Jag får svårt att andas, som att någon trycker in mitt bröst.
– Jag blir som helt tung, kan inte röra mig.
– Det känns som att jag har en arg boll i magen som växer under skoldagen och när jag kommer hem så spricker den."

Det här är några beskrivningar från barn i olika åldrar i Rädda Barnens verksamheter.

Förra veckan var det tre år sen Tim Bergling, kanske mer känd som Avicii, gick bort. Denna vecka lanserar Rädda Barnen ett samarbete med Tim Bergling Foundation för att tillsammans främja barns och ungdomars psykiska hälsa. Det syns inte på utsidan hur våra barn mår, det syns inte om någon mår dåligt eller har en arg boll i magen. Därför måste vi prata om det. 


Det syns inte på utsidan hur våra barn mår, det syns inte om någon mår dåligt eller har en arg boll i magen. Därför måste vi prata om det.

Jag har tänkt en hel del på hur vi i samhället pratar om psykisk hälsa och kanske framförallt psykisk ohälsa och hur stigmatiserad frågan fortfarande är på grund av okunskap, fördomar och nedvärderande attityder. Vi behöver prata mer om livets upp- och nergångar tidigt med barn för att normalisera det. Men det är också så otroligt viktigt att vi vuxna finns där som stöd och ger verktyg när nergångarna känns alltför sluttande. Vi måste helt enkelt hjälpa barnen att bygga upp motståndskraft.

Världshälsoorganisationens definition av psykisk hälsa ger en ganska bra bild av vilka grundförutsättningar och verktyg som behövs för att främja psykisk hälsa: "Psykisk hälsa är ett tillstånd där människor upplever sin tillvaro som meningsfull, att de kan använda sina resurser, känna sig delaktiga och ha förmåga att hantera livets normala motgångar".

När jag bröt ner raderna i definitionen i olika delar blev det faktiskt rätt tydligt att allt arbete Rädda Barnen gör inom framför allt vår nationella verksamhet handlar om att främja barns psykiska hälsa. Om jag får säga det själv, så blir jag otroligt stolt över det arbete vi gör! Barn i i våra målgrupper, de mest marginaliserade barnen, är mer drabbade, men får ändå mindre främjande insatser från samhället – här behövs nåt eller nån som gör skillnad.

För det första - för att uppleva tillvaron som meningsfull måste du ha ro att överhuvudtaget uppleva tillvaron. Om du har mycket stress inför skola, boende, ekonomi etcetera så finns det inte plats för nåt annat. Det är en av anledningarna till att tidiga och förebyggande insatser är så viktiga. Exempel på det är Rädda Barnens föräldrastöd och vår politiska påverkan. Nästa steg är att få använda sina resurser och känna sig delaktig.

Jag tänker att vi gör barnen en björntjänst genom att säga att de alltid ska må bra.

Det är det många av våra verksamheter handlar om, att göra saker som känns meningsfulla och vara med i planerandet av dessa aktiviteter och att barnen själva får bestämma vad de vill göra, vilket också är en stor del av vår medlemsrörelses arbete.

Och slutligen hur kan vi hantera livets normala motgångar? När vi pratar om psykisk hälsa är det också viktigt att komma ihåg att det är mänskligt att ibland inte må bra. I perioder. Det är tyvärr en del av livet, att klara av livets upp- och nergångar.

Psykisk hälsa är inte frånvaro av ohälsa utan snarare att veta hur upp- och nedgångar i måendet kan hanteras. Att det kan vara bra ibland och dåligt ibland, att livet känns motigt är normalt. Jag tänker att vi gör barnen en björntjänst genom att säga att de alltid ska må bra. Däremot måste vi göra det ”pratbart” –  att få barn att våga prata om hur de känner - ensam är inte stark.

Forskning visar att barn som kan uttrycka hur de mår är bättre rustade för att klara livets utmaningar. Detta tankesätt genomsyrar också våra verksamheter. Du kan vara glad och på topp eller ledsen och deppig – oavsett är du välkommen att vara med i våra verksamheter. Vi ger verktyg och meningsfulla saker att göra. Vi ska och vill vara i barns vardag. Särskilt de barn där vardagen kan vara extra knepig, då är vi deras vuxna stöd.

Under pandemin har det blivit tydlig att många barn saknar vuxna i vardagen. Vi har försökt ge tillgång till detta, genom till exempel vår stödchatt försöker vi lotsa barnen till rätt vuxna. Vi var också med och skapade Digifritids som ett alternativ till barnens vanliga fritidsaktiviteter som har pausats. Rätten till en meningsfull fritid är faktiskt en rättighet i Barnkonventionen. Det handlar om att få ha kul, få röra på sig, få skapa men även om tillgång till just trygga vuxna. Aktivitet och samvaro med andra är friskfaktorer. Varma vuxna gör stor skillnad. 

Jag har alltid haft svårt för att gråta, både för att tårarna visar en sårbarhet eller utsatthet men också för att jag som barn kände mig ful när jag grät och inte ville att någon ska se.

Jag tänker på hur mitt eget förhållningssätt till att hantera känslor och att vara ledsen har utvecklats under åren. Jag har alltid haft svårt för att gråta, både för att tårarna visar en sårbarhet eller utsatthet men också för att jag som barn kände mig ful när jag grät och inte ville att någon skulle se. Därför grät jag bäst i ensamhet eller bet ihop. Men ledsamheten var ju ändå där, i magen, i bröstet och i halsen. Ju äldre jag blev desto mer och oftare har jag kunnat dela vad jag känner. Jag tror det beror på att jag känner mig tryggare och vågar vara sårbar. Allteftersom har jag också blivit tryggare med att få bli ledsen eller gråta, för jag vet att jag och andra runt mig kan hantera det.

Just detta vill vi att barn vi möter i våra verksamheter ska få känna, att det går att visa sig sårbar, det är okej att inte alltid vara på topp och det är okej att be om hjälp när insidan värker. För även om det som händer på insidan kan vara svårt att se – så känns det minst lika mycket. Det kan vi nog alla skriva under på.

Här och nu för framtiden.

/Helena Thybell

 

Om Helena Thybell

Ålder: 48 år

Familj: Gift, har en 17-årig son, två vuxna bonussöner och en katt som heter Nelson.

Blir arg av: Alla former av orättvisor. Och när människor, ofta privilegierade, inte kan sätta sig in i andra människors livsvillkor utan utgår från sin egen verklighet som norm.

Blir glad av: Små saker i vardagen som när man kan vara lite ”fånig” och busig genom att hitta på lite tokigheter i vardagen som skapar glädje.